Är Facebook viktigare än erfarenhet?

Måste man vara med på Facebook för att få ett arbete? Och är pratstunden vid kafferasten viktigare än att man kan sitt jobb?  Läs om hur två äldre ingenjörer blev bemötta när de sökte jobb och om hur den kvinnliga avdelningschefen tänker kring att anställa män över 50.

Del 6 i serien karriär och äldre

Det är många medlemmar som har reagerat på vår serie Karriär och äldre och känt igen sig i beskrivningen att äldre inte värdesätts på arbetsmarknaden. Signaturen ”Instämmer” skrev en kommentar i samband med artikeln Företagen vill ha ung arbetskraft om hur han blev behandlad när han sökte jobb. Ingenjören tog kontakt med personen bakom inlägget och bad honom berätta mer om vad som hände.

Det var fyra år sedan som civilingenjören Hans*, 52 år, under en 6-månadersperiod sökte ett flertal jobb men inte fick napp någonstans. Han hade tidigare känt att hans ålder legat honom i fatet och bestämde sig därför för att dra en vit lögn.

— När jag blev arbetslös så lade jag ut mitt cv på nätet och ändrade min ålder till 42, 47 och 52 år. I övrigt stod det samma sak på de tre olika cv:na. När jag var 42 år ville över 500 rekryteringsföretag komma i kontakt med mig, vid 47 års ålder var 37 stycken intresserade och vid 52 års ålder var endast en arbetsgivare intresserad, det var ett amerikanskt företag som ville anställa mig som konsult, säger Hans.

Hur kändes det?
— Jag blev förbannad. Det kändes som om företagen inte alls värdesätter erfarenhet och det fick jag också bekräftat när jag i ett annat sammanhang kom i kontakt med en rekryterare som jobbar vid en av de stora rekryteringsfirmorna. Han förklarade att det optimala fönstret var mellan 38-42 år på de jobb jag sökte (alltså jobb med civilingenjörskompetens eller likvärdig utbildning plus minst 3-5 års arbetslivserfarenhet), säger Hans och fortsätter.

— Det egendomliga är att inget rekryteringsföretag säger att åldern spelar någon roll men sedan kommer oftast brasklappen, vi vet inte hur kunden ser på din ålder?! Jag har vid ett tiotal tillfällen frågat hur de hanterar önskemål om ”låg ålder” från kunden. Ofast får jag ett rakt svar från äldre rekryterare (50+) att de i så fall kräver ett besked från kunden varför de vill anställa yngre. Bland yngre rekryterare (de runt 30) får jag standardsvar att åldern inte spelar någon roll och att de inte lägger sig i vad kunden tycker, förklarar han.

När Hans blev kallad till intervjuer upplevde han också att hans ålder var en negativ faktor även om ingen sade det rakt ut. Han kände också att man lade större betydelse på hans sociala kompetens än vad han kunde bidra med kunskapsmässigt.

— Flera unga rekryterare har under anställningsintervjun frågat om jag nätverkar. Närverkar, undrade ja? ”Ja om du är med på Facebook eller bloggar?”, frågade rekryterarna som själva var i trettioårsåldern. Nej, jag använder nätet till att söka information och nätverkar gör jag genom arbetskamrater och vänner, hade Hans svarat och samtidigt känt att det var ett svar som inte alls föll i god jord.

— De vill helt enkelt inte anställa folk som är lika gamla som deras morsor och farsor, det är bara så, säger Hans.

En annan ingenjör som hörde av sig till redaktionen var Göran Newberg från södra Sverige. Han är snart 59 år och har arbetat många år inom fordonsbranschen innan han blev av med sitt jobb.

Göran Newberg. Foto: Privat.

— Det verkar som om många har en uppfattning att gamla är, tröga, glömmer och inte hänger med. Dessutom har jag från flera källor hört att jag är för dyr att anställa på grund av att pensionsavgifterna blir för stora. Jag undrar om det bara är något man använder som svepskäl, eller om det är ett faktum? I så fall är det ett systemfel någonstans, säger Göran som trots 30 års erfarenhet inom fordonsbranschen i dag alltså står utan jobb.

— Jag jobbade tills jag var 52 år, sedan blev jag uppsagd på grund av arbetsbrist och har efter detta varit arbetslös i tre olika omgångar, förklarar han.

Göran som är gymnasieingenjör i botten valde att vidareutbilda sig på senare år. I dag har han en Bachelor of Science inom Elektroteknik men den har hittills inte varit till någon hjälp på arbetsmarknaden.

— Jag brukar ta bort åldern i cv:t när jag söker jobb men det går ju att räkna ut denna ändå när man tittar på vilka erfarenheter jag har.  Sedan undrar jag över hur några av jobbannonserna är formulerade, ”Vill du arbeta i ett ungt gäng” står det ofta. Ja det vore ju skitskoj tänker jag och skickar in en ansökan, men sen blir det ändå inget. Och vad menar man egentligen med ”ett ungt gäng”, att de vill ha en ny medarbetare som är ung, eller går det lika bra med en äldre som har ett ungt sinne?

En idealisk arbetsplats menar Göran består både av gamla och unga ingenjörer.

