Anna blev sextrakasserad av sin chef

Efter tre år med sexistiska kommentarer anmälde civilingenjören Anna sin chef för sexuella trakasserier. Nu vill hon dela med sig av sina erfarenheter och hjälpa företag att se och agera när jargongen i en arbetsgrupp går så långt att anställda mår dåligt.

Efter tre år med sexistiska kommentarer anmälde civilingenjören Anna sin chef för sexuella trakasserier. Nu vill hon dela med sig av sina erfarenheter och hjälpa företag att se och agera när jargongen i en arbetsgrupp går så långt att anställda mår dåligt.

Anna avslutade studierna på Chalmers med att göra sitt exjobb om elbilar och elnät utomlands i en centraleuropeisk storstad. Hon trivdes bra och sökte efter sin examen 2009 jobb på ett kommunalt elbolag i staden. Att det var en mansdominerad arbetsplats visste Anna redan när hon började men det var inget som avskräckte. Men ganska snabbt märkte hon att det fanns en obehaglig jargong i ledningsgruppen på hennes affärsenhet.

Eftersom Anna var strategisk assistent deltog hon i ledningsgruppens arbete och möten och där förekom det ständigt nedvärderande skämt om olika grupper som homosexuella och överviktiga. Anna utsattes ständigt för sexistiska kommentarer men hon var 26 år och det här var hennes första jobb.

– Jag fick hela tiden höra att jag var så attraktiv och att jag störde deras koncentrationsförmåga. Det kan låta harmlöst men det blev ett problem när de lämnade stolarna bredvid mig tomma runt mötesbordet. Det blev också svårt att läsa på en datorskärm eller på ett papper tillsammans. Samtidigt var jag både ung, bara 26 år, det var mitt första jobb och jag visste inte vad som kan anses vara en normal jargong på en arbetsplats.

Anna började anstränga sig för att slippa kommentarer genom att aldrig klä sig kjol eller högklackade skor, sluta sminka sig, alltid sätta upp håret och aldrig måla naglarna. Det hade ingen effekt och kommentarerna fortsatte, inte minst från hennes närmaste chef som också var vice vd på bolaget.

Vid ett medarbetarsamtal efter 1,5 år tog Anna mod till sig att prata om problemet med chefen.

– Han reagerade inte särskilt mycket på mina kommentarer varken genom att försvara sig eller verka förstå hur dåligt jag mådde. När vi sedan gick över till att diskutera mina arbetsmål flinade han och föreslog att jag kunde jobba lite mer på bröststorleken.

Anna var inte heller ensam om sina upplevelser. Fyra kvinnor till på affärsenheten berättade också om ständiga sexistiska kommentarer från den vice vd:n och flera av männen i ledningsgruppen. Det var också väldigt tydligt att jargongen hölls inom gruppen. Inför kolleger från andra affärsenheter förekom aldrig sådana kommentarer.

– Det var ju på sätt också vis ett tecken på att de insåg att den typen av kommentarer om kvinnor och nedvärderande skämt om andra grupper inte var okey, säger Anna.

Med tiden började hon må allt sämre av de kommentarerna, inte minst därför att hon inte förmådde att reagera när de kom. Det gjorde att hon allt mer kom i konflikt med sig själv och sina värderingar.

– Ofta dök kommentarerna upp när jag var som mest oförberedd. Jag kunde komma till ett möte förberedd för en diskussion om en miljoninvestering i infrastruktur när jag plötsligt fick kommentarer om sex och min attraktionskraft. Med tiden blev det jobbigt när jag inte förmådde att reagera på det som kändes fel. Det blev ett glapp mellan min värdegrund och hur jag agerade.

Anna tog upp problemet med sin chef igen på nästa medarbetarsamtal. Då hade hon förberett sig noga och framförde tydligt att hon ogillade den jargong som fanns i ledningsgruppen, både de sexistiska skämten och de nedvärderande kommentarerna om bland annat om bögar.

– Du glömde de lesbiska, sa han och då skrattade. Sedan sa han att jag var överkänslig och jag fick höra att vår arbetsplats var mycket bättre än många andra.

Efter ungefär två och ett halvt år tog Anna och de andra fyra kvinnorna som upplevde sexuella trakasserier kontakt med kommunens jämställdhetskontor. Där fick de rådet att börja dokumentera kränkningar och spara mejl och sms som innehåll sexistiska kommentarer.

Ett halvt år senare, när Anna arbetat på bolaget i tre år, fick hon och två av de andra unga kvinnorna nog och anmälde vice vd:n och ledningsgruppen på det kommunala elbolaget för sexuella trakasserier. Två kvinnor, som också var utsatta, var över 40 år gamla, vågade inte skriva under anmälan.

