Foto: artJazz/Thinkstock
Lagstiftning reglerar arbetsmarknaden i de flesta EU-länder. Men i Skandinavien har vi länge använt oss av avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det kanske vi inte kan så länge till konstaterar en ny rapport.
Foto: artJazz/Thinkstock
Lagstiftning reglerar arbetsmarknaden i de flesta EU-länder. Men i Skandinavien har vi länge använt oss av avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det kanske vi inte kan så länge till konstaterar en rapport till den Nordiska Fackliga samordningen.
Att vaka över EU:s arbete med direktiv och förordningar så att de inte skadar den svenska modellen med avtalsbildning mellan arbetstagare och arbetsgivare är en av de uppgifter som alla som arbetar för Sverige med EU-frågor lägger stor vikt vid. För trots att vi har varit medlemmar i EU sedan 1995 så är det fortfarande så att många utanför Norden inte riktigt har förstått. Och även om de har förstått själva modellen så kanske de inte förstår att hos oss fungerar den bra.
I en nypublicerad rapport för den Nordiska Fackliga Samordningen konstaterar juristen Jens Kristiansen att EU:s alltmer heltäckande och komplicerade lagstiftning i många sammanhang gör det besvärligt att hävda den svenska modellen och att det faktiskt blir svårare med åren. Även för jurister är det svårt att alltid se om direktiv eller kollektivavtal ska gälla.
– Jag skulle kunna beskriva det som att snaran dras åt, säger Saco:s chefsjurist Lena Maier Söderberg. Vi som arbetar mycket med EU-frågor ser hur vi hela tiden måste kämpa för att vår modell inte ska påverkas. Kommissionen arbetar för en större harmonisering mellan medlemsländerna och vill att saker som lönebildning och kollektivavtal ska vara transparent och förutsägbart och vårt system, som fungerar utmärkt, är inte det.
På senare år har till exempel sifferlösa avtal vunnit mark på svensk arbetsmarknad samtidigt som debatten om europeiska minimilöner förs ute i Europa. Enligt EU:s grundfördrag ska lönebildningen skötas av medlemsländerna men unionens lagstiftning, riktlinjer och exempel på hur den gärna vill att medlemsländerna agerar påverkar.
– I höst ska kommissionen till exempel lägga fram ett paket som handlar om rörligheten för arbetskraft och då har man beställt studier om olika metoder för att fastställa minimilöner och exempel på olika länders lönebildning. Vilka signaler skickar det?
Lavaldomen och den efterföljande lagstiftningen var ett väldigt tydligt exempel på när svensk arbetsrätt och EU:s direktiv krockade. Den nuvarande regeringen har gått till val med löfte om att riva upp lagstiftningen, uppmuntrad av ILO:s kritik av Lavaldomen. I slutet av september ska en utredning presentera sina förslag till eventuella ändringar. Men pressen mot den svenska modellen med självständiga, ansvariga parter på arbetsmarknaden fortsätter.
Jenny Grensman