– Det måste bli en sammanvägning av erfarenhetsbaserad kunskap och nya teknikkunskaper. Tekniken ändras så fort och många förutsätter att vi äldre inte hänger med. Dessutom tänker man inte på att vi faktiskt varit med ett tag och vet vilka misstag som kostar dyra pengar genom åren, vilket självklart bör vara värdefullt.

Signaturen ”Annikas” kommentarer till artikeln Arbetsgivare vill ha ung arbetskraft på www.Ingenjoren.se har gjort flera läsare förbannade. Hon har dåliga erfarenheter av att anställa män över 50.

— Jag brukar inte kommentera artiklar men jag gav mig in i debatten för att jag vill försöka förstå dem, säger Annika som är civilingenjör och avdelningschef på ett stort svenskt företag.

–Här finns många äldre män som har jobbat mycket länge inom företaget, säger hon. De är ofta negativa till all förändring och ganska svåra att ha att göra med. Det är en otrolig skillnad mot våra unga medarbetare.

Annika blev headhuntad till företaget från ett konsultföretag för att få in sin avdelning på nya banor. Att rekrytera nya medarbetare till avdelningen innebär många kontakter med sökande med olika ålder och bakgrund. Ofta tycker hon att de manliga sökandena över 50 år har bra meriter men en inställning både till sitt eget värde och vilket arbete de är beredda att utföra som gör att hon väljer bort dem.

— Jag tror att problemet att äldre får svårt att byta arbete kan ha likheter med de svårigheter personer med annan nationalitet ofta har på arbetsmarknaden. De kan ha goda meriter, men väljs bort på grund av språkliga och kulturella skillnader. Det kräver mer tid att rekrytera och introducera dem och det finns inga extra marginaler i företagen i dag. Alla måste leverera direkt, kunna samarbeta med andra i gruppen, och då tar man inte risken att någon är en bromskloss.

–Det är synd för de äldres kunskaper är det ofta inget fel på. Kunde de kombinera dem med litet nytänkande så skulle det kunna bli riktigt bra.

(Annika heter något annat men vill förbli anonym eftersom frågan är känslig).

* Namnet Hans är fingerat.

Läsarfråga: Hur har du blivit bemött när du har sökt jobb? Skriv gärna till oss och berätta.

Här kan du läsa artikeln Företagen vill ha ung arbetskraft.

52 kommentarer

  • Magdalena

    Att någon är negativ till förändring borde inte vara något problem för en chef med rätt kunskaper i hur man driver förändring i företagen. Oavsett ålder så är det många som först ställer sig negativa till att arbeta på ett annat sätt, men det hänger ju ihop med hur det nya sättet presenteras och drivs igenom. Huvuduppgiften för chefen är att presentera fördelarna med det nya sättet och hur alla ska nå målet, oavsett ålder, tidigare kompetenser, kulturer och språk. Det hela säger tyvärr en hel del om bristen på Annikas egna energi och kompetens att driva just detta.

    22 juli 2010
  • Miklos

    Jag tycker bara det är synd att den svenska arbetsmarknaden gått i lås med diskriminering hit och dit. Själv jobbar jag i Danmark sedan 5 år och sådana problem finns där också, men väldigt lite jämfört med i Sverige. Man har en helt annan hållning. Tycker att det är dags att man inför lagstiftning (som fungerar och inte bedöms som godtycklig) liknande den i USA och att vi har en lika tuff hållning till företagen som diskrinimerar. I USA får man inte ens fråga hur många barn man har! Det som inte har med jobbet att göra ska hållas utanför och behandlas PROFFESSIONELT efter KOMPETENS och FÖRTROENDE. Läs mer på http://jobsearch.about.com/od/interviewsnetworking/a/illegalinterv.htm och http://www.wetfeet.com/Experienced-Hire/Getting-hired/Articles/Ten-Questions-You-Should-Never-be-Asked-in-an-Inte.aspx och LÄR OCH FÖRSTÅ EN RIKTIG LAG MOT DISKRINIMERING och inte minst PÅFÖLJDERNA. Detta hade Hans inte utsatt sig för om vi hade haft samma spelregler. Dessutom gäller det också den hårt drabbade ungdomsarbetslösheten i Sverige. Gör vi inget nu, kommer Sverige få stora bekymmer inom 15 år med en massarbetslöshet.

    19 februari 2010
  • Kalle

    Jag är ca 30. Men jag är inte aktiv på facebook… För att jag inte är lockad av det (men jag har hållit på med datorer sedan 5-årsåldern, så det är inte bristande datorvana som är orsaken).

    Betyder det att jag har en mental ålder på över 50 år?

    18 februari 2010
  • Göran 3

    Haha… jodå, det är straffbart med åldersdiskriminering i Sverige med…. har jag hört…. Fast det är tydligen lika farligt som att sabotera helikoptrar…
    Det står ju en skylt att man inte fick det….!
    (Och vem bryter mot ett förbud då…?)

    18 februari 2010
  • Gert Nilson

    Åldersfixeringen i Sverige är bara en annan sida av vår konflikträdsla. Erfarenhet innebär ifrågasättande, man kanske sett ”förändringsarbetet” några gånger tidigare och vet vart det leder. Det är jobbigt att hantera för unga chefer.

    18 februari 2010
  • Besserwisser

    I USA kan man få fängelse om man diskriminerar pga ålder!
    Det är alltså lika allvarligt som att diskriminera pga religion eller hudfärg.