Det som inträffade efter anmälan är det som Anna, nu i efterhand är mest kritisk mot. Hon och de andra två kvinnorna fick gå hem med full lön i väntan på att utredningen skulle bli klar. De fick inget besked om hur lång tid det skulle ta och de fick inte heller, trots begäran, någon omplacering. Kommunen hade totalt 25 000 anställda och Anna menar att det inte hade varit några svårigheter att hitta nya arbetsuppgifter åt dem alla tre. Veckor och månader gick utan besked.

Kollegerna på arbetsplatsen fick inte heller information om varför de tre unga kvinnorna plötsligt lämnat jobbet. Givetvis gick det en massa rykten och det gjorde inte saken bättre. Många var solidariska men andra orkade eller vågade inte stötta kvinnorna. Till slut skrev 30 medarbetare ett protestbrev och krävde att åtminstone få information om varför tre medarbetare plötsligt försvann.

Utredningen genomfördes av en advokat som bolaget anlitade. Anna och de två kollegerna fick också en advokat, liksom den åtalade vice vd:n.

– Det kändes inte alls som en oberoende utredning eftersom bolaget utsåg de tre advokaterna och betalade samtliga kostnader.

Efter 11 månader kom äntligen ett förslag till förlikning som innebar en ekonomisk kompensation men också tvingade Anna och hennes två kolleger till tystnadsplikt. Då vägrade kvinnorna skriva på.

– Vi krävde att få ett samtal med kommunfullmäktiga och kravet på tystnadsplikt ströks. Efter tre månader fick vi träffa kommunfullmäktige och berätta om våra erfarenheter. Men vi hade också med oss en lista med konkreta förslag till förbättringar för att underlätta för andra att våga anmäla. Det handlade bland annat om rätten att få besked om hur lång tid den juridiska processen tar och rätt till omplacering i väntan på en uppgörelse, säger Anna.

Två veckor efter deras möte med kommunfullmäktige fick vice vd:n sparken. Media fick reda på vad som hade skett och åtalet utvecklades till en skandal där bolaget hängdes ut i radio, tv och tidningar. Men varken Anna eller de andra två kvinnorna ställde upp på någon intervju.

Nu är Anna tillbaka i Sverige har ett nytt jobb på ett konsultbolag. Redan vid anställningsintervjun visste hennes chefer vad hon hade gått igenom, utan att hon behövde berätta det själv.

– Jag känner att jag har stått upp för mina värderingar och att detta också kan betraktas som något positivt och hållbart. Men jag är inte alls säker på om det är ”bra” eller ”dåligt” om folk känner till min historia, så det är absolut ett känsligt ämne.

På morgonen den 24 mars intervjuades Anna i radio P4 Göteborg där hon berättade om vad hon varit med om. Nu hoppas hon ska kunna hjälpa båda andra som trakasseras men också arbetsgivarna med att ta itu med problem på ett tidigt stadium.

Hon har också startat en blogg där hon lagt ut korta seriefilmer som hon själv har gjort. I filmerna har hon förmedla sin känsla och hoppas att läsarna reagerar, kommenterar och startar en diskussion om sexuella trakasserier.

Nu har hon också förberett föreläsningar och workshops, inlett ett samarbete med Chalmers jämställdhetsansvariga och kontaktat flera fackförbund, bland andra Sveriges Ingenjörer för att diskutera ett samarbete där hon kan dela med sig av sina erfarenheter.

– Att allt det här skedde utomlands gör det lättare för mig att prata om det utan att bara leta syndabockar och istället jobba konstruktivt med hjälp av min erfarenhet. Det är viktigt att också förstå att det ofta finns ett lojalitetsproblem när något sådant här sker. Det är inte alltid så enkelt att de som trakasserar är onda och de som blir trakasserade är goda. Jag lärde mig också jättemycket av de som trakasserade mig och delade flera andra värderingar med dem, säger Anna.

En rapport från Arbetsmiljöverket från 2011 visar att var sjätte kvinna och var tjugonde man har upplevt sig sexuellt trakasserad på arbetsplatsen.

Anna har valt att inte framträda med sitt efternamn eller på bild.

Läs mer på Annas blogg och Facebooksida. Lyssna på henne i radio.

13 kommentarer

  • Hans Olsson

    Hej !
    Jag blir berörd av att läsa artikeln.
    Anna är verkligen värd respekt och beundran för det courage hon visar i sammanhanget. Det behövs fler som henne.
    Hasse

    07 april 2014
  • Anna

    Hej alla! Härligt att ni diskuterar och funderar. Vi är många i samma båt och vi kan styra om den! Tack Andreas för att du vågar ”störa” mig och berätta att du inte gillar att jag använde ”gubbdominerad” bransch. Jag har ändrat det till ”mansdominerad” bransch. Det känns ok eller? Jag kan hålla med dig om att det finns en kränkande nedvärderande karaktär i ordet ”gubbe” på det sättet jag använde det. Det jag rent faktamässigt ville säga var en homogen arbetsplats gällande kön och ålder. Viktigt för mig är också att så, som Andreas också antyder, att det är inte onda och goda människor det handlar om, det är inte svart-vitt, utan alla kan hamna i en situation där du utsätter eller bli utsatt för kränkande beteende och det gäller givetvis mig själv också. I många sammanhang är jag den som tillhör den homogena gruppen och har på grund av mina upplevelser börjat reflektera mer över mitt beteende än tidigare. Att Andreas och Fredrik tycker olika gällande ordet ”gubbe” och diskuterar det är precis det jag uppnå. Vi får upplever saker olika och behöver prata om det så att vi inte missförstår varandra under lång tid.

