Utrikeskorren Kajsa Johansson nr 4 2013

Afghanistan it is
Sedan Kajsa tog sin ingenjörsexamen har hon hunnit jobba med bistånd i olika former. Och nu har engagemanget lett henne till Kabul.
– Det är häftigt när man känner att man verkligen har påverkat något, säger hon.

Vad jobbar du med?
– Jag är civilsamhällessamordnare på Svenska Afghanistankommittén (SAK) i Kabul. SAK arbetar med sjukvård, utbildning, landsbygdsutveckling och rättigheter för människor med funktionsnedsättning, främst på landsbygden. Mitt jobb handlar om att stötta föreningar och folkrörelser som exempelvis arbetar för ökat elev- och lärarinflytande över skolan och ökat deltagande i lokal demokrati och beslutsfattande.

Vilka utmaningar finns i jobbet?
– En utmaning är att jobba med kvinnors deltagande inom organisationer. Kvinnors rättigheter är många gånger svaga och det är svårt för kvinnor, inte minst på landsbygden, att göra sina röster hörda.

Vad är det bästa/sämsta med att jobba i Afghanistan?
– Det bästa är allt man lär sig av att arbeta med de afghanska kollegerna – vilket innebär att vrida och vända på ett krig och ett land som i svenska medier porträtteras på ett väldigt ensidigt sätt. Det sämsta: Att det finns så många platser som vi inte kan komma till på grund av säkerhetsläget.

Blir du aldrig rädd när du är ute på uppdrag?
– Visst kan man bli rädd ibland men man lär sig att vara på sin vakt hela tiden. Och exempelvis att vara uppmärksam på vilka bilar som är bredvid oss i trafiken – kanske tillhör den en institution som är måltavla i konflikten.

Vad har du för yrkestips till blivande ingenjörer?
– Att inte begränsa sig i en viss bild av yrkesrollen, att tänka att ingenjörsstudierna kan komma till användning på så många olika sätt.

Berätta om din bakgrund

– Jag läste till civilingenjör med inriktning mot Väg och vatten på Chalmers. Jag avslutade mina studier där 2003. Parallellt med civilingenjörsstudierna läste jag Utveckling och internationellt samarbete på Göteborgs universitet. Examensarbetet på Chalmers gjorde jag i Moçambique med ett så kallat Minor Field Study-stipendium från Sida.

Efter avslutade studier arbetade jag på Växjö Universitet (nuvarande Linnéuniversitetet) som lärare i freds- och utvecklingsstudier, därefter som platschef på ett byggföretag i Hjo. 2006 flyttade jag till Moçambique och började jobba som organisationsrådgivare på Moçambiques aidsnätverk för Afrikagrupperna. 2008 började jag arbeta för Kooperation Utan Gränser (nuvarande We Effect) i norra Moçambique, som programchef och sedan även som landrepresentant för samma organisation. We Effect arbetar med jordbruk och markrättigheter tillsammans med bonde- och miljöorganisationer. I december 2011 flyttade jag tillbaka till Sverige för att arbeta som biståndschef på We Effects huvudkontor i Stockholm. I februari var det dags för ännu en flytt, denna gång till Kabul.

Hur bor du?

– Jag bor i en kompound tillsammans med 14 kolleger från SAK från olika länder (från bland annat Indien, Kanada, Pakistan och Italien). Alla har var sin lägenhet men vi har en gemensam trädgård.

 

Varför har du en blogg?
– Det är en bra kanal att nå ut med alltifrån vardagliga funderingar till inlägg i biståndsdebatten.

Hur blir du bemött som svensk ingenjör?

– I min nuvarande roll använder jag inte så mycket av mina ingenjörskunskaper men generellt är bemötandet mycket positivt.

Har ni annorlunda anställningsförhållanden än i Sverige?

– Anställningsförhållandena är i princip desamma som för ett jobb i Sverige men ett antal saker ”runtomkring” skiljer sig. Exempelvis att organisationen står för boende och vi bor många kolleger tillsammans och vi kör till exempel inte bil själva av säkerhetsskäl. En annan skillnad är att vi uppmanas att åka från Afghanistan med 6-8 veckors mellanrum, för att ”vila” från säkerhetsrutiner, röra oss som vi vill etcetera.

Hur är lönen?

– Lönen är bra. Utöver grundlönen har vi även ett tillägg för att vi arbetar i en osäker miljö med begränsad rörelsefrihet.

Hur många timmar jobbar du i veckan?

– Det beror på hur man definierar det. Har nog aldrig haft ett jobb med 40 timmars arbetsvecka. Jobbet och engagemanget har i princip alltid överlappat. Jag är inte så bra på att avgränsa mitt arbete.

Är det något du saknar från Sverige?

– Självklart saknar jag familj och vänner men det går ganska bra att hålla kontakten över Skype och mejl. Saknar mitt hus i Hjo som jag håller på att renovera. Saknar också att kunna röra mig obehindrat utan att styras av säkerhetsinstruktioner.

Läs Kajsas blogg här.

Kajsa Johansson
Ålder: 34 år
Utbildning: Civilingenjör inriktning väg och vatten samt studier i utveckling och internationellt samarbete
Familj: Pappa, syster med familj
Drömjobb: Flera av de jobb jag har haft har varit mina drömjobb och jag hoppas på att ännu fler kommer i framtiden.