    15 februari 2010
  • Laban

    På vår arbetsplats står civilingenjörerna längst ner på skalan.
    Cheferna har kommit på att våra arbetsuppgifter går att ”out-sourca” till Indien, Kina, Ryssland o Polen.
    Vore det inte bättre, på sikt, att ”out-sourca” chefer o byråkrater, men behålla kompetensen i Sverige?

    15 februari 2010
  • Irene

    Innan detta ungdomsmode uppstod på marknaden so hade vi en annan trend, den om att alla kan göra vad dom vill och ska ha lika mycket betalt. Detta var en trend i alla delar av det svenska samhället och ett arv från ”röda” ideologiers tankar om alla människors utbytbarhet. Jag tror att det har gett ett socialt arv som inte värdesätter värken erfarenhet eller kompetens. Det blev fult att tycka att man var bättre en ngn annan på ngt. Det blev betraktad som elitism och all elitism blev betraktad som av ondo. Jag anser att alla mäniskor är lika mycket värd och alla ska ha samma möjligheter och omvårdnad. Men vi måste acceptera att alla inte har samma förutsättningar ändå och därmed inte kan göra/prestera samma saker. Det innebär två saker, 1:i vissa lägen måste vi (som sammhälle) ge mer stöd, 2: vi måste premiera dom som kan(prestera) mer. Därmed måste vi också premiera både erfarenhet och utbildning om dom som har förutsättningar att prestera mest ska vara villiga att ta dom yrkena och positionerna. VI behöver ju att alla hamnar där dom kan prestera bäst/mest om vi ska ha ett konkurenskraftigt näringsliv. Det gäller både ingenjören och hantverkaren, företagsledaren och montören.
    För att uttrycka det lite provocerande måste vi bli mera elitistiska och göra upp med vårat politiska arv som är grogrunden till ålders och kompetensdiskrimineringen

    15 februari 2010
  • Marzanna

    ”Jag tror att problemet att äldre får svårt att byta arbete kan ha likheter med de svårigheter personer med annan nationalitet ofta har på arbetsmarknaden… Alla måste leverera direkt, kunna samarbeta med andra i gruppen, och då tar man inte risken att någon är en bromskloss.”
    Annikas tankesättet om andra nationalliter är FEL och det är fel att ”Ingenjörer” bidrar till att sprida hennes fördomar!
    Själv arbetar jag ofta som konsult i kärnkraftsbranschen. Som konsult måste jag komma direkt in i arbetsuppgiften och bli kompis med alla omkring dig, eftersom jag är beroende av deras hjälp. Kärnkraftbranschen är öppen, man arbetar i projektform med flera internationella aktörer. Man fokuserar på kompetensen och på vad en person kan leverera. Därför suger branschen in människor som kan arbeta självständigt, därav dem med utländsk bakgrund. Och det stämmer som någon skrev förut, att det finns oerhört duktiga seniorer där.
    Att anställa rätt personal är en ledarskapsfråga. Vad är det för ledare som är rädda för människor från andra länder? Dessutom ledare för multinationella företag, som ex definition borde välkomna internationella medarbetare? En ledare borde vara djärv, inte feg!

    15 februari 2010
  • Jerry Jonsson

    Jag tycker att det är dags att de som diskriminerar får stå till svars. Det gäller all slags diskriminering. Åldersdiskrimineringen tror jag är den farligaste för samhället eftersom den drar de största kostnaderna. Med åldersdiskriminering menar jag både diskriminering mot unga och mot äldre. Jag tycker att det som brukar kallas ”situation testing” skall sättas i system. Om jag söker ett jobb så är det i allmenhet omöjligt att veta om det var diskriminering som gjorde att jag inte fick jobbet. därför skall man då och då testa arbetsgivare genom att följa flera sökande med olika ålder eller annat som misstänks leda till diskriminering. De sökande skall i övrigt ha likvärdiga meriter. Många tycker att detta är fel men jag tycker att diskriminering är mycket mera fel. Dessutom är det omöjligt att komma åt diskriminering på arbetsmarknaden på något annat sätt. Därför tycker jag att arbetsgivare får finna sig i denna typ av kontroll. Diskriminering är mycket inhumant och mycket dyrt för både den drabbade och för samhället.

    15 februari 2010
  • Hannibal

    Jag är 42 år och jobbar som tekniker inom sjukvården.
    Jag är så oerhört trött på de som i dag sitter i ledande position men som har utbildats eller har sin företags erfarenhet på 80 och 90 talet. De tror fortfarande att centraliseringar och konsolideringar är vägen till framgång. När alla vi andra inser att detta inte ligger i tiden.
    Ny teknik innebär att man kan arbeta var som helst i världen.
    Ny teknik (tex google) gör att man kan få information från miljoner servrar placerade över hela världen.
    Ändå så använder dessa 55+ människor sina kunskaper från 80 talet och organiserar sönder hela sjukvården.
    Dessa 55+ centralister är lika farliga som unga 30- som inte har någon som helst arbetserfarenhet.
    Jag tror på vikten av att ha en åldersmässigt blandad ledning i ett företag. Med en minimum gräns i arbetslivserfarenhet.
    Dvs man kan inte ta folk direkt från skolan och sätta i ledningen.

