aden-banner-ingenjören-950x160px
Ingenjören bloggar

Frilansare blir vi allihopa?

2015-03-09 35 000 passagerare fick se över sina resrutter efter pilotstrejken på Norwegian. Piloterna går ut i strejk inför hotet om att bli anställda i ett bemanningsföretag och som svar permitterar arbetsgivaren kabinpersonalen. På ekot intervjuas ett sällskap som just har landat med sitt pick och pack på Arlanda och nu tvingas köra bil till Luleå eftersom flyget är inställt. Jo de är jetlaggade, nej de har sovit bra, nej de visste inte att det skulle bli så här.

Och….där tar inslaget slut. Jag väntar. Nej det var slut där. Förklaringen om vad det här faktiskt gäller uteblir.

I Expressen läser jag en artikel där företrädare för flygbranschen säger att bolagen måste anpassa sina kostnader efter vad passagerarna är villiga att betala. Jag läser också att pilotfacken i EU riktar en vädjan till politikerna att ta tag i situationen så att inte alla jobb, skattepengar med mera som flygbolag genererar tar en lågprisbiljett ut från unionen.

Det ekar välbekant. För några år sedan intervjuade jag konsultbolag i IT-branschen och fick veta att kunderna förväntar sig att det ska finnas en lågprisaspekt med i uppdragens upplägg. Det betydde att en del av jobbet skulle utföras av utländska konsulter till konsulten som var anställda någon annanstans. I vid bemärkelse är det detta som vi diskuterar när vi talar om Lavalfallet, när vi diskuterar utländska entreprenörer i Sverige, när vi köper importerad mjölk. I många fall har vi bara en sak för ögonen – priset till konsument. Allt ska vara så billigt som möjligt. I journalistiken säger vi att “det finns inga gratisluncher”. Det betyder att det alltid finns dolda kostnader även när ett erbjudande verkar jättebra. Någon betalar någonstans. Det syns ofta inte förrän efter en viss tid.

Ska du utbilda dig i Sverige, betala för en bostad i Sverige så behöver du en lön som är satt efter svenska förhållanden. Det är ju det dialogen på arbetsmarknaden syftar till – att säkra villkor som både gör att företagen kan fortsätta verka här och att de anställda kan leva ett drägligt liv i ett fungerande samhälle. EU har som mål att i innovationskraft och ekonomis styrka utmana USA. Det går så där och under den finansiella krisen har villkor och sociala skyddsnät skalats av utan att de anställda eller deras representanter har kunnat sätta något emot. Konkurrensen utifrån är stenhård.

Att näringslivet stöps om och att branscher flyttar utomlands är vi vana vid sedan länge. Men hur värnar vi villkoren för de jobb som blir kvar? En framtid där en majoritet är ”egenföretagare” som jobbar på konjennysultbasis för sin före detta arbetsgivare, alternativt är bemanningsanställda med ständigt sämre villkor verkar inte så lockande.

Det är bra att tänka efter före

2015-02-20 —En solingenjörsutbildning i Indien! Jag åker på lördag”, säger rösten i telefonen upphetsat. —Öh, svarar jag där jag ligger under täcket med avtagande feberfrossa och försöker redigera en lång amerikansk text om GMO.
— Har du läst Ingenjören någon gång, vet du hur den ser ut och vad vi skriver om? får jag fram.
— Nej men folk i branschen säger att det här borde vara något för er svarar rösten bestämt och jag förflyttas för ett ögonblick till den Monty Pytonsketch där en fruktansvärt jobbig bokköpare till svar på John Cleeses desperata fråga om han inte ska pröva att göra sitt ärende hos WH Smith istället får svaret ”They sent me here”.

Nåväl jag får den bestämda frilansaren att förstå att jag inte köper någonting som inte har en bättre beskrivning än solingenjörsutbildning i Indien och inte gärna av någon som inte vet vilket forum hen säljer till. När jag har lagt på tänker jag på min egen tid som frilansare och hur svårt det är att sälja och att just det här går igen i så mycket av det vi sysslar med vare sig vi är ingenjörer, journalister eller någonting annat. Vad är det vi säljer, till vem och varför?

