I Guiden i senaste numret av Ingenjören (nr 5 2011) var temat åldersdiskriminering. Dick Sjöström, 55-årig egenföretagande IT-konsult och busschaufför, har själv upplevt att bli åldersdiskriminerad. Han känner sig långt ifrån förbrukad – trots det tvingas han stå bredvid och se hur hans yngre kollegor uppfinner hjulet igen.
I senaste Ingenjören kan man läsa om åldersdiskriminering.
Jag tror det mycket handlar om att man ska vara ”open minded” – men att yngre människor ofta tror att man är en ”besserwisser”. Så behöver det inte alls vara om man är en kreativ människa som en ingenjör ofta är oavsett ålder. Då är det optimala, det mest optimala och chansen för det ökar om det kommer in nya idéer, tycker nog en sann ingenjör.
Personligen har jag upplevt åldersdiskriminering mycket påtagligt.
Numera kör jag expressbuss till Stockholm på deltid – ett trevligt och bra jobb. Trots det saknar jag att få utlopp för min drivkraft och kreativitet – så jag läser vidare på avancerade kurser för att ta några certifikat och nya specialkunskaper. Men nu är regeringen på väg att stänga den möjligheten också till vidareutbildning. Jag känner mig inte förbrukad vid 55 – tvärtom går studierna över medel – och ska jag jobba så länge jag får… 70+.
Jag tycker denna dränering är ett slöseri på erfarenhet och kunskap inom industrin. Effekterna är redan en realitet. Jag har sett hur de i mitt specialområde försöker uppfinna hjulet en gång till. Produkten kommer i produktion och passerar alla tester. Efter en tid kommer felen därför att konstruktörerna inte har erfarenhet av den speciellt aggressiva miljön som det tagit mig och andra årtionden att bygga upp en kunskapsbas kring. Lika mycket energi, kostnader och minskat anseende har det orsakat företagen.
Konsekvenserna ser vi nu i samhället som, bland annat – havererade kommunikationer mm.
Därför finns nu på sistone, en viss ny efterfrågan av dessa specialkunskaper – det gläder mig. Men den efterfrågan sker via bemanningsföretag i korttidsprojekt på några månader. Det säger sig självt att en ny period av oviss arbetslöshet vill man inte ha. Visst kan man få ett nytt intressant uppdrag men nedanstående vittnesmål visar att det är att man vid 55 är definitivt uträknad.
Efter 20 år som egen konsult föll konsultmarknaden och genom kundkontakter blev det en anställning. Men med industrins neddragning drabbade mig som sist anställd. Jag sökte 150 jobb inom elektronik / IT-hårdvara under 1 år och blev kallad till många intervjuer – och cirkaa femton andraintervjuer för rekrytering. Jag uppfattar trots intervjuerna att jag mer var en bricka i ett spel mellan rekryteringsföretag. Jag var mer som en joker bland standardkandidaterna. Kunden meddelande på förfrågan att man tänkt sig en yngre i en redan ung organisation.
Jag experimenterade med att ta bort födelseår i databaserna – där det gick. Det visade sig fungera och antalet intervjuer ökade men resultatet blev det samma. Uppladdningen inför en ny ansökan och en ny intervju är enorm. Nyfikenheten och hungern efter ett intressant uppdrag är det som håller mitt driv igång men jag måste erkänna att desillusionen närmar sig. Det börjar för första gången i mitt liv kännas lite uppgivet och jag försjunker in i mina studier och undrar om jag nånsin kommer att få nytta av min nya kunskap.
Blivande ledarkandidater inom Sveriges Ingenjörer har uttalat sig om LAS som ett hinder på arbetsmarknaden. Jag vet inte men hur ska de äldre då tillgodoses om kulturen redan är ungdomsfokuserad ? Vad händer med oss äldre när LAS inte finns eller att lagen förändras åt något håll ? Blir vi äldre mer konkurrenskraftiga då ? Debatten måste i så fall lyftas i scenarion till en praktisk nivå. Att tänka efter före vad som egentligen kan hända med olika ålderskategorier och vad det får för samhällsekonomiska konsekvenser. Och var står egentligen Sveriges Ingenjörer i frågan om LAS förändring?
