ILO vill reglera leverantörskedjorna

0
186

Bygge av trottoar Foto: Danish Kahn/Thinkstock

Globaliseringen tenderar att gynna ett fåtal på bekostnad av flertalet. Den internationella arbetsorganisationen, ILO, försöker nu reglera den så kallade globala leverantörskedjan för att stoppa barnarbete och slavliknande arbetsförhållanden.

I går arrangerade Union to Union ett seminarium om internationella arbetsorganisationen, ILO, och hur den arbetar för att förbättra arbetsvillkoren i de globala leverantörskedjorna.

International labour organization

ILO står för International Labour Organization. Den sorterar under FN och är dess allra äldsta institution, grundad redan 1919 under dåvarande Nationernas Förbund. Organisationen har 187 stater som medlemmar. Organisationen fick Nobels fredspris 1969.

Det kallas ibland för världens största förhandling, när ett tusental delegater från hela världen träffas i Genève i Schweiz under ett par veckor varje sommar. På agendan står alltid villkoren för världens anställda. Delegaterna kommer från tre läger: arbetstagarna, arbetsgivarna och regeringarna.

På seminariet berättade Oscar Ernerot, internationell ombudsman på LO och en av Sveriges representanter vid ILO:s årliga konferens, om sommarens förhandlingar.

– Globaliseringen har lyft många människor ur fattigdom, sade han. Den skapar jobb, men globaliseringen har också negativa effekter. En liten andel av alla människor tjänar mycket på mångas arbete. Och tvångs- och barnarbete i världen växer.

Fokus i förhandlingarna i Genève ligger i regel på de länder där arbetarnas rättigheter sällan respekteras. I år var ämnet de globala leverantörskedjorna. Den globala ekonomin gör det möjligt för företag att förlägga produktionen i låglöneländer som inte respekterar de anställdas rättigheter. Ett företag kan också köpa sina komponenter billigt i sådana länder, och på så sätt försöka komma undan ansvaret för arbetarna i låglönefabrikerna, längst ner i de globala leverantörskedjorna.

Union to union

Union to Union samarbetar med fackliga organisationer över hela världen och stöttar på plats i ett nittiotal länder. Organisationen hette fram till maj 2015 LO-TCO Biståndsnämnd. Namnbytet skedde i och med att även Saco gick med.

ILO anklagas ibland för att vara tandlöst, eftersom man inte har några riktiga maktmedel att ta till mot dem som bryter mot överenskommelserna, men enligt Oscar Ernerot är processen ändå viktig.

– Vi har inga ILO-soldater med blå hjälmar att skicka ut, men vi har öppnat kontor som synar arbetslivet i några länder, till exempel Burma, Colombia och Guatemala. Det anses också mycket besvärande att hamna på ILO:s svarta lista, vilket man gör om man anses bryta mot en konvention.

I förhandlingarna i somras har arbetstagarsidan drivit linjen att huvudbeställaren är ansvarig för förhållandena i hela leverantörskedjan, från produktion till slutkund. Till exempel ska ett svenskt företag inte kunna beställa varor billigt och samtidigt säga att arbetsvillkoren bara är underleverantörens ansvar. Detta har företagen i förhandlingarna motsatt sig, medan regeringarnas representanter i förhandlingarna undrat var de kommer in någonstans.

Resultatet blev att man tillsatte en expertgrupp som förhoppningsvis ska kunna leda till en ny konvention som tvingar företagen att ta ansvar även längre ner i de globala leverantörskedjorna. Oscar Erneroth sade att han hoppas – även om han är realist och vet att det blir svårt – att en sådan ny regel ska kunna införas till 2019, då ILO firar sitt hundraårsjubileum.

Sture Henckel