Nyligen besökte jag en workshop där deltagarna skulle försöka formulera grundpelarna i en verksamhet. Det var inga problem med det, det fanns en handfull områden som allt kretsade runt. Men när de satt där kom de på att de trots att det här var långt in i ett arbete för att kvalitetssäkra verksamheten och utveckla den, inte hade formulerat vad som var det centrala. Alltså själva affärsidén kort formulerad så att alla kunde förstå vad det handlade om. Det som skulle få den tilltänkta kunden att förstå. Den fanns inte.

Det kan låta självklart men det är det inte. Tvärtom är det otroligt svårt för det kräver att vi sätter oss in i vem motspelaren är, kunden. Vilka behov har den personen av det här som jag har och som jag så gärna vill jobba med? En hel del forskning kommer fram till resultat blir mycket uppmärksammade men som det tar lång tid innan någon förstår vad de kan användas till. Aluminium är ett sådant exempel, grafen ett annat. Stora upptäckter men till vad. Ja för aluminium vet vi i dag men det tog lång tid. Som innovatör, entreprenör eller frilansare kan du inte kosta på dig att det tar decennier. Du måste veta vem som är kunden och varför på ett tidigt stadium. Det är det där svåra med att tänka efter före, att allt det arbete vi lägger ner på grundförutsättningarna för arbetet/innovationen gör resten av resan mycket enklare. I bästa fall är det också där man ser om en bra idé verkligen är en bra idé. För som Håkan Lans brukar säga – en bra idé som inte blev nåt är nog ingen bra idé.

jennybyline

Moment 22 i rymden

2015-02-04 ”Tänk om man skulle byta plats på dem som väljs ut till dokusåpor som Big Brother med dem som jobbar i internationella rymdstationen ISS”. Så skämtade en kompis en gång och vi skrattade åt hur dåligt det skulle gå på båda platser.

Ingen skulle titta på mentalt extremt välbalanserade astronauter under kamerabevakning i Big Brother. Spänningen bygger ju på konflikterna som uppstår mellan de tävlande, och astronauterna, psykologiskt stabila som de är, skulle väl inte ens bli irriterade på de andras vanor. Om någon tillfälligtvis skulle reta sig på någon annan, skulle det snabbt avslutas med ett ”oj, ursäkta, jag ska bättra mig”. Inga bråk och ingen svartsjuka eller svikna löften. Inget vidare kul såpa helt enkelt. Jättetråkigt.

Och uppe i rymden skulle gänget från Big Brother som främst valts ut för sina yttre företräden sannolikt skapa kaos. Trångboddhet, rymdsjuka och avskildhet från omvärlden skapar stora påfrestningar på humöret. Bara att äta i rymden kräver att man är koncentrerad och samlad, så att inte frukostflingorna sprids i kabinen i form av smulor och droppar. För att inte tala om att gå på toa i tyngdlöshet, bland astronauter erkänt som ett tidsödande komplicerat konststycke som utförs mycket noga på en toastol som kostat miljontals kronor att tillverka. Det finns inspelningar från Apollo 10, första resan runt månen, hur de tre i besättningen nästan blir irriterade på varandra när de upptäcker att några av de saker som svävar fritt i kabinen är resultatet av att någon misslyckats med att samla sitt nummer 2 i den därför avsedda plastpåsen.

Men astronauterna i projektet Mars One som ska kolonisera den röda planeten, ska dessförinnan verkligen göra båda delarna. Först ska de vara med i en dokusåpa och därefter bli astronauter. Rymdresan ska dessutom till stor del betalas av de intäkter för tv-rättigheter som Mars One säljer i och med dokusåpan, och allmänheten ska få vara med och rösta om vilka som får åka. Hur ska det gå? Det låter som ett klassiskt fall av moment 22.

Om kandidaterna har de egenskaper som krävs för en klassisk dokusåpa, blir det svårt att få dem att fungera tillsammans ombord på ett rymdskepp, med oanade konsekvenser som följd för en flera månader lång, trång och enformig resa till Mars. Om de i stället verkligen är psykologiskt stabila astronauter, lär konflikterna utebli i dokusåpan. Då blir det inga tittare därmed inga pengar till rymdresan.

Nåja, tanken är väl att dokusåpan ifråga skulle vara mer högtstående än Big Brother, att kandidaterna får uppdrag där de får visa vad de går för, med inslag av kunskapstester och hur de klarar g-krafter, livräddning och elektriska installationer. Eller ska de åka ut efter att ha blivit utskällda av en kändiskock för att de suger på att laga en kycklingpaj med vitkålssallad?