    15 februari 2010
  • Anders Eldkrona

    Det finns faktiskt en lag mot diskriminering på grund av ålder.
    Det är dags att den börjar användas till försvar för de äldre svenskar som inte får jobb igen pga av sin ålder.
    Det är dags att diskrimineringen synliggörs och STOPPAS innan alltför mycket erfarenhet och helhetssyn går förlorad i det här landet.
    Skaffa en inspelningsapparat, och spela in samtal och intervjuer, avidentifiera dem, och lägg ut dem på just Facebook och diverse Bloggar.
    DÅ, kan internetsverige få höra vad som sägs bakom ”lykta dörrar” och veta vilka företag man inte skall ”besvära”.
    Utnyttja kraften i sociala-media-världen för att slå tillaka.
    Reagera!

    14 februari 2010
  • Jerry Jonsson

    Jag är handikappad och blev uppsagd vid 56 års ålder. Jag trodde att jag blev uppsagd på grund av att jag var handikappad. Nu har jag fått reda på att nästan alla mina arbetskamrater i samma ålder har blivit uppsagda. Det betyder att åldersdiskrimineringen är minnst lika svår som diskrimineringen mot handikappade. jag är böjd att tro att åldersdiskrimineringen är mycket värre än diskrimineringen av handikappade. Hämskt eftersom det inte är något fel på personer över 50 år. Jag tycker att åldersdiskrimineringen är en facklig stridsfråga.

    14 februari 2010
  • Hans

    Som andra konstaterat, Micke har helt rätt! För mig personligen yttrar det sig så här.

    Jag är 48 och i mitt livs form. Ser ungdomlig ut, är förändringsvillig, är effektiv och frisk, och får ALLTID väldigt goda vitsord.

    Och blir snudd på hånad och nästan utskrattad när jag försöker komma vidare i karriären! Mina meriter viftas bara bort.

    Jobb som jag tidigare varit högaktuell för, men själv backat ur för att jag ansett att jag inte riktigt hade full kompetens, kan jag nu inte komma ifråga för. (T ex utvecklingschef för avd på ca 30 personer.) Nu när jag har kompetensen.

    Nu när jag verkligen vet vad jag kan och vill, var mina gränser går, var andras gränser går, var möjligheterna i projekt och verksamhet finns och var grynnorna och blindskären finns, då sågas man.

    Min uppfattning är att ledarskapsförsörjningen måste ha gått totalt fel i Sverige sedan den ekonomiska omläggningen/krisen i början på 90-talet. På hur många positioner som helst sitter oerhört rädda och otrygga personer. Personer som inte kan anställa sin farsa och morsa (som skrevs här ovan), som inte kan se någon som faller ur den smala ram som tilfället gäller i deras sub-sociala grupp.

    Kan någon bidra med bra inlägg eller artiklar i det ämnet? Vem kan få bli ledare, och hur plockas ledare fram i dag? Vad gick fel?

    Det här är ett jätteproblem för Sverige, och oerhört deprimerande för mig personligen. Jag hittar säkert vägar ur detta, men tyvärr är det troligen i form av karriärnedtrappning och/eller karriärbyte och inget jag egentligen skulle önska.

    13 februari 2010
  • Yvonne

    Det slår mig att Annika kunde ju satsa på kvinnliga ingenjörer som är äldre (50+). Jag är en äldre kvinna som jobbat länge som IT-tekniker och vidareutbildat mig till ingenjör. Har inte fått ett enda ingenjörsjobb på alla mina ansökningar. Jag tar också bort min ålder och får då komma på intervjuer, men sedan blir det tyst. Jag får inte ens prova ett ingenjörsjobb, så dyrt är det inte att pröva en anställd i några månader och se om det fungerar och dom skulle bli förvånade, allt sitter ju inte i utseendet.
    Nej, dom är rädda att det ska fungera och att dom ska vara tvugna att ha denna människa fram till pensionen och inte bli av med henne. Man räknar kallt med att anställa nya ingenjörer med låg ingångslön och är säkra på att de slutar inom 3-5 år för att få kompetensen och betala så lite som möjligt över tid, utan att säga upp någon. Kallt beräknande, fast jag skulle bli glad av att få jobba i 3 år på ett företag med ingenjörsprofil, sedan kan jag sluta, varför inte ha en öppen och ärlig dialog i så fall.

    13 februari 2010
  • Yvonne

    Det slår mig att Annika kunde ju satsa på kvinnliga ingenjörer som är äldre (50+). Jag är en äldre kvinna som jobbat länge som IT-tekniker och vidareutbildat mig till ingenjör. Har inte fått ett enda ingenjörsjobb på alla mina ansökningar. Jag tar också bort min ålder och får då komma på intervjuer, men sedan blir det tyst. Jag får inte ens prova ett ingenjörsjobb, så dyrt är det inte att pröva en anställd i några månader och se om det fungerar och dom skulle bli förvånade, allt sitter ju inte i utseendet.