Kommentarer (13 st)
13. Jens Hoxmark 9 april, 2012 kl. 13:12
Hei, om det kan være til noe støtte så opplever jeg det samme i Norge. For tre år siden måtte jeg finne en jobb i land da min kone ble syk, jeg jobbet med seismikk/posisjonering/operasjon i et stort velrenomert firma på verdensbasis, og tenkte at det å finne en annen jobb på hjemmebane var enkelt. Men i møte med diverse ”HR-managere” så skjønte jeg jo snart at disse skjønte meget lite av hva min erfaring og kunnskap innebar, og hvordan dette kunne omsettes til styrke for deres selskap, de var vel ikke så interessert heller da jeg er/var 10-15 år eldre enn dem. Jeg har alltid vært og er meget interessert i og opptatt av å fornye/utvide min fagkunnskap og se på hva behovet innen tilstøtende felt er. Men etter noen få ukers jobbsøking uten resultat så begynte jeg i en jobb med lokal lastebilkjøring, opptakskravet var at jeg skulle være på jobb 05:30 på mandagen og gjøre en 100% jobb, jobbsøkningen besto i en 10-minutters samtale med sjefen på fredags ettermiddag. Der har jeg jobbet i tre år nå, og er meget tilfreds, imens ser jeg at de selskapene som viste tommelen ned for tre år siden nærmest søker etter nye folk på teknisk i panikk, men jeg har ikke tenkt å prate med de samme HR-managerene som avviste meg da jeg behøvde en jobb som mest og ville gi 100% for tre år siden. Derimot jobber jeg med mine egne tekniske prosjekter som jeg etterhvert vil gjøre om til en levevei, jeg nærmer meg femti men vil forsøke å fortsette i jobb til minst 70+, og da må man ha en god og trivelig arbeidshverdag med god variasjon i arbeidsoppgaver og få innsikt i nye anvendelsesområder som dukker opp gjennom arbeidsaktivitet.
Jens -63an
12. Labingenjören 30 mars, 2012 kl. 13:36
Jag är själv ung, men fasar över kortsiktigheten hos folk som åldersdiskriminerar. För det första, vi blir alla (förhoppningsvis) äldre. Att uppmuntra detta beteende skadar bara en själv tillslut. För det andra, erfarenhet kan aldrig vara dåligt! Löjligt att tro något annat, hur skulle vi kunna utvecklas annars?
Företag som inte kan ge en ”äldre” sökande en chans att bevisa sig är inte värda att lägga ner energi på att söka jobb hos. Att som arbetsgivare våga röra sig utanför sin ”comfort zone” och ha en berikande mångfald på arbetsplatsen ger mycket bättre förutsättningar till framgång och innovation. Om man är öppen för det så klart…
11. Stefan Andersson 14 januari, 2012 kl. 13:57
När jag var 35 hade jag min peak; Då jobbade jag som datakonsult på ett stort konsultföretag. När finanskrisen kom blevdet personalmisnkning 1992 och då åkte jag ut och sen dess har jag inte riktigt kommit tillbaka. I mitten av 90-talet anställdes bara 23-åringar.
Nu har yrket förlorat massor av sin status, precis som läraryrket. Man kan ju förlägga jobben i låglöneländer, för ”koncernspråket är engelska”. Men det är klart att de måsta jaga kostnader, för hur ska man annars kunna höja bonusarna hela tiden?
10. Jakob 13 januari, 2012 kl. 21:24
Kvinnor har i snitt 5000 kronor mindre i månaden än män i liknande positioner inom teknikbranschen. Detta är Sveriges Ingenjörers siffror, så jag antar att alla här kommer att lita på dem. Att inte ”tycka” att kvinnor under de förhållandena är underbetalda är en självgod inställning.
Jag tycker att exemplet var mycket bra – det är aldrig någon som föreslår att kvinnor ska starta egna företag för att slippa vara underbetalda, att säga att äldre ska göra detsamma är inte realistiskt.
Jag är snart 30 och går näst sista året på en civilingenjörsutbildning, och jag känner mig väldigt gammal – naturligt, då de flesta av mina jämbördiga är ~10 år yngre. Men jag har minst en gång fått höra ”vem fan anställer någon som tar examen efter 30″, och det känns väldigt obehagligt.
9. Faye 13 januari, 2012 kl. 12:56
Av min nuvarande arbetsgivare fick jag höra att jag skulle satsa på att nå min ”peak” karriärmässigt kring 35.
Helt jävla skruvat.
Jag som trodde att man som ingenjör blev mer värdefull med åren på grund av insamlad tekniskkompetens och ett bredare och djupare perspektiv. Så fel jag hade….