Nej, jag tror att publiken vill ha konflikter. Därför ska man kanske hoppas att de verkligen samlar ihop riktigt bra astronauter så att de penninggenererande konflikterna i rutan inte blir av, och därmed inte heller någon expedition till Mars. Risken för ett haveri där borta är nämligen överhängande, även om kolonisatörerna skulle ha det rätta virket.

En grupp forskare vid världens mest kända tekniska högskola, Massachusetts Institute of Technology i USA, har studerat de givna förutsättningarna för resan. De tror att kolonisatörerna dör efter 68 dagar på den röda planeten. Problemen är många. Överskott på syre från de odlade växter som ska ge mat gör luften otjänlig och skapar mycket stor brandrisk. Svårigheter att utvinna vatten på mars ger kolonisatörerna snabbt allt sämre vätskebalans. Brist på reservdelar bringar slutligen hela Marskolonin på fall.

sturebyline

affarsekonomi

Världen har inte ändrats sedan Turing

2015-01-28 I januari kom filmen The Imitation game om den brittiske matematikern och kodknäckaren Alan Turings liv. Han arbetade under andra världskriget på Bletchley Park, centret för kryptoanalys, där han konstruerade en elektromekanisk maskin som lyckades knäcka den tyska krypteringsmaskinen Enigma. Bedriften räddade tusentals liv och sägs ha förkortat andra världskriget med två år.

Sveriges hade också en egen Turing. Matematikprofessorn Arne Beuerling lyckades under sommaren 1940, att knäcka tyskarnas kryptomaskin G-skrivaren. En imponerande detalj är att han utförde bedriften på bara två veckor och med hjälp av penna och papper och endast ett dygns insamlade meddelanden. Tyskland lånade under kriget svenska teleledningar för teleprintertrafik till sina trupper i Norge och den svenska militären kunde efter Beuerlings framgång tillverka egna kryptomaskiner med samma funktion och på så vis få förhandskunskap om många viktiga händelser under kriget

I Neil Stephensons kultroman Cryptonomicon från 1999 förklarar en av gestalterna att den verkliga anledningen till att de allierade vann andra världskriget inte var arméernas storlek och strategi. Det var nördarna som vann kriget. Om det inte varit för den fria världens intelligentia hade kriget kanske slutat på ett annat sätt.

Alan Turing var dessutom inte bara en brilliant kodknäckare utan en begåvning som gjorde avtryck inom många områden: datavetenskap, matematisk logik, filosofi och matematisk biologi. Hans modeller för beräkningsvetenskap har lagt grunden till vår tids datorer. Det är frestande att fundera på vad han skulle ha kunna åstadkomma om hans liv hade blivit längre.

Turing dog bara 41 år gammal, mitt i en lysande karriär med datorernas föregångare. Han var homosexuell och åtalades och dömdes 1952 för sexuellt umgänge med en man. Turing valde det möjliga alternativet till fängelse, kemisk kastrering, det vill säga hormonbehandling med östrogen. Två år senare påträffades han död, förmodligen förgiftad av ett cyanidförgiftat äpple som han lämnat halvätet. Äpplet testades aldrig men att obduktionen visade att dödsorsaken var cyanidförgiftning. Självmord, olyckshändelse eller mord? Ingen vet svaret.

I dag framstår behandlingen av Alan Turing som både omänsklig och tragisk. 2009 gav den dåvarande premiärministern Gordon Brown efter för påtryckningar och bad offentligt om ursäkt för behandlingen av Turing. I december 2013, 59 år efter sin död, blev han officiellt benådad.

– Doktor Alan Turing var en exceptionell man med en enastående hjärna, sa den brittiske justitieministern Chris Grayling till media.

Storbritannien förlorade alldeles för tidigt en av 1900-talets skarpaste hjärnor men det sorgliga är att världen fortfarande går minste om många genier. Det sker varje dag. I omkring 70 länder är det förbjudet att vara homosexuell. Fem länder, däribland Iran och Saudiarabien, har gått ännu längre och belagt homosexualitet med dödsstraff. Dessutom är det är inte bara homosexuella som förföljs. Den dödsdömde unga afghan som Carl Bildt hjälpte till att smuggla ur Afghanistan hade hade laddat ner en rapport om kvinnors rättigheter.