    Nej, dom är rädda att det ska fungera och att dom ska vara tvugna att ha denna människa fram till pensionen och inte bli av med henne. Man räknar kallt med att anställa nya ingenjörer med låg ingångslön och är säkra på att de slutar inom 3-5 år för att få kompetensen och betala så lite som möjligt över tid, utan att säga upp någon. Kallt beräknande, fast jag skulle bli glad av att få jobba i 3 år på ett företag med ingenjörsprofil, sedan kan jag sluta, varför inte ha en öppen och ärlig dialog i så fall.

    13 februari 2010
  • Martin

    ”Inte så förändringsvillig” kan ju också bero på en sund opposition mot att de förändringar som yngre chefer med bristande kunskaper och erfarenheter vill genomföra alltför ofta är ogenomtänkta. Men vad gör det om de kör avdelningen/företaget i botten, då har de redan hoppat vidare någon annan stans för att lyckliggöra nya unga&lättlurade med sitt käcka besserwisser-nytänkande…

    Skall tilläggas att det finns många bra yngre chefer också, av båda könen…

    13 februari 2010
  • Anders

    Jag är ”55+” och bytte jobb för några år sedan. När jag skulle anställas var det inga problem med min kompetens – mitt CV är mycket bra.
    Men det restes frågor om jag skulle vara lönsam, pga att pensionsavgifterna blev synnerligen höga, Först efter ”utredning” blev jag anställd. Jag fick höra att det handlar om över hundratusen per år för en 60-åring, medan det för en 30-åring bara kostar några tusen. Detta uppenbarligen okända faktum innebär att en äldre person alltid ligger sämre till än en ynger, vid i övrigt likvärdig kompetens. Jag föreslår att Sveriges Ingenjörer verkar för att pensionernas finansiering förändras, så att det i prioncip är samma årskostnad för alla personer.

    13 februari 2010
  • Jörgen

    Efter att jag läst artikeln och en del av alla kommentarer kan man bara konstatera att vi inte kommit så långt i vår syn på vad som är en bra medarbetare utan att det är vad den mediala bilden av vad vi skall vara som gäller, alltså ung, välutbildad, med många års erfarenhet vilket är en motsägelse i sig eftersom erfarenhet kommer med åren. En annan sak som är ganska nedslående är den generaliseringen av att äldre inte kan tänka i nya banor och där med oanvändbara. Jag bävar då jag skall börja söka arbete när jag närmar mig de femtio, eftersom jag då med en färsk doktor skall ut på arbetsmarknaden och inte alls känner att jag passar in i denna stereotypa generalisering av äldre.

    13 februari 2010
  • Lennart

    Mikael, tack för ditt inlägg (nr10), som träffar mitt i prick. Ett långsamt och långsiktigt förändringsarbete där de äldres erfarenhet kombineras med de yngres idéer vore att föredra framför en färdig lösning som trycks in i organisationen uppifrån.

    13 februari 2010
  • 50+ och sett det mesta

    Dom individuella skillnaderna är mycket stora. Viktigast är inte åldern utan personligheten. En mix av åldrar och erfarenheter är alltid bäst. Man måste ibland hålla koll på dom äldre så att vissa inte ”pissar in ” revir och stänger ute dom unga. Om man kan upprätthålla kulturen ”du är vad du bidrar med här och nu ” och ”bidra med det du kan, resten fixar vi tillsammans” så kommer det att gå bra . Att se unga människor växa är en del av belöningen för oss 50+ gamla uvar.

    12 februari 2010
  • Ibrahim

    Jag själv tycker att det är så svårt för ingenjörer som har utländsk utbildning att få arbeta i Sverige. Det gäller språket! ok!
    man kan plogga på svenska i flera år, men finns det någon garanti att man får sitt jobb i slutet. Jag tror inte!

    12 februari 2010
  • chef, 37år gammal, anställt bl.a. 60+:are

    Har inte läst allt, men två saker måste fram känner jag:

    1) Äldre VAB:ar generellt inte, och har alltså mycket få frånvarodagar så länge de är vid god hälsa (får man säga så på en facklig hemsida?).

    2) Har den äldre dessutom rätt kompetens blir startsträckan kort, men det såg jag nog i ett tidgare inlägg. I en del brancher är 30årig erfarenhet mer värd än 20årig sådan.

    Dessutom:
    De som alltid väljer bort äldre då de rekryterar kommer på sikt få en mer homogen personalstyrka, och det anser jag inte vara en fördel om man verkar i en branch som premierar kreativitet.

    12 februari 2010
  • Erik

    Inte för att låg ålder är någon universallösning heller. Direkt från högskolan och utan erfarenhet så kunde du lika gärna vara spetälsk.

    12 februari 2010
  • Peter

    Nu har jag inte läst igenom alla kommentarer, så jag kanske upprepar vad någon sagt.. men, alltså.. vi som hängt med i nyheterna den senaste tiden kan väl konstatera att Facebook brukar vara anledningen till att folk FÖRLORAR sina jobb.