8. Stefan Andersson 12 januari, 2012 kl. 18:05
Jag har upplevt exakt samma sak som Dick. Att sedan man i nyheterna gärna sprider att ”Inlärningsförmågan minskar redan vid 45 års ålder” gör det verkligen inte bättre. Genom att finansiera mig med sparade pengar har jag kunnat ta en andra magisterexamen i miljövetenskap, och den påbyggnaden påbörjades när jag fyllt 46. Från början är jag civilingenjör i Elektroteknik.
Jag tycker lite att företagen använder ett idrottstänk, kör en snabb examen. Jobba dag och natt till du fyllt 45 och sen ska du mer och mer leva på aktiehandel eller vad de nu tänkt sig.
Jag tror varken på ”gubbföretag” eller ”kärringföretag” som ni skriver. I stället efterlyser jag att företagen mer tar vara på en blandning av kompetenser. De unga har vissa nya kunskaper och de äldre har en massa knowhow och erfarenheter. Män har vissa sätt att se på teknisk utveckling och kvinnor har en annan synvinkel, och om man lyckas kombinera detta så får man en lösning som är robust och passar många fler.
Jag har all anledning att känna tacksamhet mot Sveriges Ingenjörer för att jag har fått chansen att sadla om. Globaliseringen har emellertid försvagat ställningen för i stort sett alla fackliga sammanslutningar. Företagen flyttar helt enkelt verksamheten i möjligaste mån till länder där facklig verksamhet inte förekommer av olika anledningar.
Som miljövetare har jag skaffat mig ett honnörsuttryck; ”Hållbar utveckling”. Företag med blandade åldrar och med bra könsfördelning tror jag kan ha en hållbar utveckling. Genom nyrekryteringar och pensionsavgångar har man ständigt hela skalan medarbetare från 24 år till pensionen och generationsklyftor inom personalen blir aldrig så markerad.
7. Dick Söström 21 december, 2011 kl. 13:37
Och var står Sveriges Ingenjörer när det gäller LAS.
På vilket sätt ska LAS förändras ?
Hur påverkar LAS olika kategorier ?
6. Dick Söström 21 december, 2011 kl. 13:35
OJ – här går det hett till ! Vi snackar inte, vi lever i en verklighet.
Ja jag skrev för att det ÄR tuffare än tidigare.
Och min bransch är elektronik främst – vilket föll bort men även datakommunikation där jag senast jobbande.
Har man gått den långa vägen till med akademiska poäng är det mindre värt än en examen så det kan också vara en anledning.
Så mycket bättre har jag inte påstått att vi äldre är – ta inte illa upp.
Men eftersom det numera finns konstruktioner som omkonstrueras med gamla metoder är det en realitet. Slarvet har också ökat.
Men så blir det när man skalar av gamla ingenjörskunskaper.
Gubbföretag ? Jodå det har varit igång hela tiden men det är ingen skillnad.
5. Daniel N 19 december, 2011 kl. 23:38
@Linda: Ok, bra då är vi överens om den saken.
Sen undrar jag förstås varför du ville att Laban skulle starta just ett gubbföretag? Borde det inte gå lika bra med ett kärringföretag? Eller en mix?
4. Linda 16 december, 2011 kl. 20:27
@Daniel N: Snyggt försök att lägga ord i munnen på mig, men eftersom jag inte tycker att kvinnor i allmänhet är underbetalda blev det istället ett magplask.
3. Daniel N 15 december, 2011 kl. 23:19
@Linda: Ja, eller kanske ett ”kärringföretag”? Om kvinnor verkligen var underbetalda i förhållande till män borde det väl bli extremt framgångsrikt på marknaden? Mindre snack och mer verkstad!
2. Linda 15 december, 2011 kl. 16:09
Företagen konkurrerar på en marknad, där de mindre effektiva företagen konkurreras ut.
Om det hade varit så mycker effektivare att ha gamla medarbetare, visa det. Starta ett ”gubbföretag” och ge dig in i konkurrensen; om påståendena i artikeln är sanna kommer ni ju att stå er väl på marknaden.
Mindre snack och mer verkstad!
1. Laban 15 december, 2011 kl. 13:15
Jag har jobbat i IT-branschen i 40 år.
Redan som 35-åring började psykningar om man var ”slut” i den branschen när man 35.
Men jag kämpade vidare tills pensionen.
Men jag har hela känt att många idioter tror att man inte hänger med.
Jag skulle vilja påstå att det är exakt tvärtom!
Ibland har vi haft ”aktivitet” med tävling i programmering, och då har jag slagit alla 25 – 35 åringar, trots att de är väldigt kaxiga och självgoda.