Av religiösa eller politiska skäl tvingas miljoner människor i världen till ett liv i fängelse,på flykt och i tystnad. Hur många av dessa är läkare, forskare eller ingenjörer som skulle kunna göra något banbrytande, utveckla nya läkemedel eller ny teknik, grunda företag som skapar jobb och minskar fattigdomen i världen. Hur många Alan Turing finns det där ute?

karinbyline

Billigt ska det vara

2015-01-09 Norge hade 2013 världens högsta arbetskraftskostnad inom industrin visar en tysk studie. På femte plats i listan över högst arbetskraftskostnad återfinns Sverige.
Norge ligger med sina 56,46 Euro per timme rejält före tvåan Schweiz på 48,95 och Belgien, Sverige och Danmark på 41-42 Euro. Sedan följer forna Västtyskland med 38,77 och Tyskland (hela) på 36,77. Rapporten är gjord av tyska industriarbetsgivare och trycker på hur dyr arbetskraften är i Tyskland jämfört med i exempelvis Storbritannien, USA och Japan och att det är en konkurrensnackdel.
Jo det är det väl om det är väldigt enkla arbeten som ska utföras. Arbeten som inte kräver någon utbildning eller tyst kunskap, insamlad under åratal av jobb. Men när man konstaterar att Tyskland har en konkurrensnackdel mot Japan så är det något som gnisslar. Konkurrensnackdelen blir ännu större om man ser det land som hamnar längst ner på listan över arbetskraftskostnader – Filippinerna.
Jag läser den här rapporten samtidigt som ett pressmeddelande om att Tysk arbetslöshet är lägre nu än på många år tickar in i datorn. Hur är det möjligt när man har så höga arbetskraftskostnader? Och japansk ekonomi är ju inte känd för att gå som tåget eller…?
Bara kostnader säger egentligen inte så mycket om hur det står till. Vad du använder arbetskraften till, kompetens, export – utan andra parametrarna blir uppgiften om kostnaderna ganska ointressant. Och inom EU har diskussionen om tysk ekonomi varit litet av den motsatta på senare år när andra medlemsländer har anklagat Tyskland för att hålla tillbaka sina lönekostnader och på så vis snedvrida konkurrensen.
Och Sverige då? Ja – vi måste fortsätta att vara innovativa och ha ett högt kunskaps- och förädlingsvärde i det vi gör. Och, som någon av de förtroendevalda på fullmäktige så vist sa, ”värna det svenska sättet att arbeta som ger utrymme för egna idéer, ansvar och arbetsglädje som historiskt sett har gjort svenska företag så starka”. För vi har ju enligt rapporten ännu dyrare arbetskraft än Tyskarna. Om det nu bara är det man mäter.jennybyline

Bästa ledarskapet är att bry sig

2014-12-13 Hon strålar emot mig! – Fantastiskt, det här har du verkligen gjort bra, du vet hur det ska gå till! Det är inte ofta jag ser så bra jobb! Fortsätt så!

Det är som att få en fin present.

Det är min tandläkare som står för det översvallande berömmet. Jag är helt enkelt en riktig baddare med tandtråden – ingen som slår mig där inte.

Ganska ofta får vi på redaktionen besök från någon kollega som arbetar med andra saker på förbundet. De vill att vi ska skriva om ledarskap, något för chefer. Jag får alltid litet ont i magen. Ledarskap är viktigt, ofta helt avgörande, men ack så svårt att sätta fingret på. Vad är bra ledarskap?

En av de chefer jag minns bäst hade jag som vikarie på den stora draken i söder. Där satt jag en dag i augusti 1991 när chefredaktören kom spatserande genom redaktionen fram mot min plats. Bakom ryggen höll han en flaska Rioja som jag fick eftersom det var min födelsedag. Närmare att svimma har jag nog aldrig varit.

Nyligen träffade jag en kille som hade jobbat med den chefredaktören och som berättade att varje år inför sommarvikariernas ankomst fick personalansvarig i uppgift att göra research på tio av vikarierna åt chefredaktören. Så kunde han, på introduktionsmötet tala om att just de här journalisterna hade blivit utvalda för den artikelserien om äldreomsorgen, det scoopet om kommunens nya simhall och så vidare. Det var alltså ingen slump att just vi satt där utan vi var faktiskt bäst och högsta chefen hade läst och sett och valt oss.