    12 februari 2010
  • Åsa

    När de ekonomiska marginalerna minskar, blir det viktigt att inte anställa någon som ”faller ur ramarna” och inte kan prestera hundraprocentigt. Arbetsgivare blir riskobenägna och riskbedömningen blir lätt generaliserande, utifrån statistik eller i värsta fall fördomar. (Tänk dig själv att du vore egenföretagare och skulle anställa en person – lätt att gå på säkerhet i det läget.) Detta har länge drabbat personer med utländsk bakgrund, kvinnor i fertil ålder, handikappade, tidigare sjukskrivna osv och även äldre kvinnor gissar jag. Svenska män 50+ i ingenjörsyrken har kanske inte varit särskilt drabbade förut? Tråkigt att gränserna för klassas som ”optimal arbetskraft” smalnar av, men kanske samtidigt nyttigt med ett uppvaknande för den här gruppen?
    /Civ.ing. och småbarnsmamma med jobb (än så länge)

    12 februari 2010
  • Christer Carmevik

    Epsilon har ett spännande program som tydliggör att man är intresserad av alla åldersklasser. Man delar in det i olika program som t ex Future och Emeritus. Emeritus fungerar bland annat som mentorer åt Future.

    12 februari 2010
  • Björn

    Visst finns det vissa äldre personer som stagnerat, t.ex. för att de tycker att de har gjort sitt, och de utgör naturligtvis en belastning för sitt företag. Men den verkligt stora belastningen är att beslutsmässiga personer inom våra företag har så svag analysförmåga att de inte kan skilja på äpplen och päron och anför detta som ett generellt argument mot äldre (och erfarna).
    Med ledare som dessa (som ofta tror att det går att driva ledarskap bara för att man tycker att det är roligt) kommer vi att bli överkörda i den globala konkurrensen. Vi behöver intelligenta ledare som är kapabla att kombinera modernt ledarskap med kunskap (erfarenhet) om kärnverksamheten.

    12 februari 2010
  • M

    När man läser ingressen i denna artikel så blir det återigen väldigt frestande att lämna detta mossiga fackförbund. På vilket sätt har platschefens kön någon som helst betydelse för artikeln? Jag känner full förståelse och sympati med de som drabbas av åldersdiskriminering. Men på grund av artikelförfattarens egna, illa dolda fördomar så framstår denna artikelserie allt annan än genuin.

    12 februari 2010
    • Anna

      Kära läsare!
      Vi valde att skriva kvinnlig avdelningschef i rubriken just därför att Annika tidigare hade kommenterat en artikel hos oss och genom att skriva kvinnlig avdelningschef ville vi ge en hint till läsaren att det var hon som uttalde sig ännu en gång.

      Bästa hälsningar
      Anna Eriksson, Ingenjörens webbredaktör

      12 februari 2010
  • Josefine

    Många intressanta inslag!
    – Flexibilitet är beroende av vem du är som individ. En undersökning, där de svarande var anonyma, hos oss (stort företag) visade att de äldre var positiva till förändring och lära sig nytt, men de yngre var det inte!!!
    – Facebook och blogg (jag använder det) är ett alternativ till socialt umgänge men de tar tid på samma sätt som att sitta och fika, maila, telefon.
    – risken är inte ålder utan om man är cementhäck. Det kan en 35 åring vara som varit på samma arbetsplats i tio år.
    – ålder spelar roll, likaså kön, ras etc. Att stifta lagar, förordningar och policys lyfter fram problemet men löser det inte
    – det jag håller med om det är att jag med stigande ålder inte jublar åt ledningens klämmiga förslag…men jag visar det inte utåt
    – En modig och mogen rekryterare eller chefen med stark självkänsla vågar anställa oberoende av ålder, kön, slöja/smycke med kors etc.
    – erfarenhet och akademisk kompetens värdesätts mindre i Sverige än i många andra länder i Europa
    😀 (titta jag använder smileys trots min höga ålder 50+)

    12 februari 2010
  • Flyer

    Mikael, jag håller med dej till 100%: ”Varför handlar alla kurser om change management om hur man ska lura med sig folket och eliminera kritikerna? Om man genomförde verklig förändring skulle man kunna uppnå verklig förbättring. Men det skulle förstås vara svårare. Enklare då att anställa unga som inte ifrågasätter den årliga omorganisationen och som applåderar nye chefens buzz-words från scenen.”

    Mitt i prick!

    12 februari 2010
  • Gammal är vis

    Vad är det egentligen för enfaldig diskussion, utan erfarna personer är det svårt att driva kunnskapsföretag, kontakter föds man inte med de får man beroende på vad man presterar. Unga ”välutbildade” har ofta en helt felaktig självinsikt, de har ingen aning om vad de inte kan och är således helt livsfarliga om ingen med erfarenhet styr, leder och granskar.
    Hur kan man som någon ovan säga att män över 50 är negativa till all förändring och ganska svåra att ha att göra med.
    Tyvärr upplever jag det inte så utan ibland tvärtemot, de unga vill inte göra arbetsuppgifter som de inte anser tillräckligt stimulerande.
    Ganska många unga ”välutbildade” kommer ut i arbetsmarknaden med tron att de kan allt och skall bli Projektledare / chefer utan att skaffa sig erfarenhet, de är ibland helt ovilliga till att lära sig arbetet genom erfarenhet, det är för jobbigt och tar lång tid.
    Vissa förstår att de inte förstår, det är de som oftast blir bäst med tiden.
    Nyfikenhet och längtan efter utmaningar sitter i människan inte i åldern, däremot kommer självinsikt och erfarenhet med åldern.
    Självinsikt efterlyses.