    05 april 2014
  • Y

    Starkt! Bra jobbat Anna.

    Jag har själv hamnat i den där situationen där man väljer att inte anmärka på kommentarer som man inte tycker är okej för att man inte vill göra en stor grej av det, men som man sen i efterhand mår dåligt över då det stridigt mot sina egna värderingar och det man tror man är villig att ta. Inte i arbetslivet utan privat. I mitt fall har det inte handlat om sexism utan främlingsfientlighet och rasism.

    05 april 2014
  • Fredrik

    Nej Andreas, det är inte samma sak av Anna att kalla branchen omkring sin tidigare arbetsplats ”homogent gubbdominerad” som att hennes chef mfl trakasserade henne sexuellt i år efter år (hittar inte eller var i hennes blogg hon gör det, men det spelar ingen roll). I mina öron låter det som en gubbkultur att trakassera kvinnor, skämta om homosexuella och överviktiga osv.

    03 april 2014
  • Eva

    Bra att detta tas upp. När man är ny på arbetsmarknaden vill man gärna vara till lags och har svårt med att vara tydlig i gränssättningen. Jag välkomnade mina rynkor och att åldras, för då slapp man vara lilla gumman, bli tafsad på på konferenser och höra allmänt ovidkommande kommentarer.

    03 april 2014
  • Emmet

    Bra att Anna stod emot! Det är absolut inte acceptabelt på en arbetsplats. Tänk på det, vid såna här problem – skriv upp, spara, skriv ut ”bevis”, när hände vad – man glömmer lätt sammanhanget och vad som exakt sas efter ett tag. Som en liten kommentar tycker jag artikelförfattaren ska korrläsa bättre, det fattades ord här o där i artikeln och var lite konstiga meningar.

    03 april 2014
  • Stina Tang

    Fantastiskt att detta lyfts fram! Sexuella trakasserier och andra former av kränkningar sker dagligen på arbetsplatser, skolor och till och med med mellan grannar. Om man inte pratar om det, hur ska man då kunna lösa problemen? Kan enbart säga och tänka fina och uppmuntrande saker och tanker till denna artikel och de som är inblandade. Fortsätt att stå upp för dessa värderingar!!

    03 april 2014
  • Andreas

    Detta är absolut inte ok och får ses som vidrigt. Särskilt besvärande är det att det kommer från en högt uppsatt ledare, som bör vara något av en livlina att gripa efter när man söker hjälp. Lika besvärande är det när det sker i kommunal verksamhet då kommun och stat bör föregå som goda exempel på arbetsplatser.

    Men lika besvärande är det att läsa på ”Annas” blogg om att hon omtalar branschen omkring sin tidigare arbetsplats som ”homogent gubbdominerad”. DET är lika sexistiskt, förnedrande, nedvärderande, kategoriskt och klandervärt som det hon själv har utsatts för.

    Det är således tydligt att könskategoriserande, gernaliserande och förnedrande människor finner man överallt. Låt den som är utan skuld kasta första stenen. Jag tror att alla har något att lära……

    03 april 2014
  • Simon

    Tack Anna! Det är oerhört viktigt att debatten kring ämnet kommer in i vardagen och det är berättelser som din som ger kraft till arbetet i kampen mot kränkning/diskriminering och för jämställdhet.

    03 april 2014
  • Sudde

    Grymt jobbat, Anna.
    Synd att du fick en sådan start på arbetslivet. Men jag hoppas du inte låter det bli en börda utan en lärdom och ett användbart lager skinn på näsan.

    03 april 2014
  • Tom Blomqvist

    Bra Anna, du gör/har gjort en mycket viktig insats! Jättebra och nödvändigt att du nu sprider kunskap om dina erfarenheter samt förslag på hur det ska undvikas! Tack!

    26 mars 2014
  • Cessie

    Heja Anna, välformulerat och bra att du vågar ”störa” med detta! Modigt och helt rätt.

    24 mars 2014
  • Lina

    Intressant och viktigt ämne! Bra att det finns personer som Anna som vågar säga ifrån!

    24 mars 2014

Lämna en kommentar

Senaste nytt

Han är nörden i gillestugan som blev Excelkändis

Han är nörden i gillestugan som blev Excelkändis

Ingenjören David Stavegård har nära 18 000 prenumererar på ”torsdagstipset” där han visar smarta funktioner i Excel.  Själv är han mest stolt över att ingå i den exklusiva grupp som regelbundet träffar Microsofts Excelteam.
Fler artiklar