Chefredaktören hade förstått något viktig. Att den som blir sedd och bemött på ett trevligt sätt gör ett mycket bättre jobb. Bättre än vad då? Ja, definitivt bättre än den som mest mötte en annan av cheferna på redaktionen som redan tidigt hade bestämt att det var för svårt att lära sig vikariernas namn och därför såg rakt igenom en utan att hälsa alls.

En annan bra chef läste mina texter noga, diskuterade stilistik och kom ofta med beröm och uppskattande ord – så ofta att det också blev lätt att ta när något var mindre bra – det var bara att skriva om, jag visste ju att vi båda i grunden verkligen ville att det skulle bli bra.

Jag tror att alla vet att feedback är viktigt. Ändå är det så svårt, eller är vi bara lata när vi inte kommer ihåg eller bryr oss tillräckligt för att uppmärksamma vad andra arbetar med. Feedback, positiv och negativ, helst konstruktiv, betyder så mycket för motivationen och utvecklingen. Om ingen ser vad jag gör eller bryr sig om att kommentera det känns det mindre meningsfullt att verkligen lägga manken till. Tycker jag.

Är det något jag önskar alla inför nästa år så är det chefer som bryr sig och ger bra feedback.

Personligen kommer att jag försöka göra en ögla på tandtråden och verkligen få in den runt visdomstanden längst in – det är det definitivt värt!jennybyline

Människa och maskin vinner

2014-12-05 Datorn Deep Blue 1997 besegrade dåvarande världsmästaren i schack, Garri Kasparov med matchsiffrorna 3,5-2,5. Den händelsen används ofta som ett slags startskott för nedräkningen mot den dag när datorerna kommer ikapp och går förbi människorna i intelligens.

I dag, 17 år senare, har datorerna utvecklats en hel del ytterligare och det är förhållandevis lätt för dem att besegra oss människor i schack.

Håller alltså människan på att knuffas ut ur historien av sina egna skapelser? Fullt så enkelt är det kanske inte, trots allt. I den omtalade boken The Second Machine Age berättar författarna Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee om en annan typ av schackturnering. Den spelas av människor, men varje spelare får använda vilken dator som helst som stöd. Turneringarna går under flera namn: avancerat schack, cyborg-schack eller bara freestyle.

I de här turneringarna är det inte nödvändigtvis de starkaste datorerna som vinner. Inte heller de högst rankade spelarna. Vinnare i de här turneringarna blir de spelare som är tillräckligt bra på själva spelet, men som också har skapat tillräckligt bra datorprogram som assisterar dem i att hitta de bästa dragen. Vinner gör alltså de som bäst kan samarbeta med sin dator.

Skräckbilden som ofta målas upp, att datorer och robotar ska ta över och förtrycka människorna, är förhoppningsvis överdriven. Kanske antyder de nämnda schackturneringarna en framtid där människan fortsätter att sitta i förarsätet, om än under andra förutsättningar.

Datorer är fruktansvärt bra på att räkna och blir ständigt bättre, men människan har en förmåga att se helheter, leta efter mönster och hitta det oväntade, egenskaper som än så länge har visat sig svåra att programmera in i en maskin. De nämnda turneringarna handlar trots allt bara om schack. Om vi breddar spelplanen till att handla om livet i allmänhet, blir människans förmåga att söka det relevanta och oväntade ännu viktigare.

Åtminstone några år till.

sturebyline

Alla vill ha bekräftelse

2014-11-26 Nyheten om årets julklapp har släppts. Någon större överraskning blev inte aktivitetsarmbandet. Det är helt rätt i tiden och flörtar med två stora trender: hälsa och träning och intresset för att mäta och dokumentera våra liv. Men vad är egentligen drivkraften bakom trenderna? Varför känns det inte längre kul och meningsfullt med en löprunda utan pulsklocka och ett liv utan sensorer som registrerar varje andetag.

Jag tror att svaret kan sammanfattas i ett ord. Feedback. Eller möjligtvis ett till. Bekräftelse.

Minns ni annonsen på Blocket där brandmannen Andreas Tjärnberg erbjöd sig att träna åt andra så att de kunde skryta om ”sin” prestation i sociala medier. För 250 kronor skulle Andreas logga in på sin uppdragsgivares träningsapp, träna och sprida resultatet. Han skulle skriva en Facebook-vänlig text med detaljer om tid, väder och vind. Uppdraget handlade om att skriva saker som ”Skönt att komma iväg, trots att det regnar”.