    12 februari 2010
  • Erik

    1) Åldersdiskriminering är delvis bransch-beroende. Jobbar inom Kärnkraft och Process. Där brukar jag säga att 10% av alla ingenjörer är pensionärer och de gör 80% av jobbet. Arbete som verkligen kräver kompetens görs ofta 10 gånger snabbare (och dessutom mer korrekt) av en person på 60 år än en på 35 år. Det ser jag dagligen i mitt jobb. Är själv 48 år och kan absolut inte jämföra mig i kompetens med en erfaren 70-åring, hoppas dock att bli lika duktig som dem någon gång. Äldst där jag jobbar är 87 år.
    2) Könsdiskriminering: Tack för att ni tar upp detta om den ”omvända” kvinnliga diskrimineringen, om än lite förtäckt. I mina ögon mer utbredd än den motsvarande manliga. Hur många gånger har inte en 30-årig kvinna (säkert kompetent men oerfaren) befordrats till chef när ett antal män i 40-50 årsåldern blivit undanskuffade trots mycket bättre meriter bara för att ännu högre chefer i sin tur skall uppfylla en jämställdhetsplan. Sanningen är att mycket fler män än kvinnor utbildas till civilingenjörer, och det bör också synas statistiskt utan att det är diskriminering. LÅT KOMPETENSEN AVGÖRA!!
    3) Åldersdiskrimineringen visar möjligen på vikten av expertkompetens, våra pensionärer är alla tekniska experter. Är man inte expert utan generallist eller chef/projektledare då kan man lättare ersättas (kanske också viktigare med ”ungdomlig utstrålning”). Så därför är det beklämmande att se att våra nya svenska civ ing inte klarar av ett stor antal uppgifter pga bristande baskunskaper (vi tar in franska och ryska ingenjörer istället). Högskolorna borde satsa mer på baskunskaper, de häftiga (och mycket lättare kurserna) lär man sig som färdig ingenjör. UNGA INGENJÖRER, SE TILL ATT BLI EXPERTER INNAN NI BLIR GENERALISTER!!!

    12 februari 2010
  • Göran

    Rekryteringsföretagen bidrar definitivt till att förvärra problemen för äldre arbetssökande. Hur ser åldersfördelningen inom rekryteringsbranschen ut? Vilka erfarenheter har de? Vilka flockbeteenden utvecklas inom rekrytering? Vilka genvägar tar rekryterare för att minimera tiden för varje rekrytering? Har träffat några ”Annickor” under ett par omgångar som ”äldre arbetssökande”. Anar jag attityder som hennes listar jag ut vem som är rekryterande chef och går direkt på vederbörande, det har lönat sig.

    12 februari 2010
  • Annelie

    Hej!
    Jag har en utbildning och ett sätt som gör att folk tar för givet att jag är mycket yngre än vad jag är (50+). När jag sedan dykt upp på intervju har det hänt åtskilliga gånge att intervjuaren blivit förvånad (synbart ryckt till), blivit besvärad och en del har varit oförskämda och nedlåtande mot mig. Denna trend såg jag redan efter fyllda 45. Strax efter 40 träffade jag en jämnårig (eller äldre) manlig rekryterare som var hur pigg som helst på att anställa mig omgående efter att ha pratat per telefon med mig och då han visste att jag hade exakt samma utbildning som ett par tio år yngre kvinnor som han anställt. Direkt när han såg mig och insåg att jag var ”så gammal” så blev han helt ointresserad. Det var så tydligt att det var komiskt, men tragiskt för mig såklart.

    Samma kompetens som verkade självklart efter att ha läst min CV verkade helt otänkbara efter en snabb blick på mig.

    Om rekryteraren tar för givet att den äldre människan är en bromskloss bara för att man är äldre så gör de sig faktiskt skyldiga till samma mentala orörlighet och stelhet som signaturen ”Annika” anklagar äldre för. Jag finner att lika många unga människor (minst) är mentalt stela och sitter fast i sin egen ”kultur” och det är egentligen lika begränsande. Men egendomligt nog är de yngres stelhet i detta väldigt accepterat idag av både äldre och yngre.

    Jag har fyllt 50, och jag testar (fortfarande) aktivteter och utmaningar av olika slag, även fysiska, som många (unga) människor drar sig för (och då anser omöjligt att jag gör . . .) Jag är öppen och nytänkande (det ingår i mitt jobb och är en del av min personlighet och mentalitet sedan hela livet). Men givetvis har jag inte riktigt samma intressesfär som en 20-åring. Fast vänta, är inte 20-åringar väldigt olika sinsemellan också . . . ?

    Jag är kvinna och jag kan inte bara skriva under på vad de äldre männen vittnar om utan jag har verkligen bemötts mycket dåligt vid många tillfällen, och det från 40 år fyllda. Och detta fast rekryterare envisas med att vidhålla ”åldern spelar ingen roll” (jag har också hört det till leda). Men det är bra att försöka vägra låta sig nedslås, och låtsas att det är sant och fokusera på vad man kan göra. Tips är att göra justering av utseendet så att man faktiskt ser yngre ut, inte bara ”verkar”. När rekryteraren ”fallit för en” så förefaller ålder spela mindre roll, Dock har jag upplevt att de vill kartlägga gjorda pensionsinvestering för att säkra att de själva slipper göra extra kompensationsinbetalningar, detta beror på vad de har för pensionssystem.