Gissa om han fick svar. Massor. Många tränar utan tvivel för att få bekräftelse från andra. Kommentarer som ”duktiga du”, ”starkt jobbat” och ”bra tid” stärker självkänslan. Det blir lite som att ha en personlig coach, och dessutom är den alldeles gratis. Mitt Facebook-flöde svämmar över av glada tillrop till de vänner som ”delar med sig” av resultaten från sina träningspass.

Här har säkert några läsare börjat skaka på huvudet. Alla känner inte igen sig. Och visst är det många som tränar med appar, stegräknare och pulsklockor utan att sprida resultaten till andra. De fungerar snarare som en morot. Målet med löparrundan blir att slå förra veckans tid och man använder sig själv som sparringpartner.

Men egentligen drivs nog båda grupperna, de som delar med sig av sina resultat och de som inte gör det, av samma bränsle. Feedback och bekräftelse, inte bara från andra utan även från sig själv. Framgångarna stärker självkänslan och får oss att må bra.

Aktivitetsarmbanden ger både feedback och bekräftelse och tillverkarna går nog en ljusnande framtid till mötes. Ända fram till den dag marknaden erbjuder något ännu häftigare. Hmm, vad kan man tänka sig? Hologram förväntas av många få sitt genombrott om några år. Kanske blir årets julklapp 2020 en träningscoach som hologram. Då vill jag ha Charlotte Kalla som hologram som jag kan ta rygg på i skidspåret.

karinbyline

 

 

Vi som skriver på bloggen


Jag är uppvuxen i Skåne och Blekinge, bor numer i Stockholm, och funderar mycket över ämnen som globalisering, hållbarhet och stenåldermänniskans digitala liv.Alla Jennys inlägg hittar du här.
 Jag är uppvuxen i Uppsala och utbildade mig inom etnologi och litteratur innan jag blev journalist. Jag är intresserad av människan och hennes olika villkor, såväl i arbetslivet som i vardagen. Alla Annas inlägg hittar du här.
Efter journalisthögkolan och studier i arkeologi har jag landat i den digitala samtiden och framtiden. Jag är fascinerad av teknik och lösningar som förändrar och berikar människors liv. Alla Karins inlägg hittar du här.
Jag växte upp i Sundsvall och läste Väg och vatten i Lund. Jag tror att evig tillväxt är en omöjlighet, men jag tycker att all form av högteknologi är spännande. Alla Stures inlägg hittar du här.

LEDIGA JOBB

 

Gruppchef till tillstånd allmänplats
Nacka kommun

Enhetschef Vattenenheten
Region Gotland

Trafikplanerare  infrastruktur
Kalmar kommun

Broingenjör
Stockholms stad

Byggprojektledare
Malmö stad

Projektledare
Göteborgs stad

Avdelningschef, gatudrift
Sollentuna Kommun

Avdelningschef, trafik och natur
Sollentuna Kommun

Erfaren VA-projektör
Kalmar Vatten

Projektledare
Riksbyggen

Projektledare
Norrköpings kommun

VA-ingenjör
Tingsryds kommun

Exploateringsingenjör
Ludvika kommun

Projektledare
Nordkalk

Bostadssamordnare
Vallentuna kommun

Fastighetsförvaltare
Vallentuna kommun

Projektledare, Bygg
Sollentuna kommun

Markstrateg
Örebro kommun

Trafikstrateg
Sollentuna kommun

VA-ingenjör verk

Karlstads kommun

Projektingenjör VA-nät
Karlstads kommun

Projektingenjör VA-verk
Karlstads kommun

Projektchef
Lidingö stad

Gatuingenjör
Ängelholms kommun

Hållbarhetsingenjör
Ängelholms kommun

Samhällsbyggnadschef
Hjo kommun

GIS-ingenjör
Norrköpings kommun

Quality Spec Liners & Tubes
DeLaval

Prod Spec Test Systems

DeLaval

Prod Spec Farm mgmt system
DeLaval

Prod Spec Agile IoT prod development
DeLaval

Prod Spec Services & Original parts
DeLaval

14A Maskinförare
Innventia AB

Projektledare Exploatering
Upplands-Bro

Projekteringsingenjör
Avesta kommun

[banner_moljodag]_210x280
nyainfallsvinklar
fackliganyheter