    12 februari 2010
  • Brunsås

    ”Här finns många äldre män som har jobbat mycket länge inom företaget, säger hon. De är ofta negativa till all förändring och ganska svåra att ha att göra med. Det är en otrolig skillnad mot våra unga medarbetare.”

    Men – utan gubbar stannar Sverige.

    12 februari 2010
  • Hans Den Lyckligt Pensionerade

    ¨Annika¨ kanske ska fundera över vilken grund hon har för åsikten att ¨De är ofta negativa till all förändring och ganska svåra att ha att göra med. Det är en otrolig skillnad mot våra unga medarbetare.¨

    Det fínns nog väldigt lite verklighet bakom den åsikten, utöver hennes egen oförmåga att kommunicera med de lite äldre.

    I min egen arbetsledarroll var förändringsovillighet ett problem med de anställda, men bara bland de yngre. Vilket jag så småningom kom att koppla till min egen attityd. När jag började agera mot de yngre via företrädare försvann problemet helt. Till slut lärde jag mig, genom vikarisk erfarenhet hur jag skulle börja samtalen med de yngre på annorlunda sätt. Sen var det inga problem.

    Det är kanske ¨Annika¨ som behöver bli lite förändringsvilligare???

    12 februari 2010
  • Diktor

    Annika, det finns undersökningar som visar att personer mellan 55-60 är snabbast på att lära sig nya saker. Detta är alltså bevisat, ditt tyckande bygger enbart på fördomar. Att vi är mera ifrågasättande är en annan sak, så det är väl det du tycker är besvärligt. Vi köper inte en idé bara för att chefen säger det. Du måste som chef ha en ordentlig grund att stå på. Har du inte det, så genomskådar vi diig och det är väl jobbigt. Det är därför man inte skall ha för unga chefer, vilket är modernt nu för tiden. Jag tror helt enkelt att du blev chef för tidigt, tyvärr. Du hade nog haft nytta av att ha mera erfarenhet, vilket ditt inlägg visar tydligt.

    12 februari 2010
  • Ingvar

    ”—Här finns många äldre män som har jobbat mycket länge inom företaget, säger hon. De är ofta negativa till all förändring och ganska svåra att ha att göra med. Det är en otrolig skillnad mot våra unga medarbetare.”

    Det finns säkert delar av detta som är sant men det är nog inte hela sanningen. Jag tror också att äldre (såväl kvinnor som män) är tryggare i sig själva, vet vad de kan och vad de vill. Det gör att de är svårare att styra, särskilt för yngre människor. Det uppfatttas troligen som att de äldre är besvärliga.

    Mvh,
    Ingvar

    12 februari 2010
  • David S

    Hej.
    Jag har sett bägge sidor av detta fenomen. Min sambo 33 år hade ett vikariat på ett industriföretag och kollegorna på orderavdelningen var mellan 55 och 60 år. Min sambo var omtyckt av alla säljbolag runt om i världen för sin service och allt.
    Detta störde kollegorna så mycket att hon ej fick vara kvar och chefen talade om för henne att hennes negativa sidor var att hon var för abitiös och fikade för lite!!! Man skulle tydligen arbeta i de äldres sega tempo och prata bort dagen.
    Men sedan har jag personligen så ser jag själv att min erfarenhet inom min bransch inte ses som någon fördel. Att man har erfarenhet och kan mer än en ung person lyfts aldrig fram när man skall diskutera lön t ex.

    12 februari 2010
  • Mikael

    Är själv runt 45 och civilingenjör i ett stort företag. Det var lätt att få jobb runt 40, men nu känner jag att mitt värde minskar för varje år, och frågan är om jag kommer att kunna byta mer.

    Jag tror att det ligger en viss sanning i att vi blir svårare att hantera ju äldre vi blir – mindre benägna till förändring. Men de unga rekryterarna och linjecheferna glömmer bort att fråga sig vad orsaken är: Ju äldre vi blir, desto fler misslyckade förändringar har vi sett, och desto mer känner vi igen tomma ord när vi hör dem. Vår erfarenhet är helt enkelt överlägsen de ungas, och därmed har vi färre illusioner. De högre cheferna, som märkligt nog gärna får vara äldre, kommer ju med jämna mellanrum med nya idéer och omorganisationer som ska frälsa oss (och ge dem meriter för nästa chefstjänst). De vill då förstås ha unga som tror på flosklerna och säger ja och amen till det nya. Och de mer juniora, lägre, cheferna har naturligtvis lättare att exekvera det senaste modet med villiga ungdomar. Ungdomarna vet (ännu) inte att inget är nytt under solen, att det inte kommer att fungera, och att nästa förändring väntar runt hörnet, när nästa högre chef kommer in.

    Så varför tänker man inte på att ”gubbarnas” surhet beror på att de vet mer? Varför orkar man inte genomföra ett riktigt förändringsarbete, där man verkligen involverar de luttrade och lyssnar på vad de lärt? Varför handlar alla kurser om change management om hur man ska lura med sig folket och eliminera kritikerna? Om man genomförde verklig förändring skulle man kunna uppnå verklig förbättring. Men det skulle förstås vara svårare. Enklare då att anställa unga som inte ifrågasätter den årliga omorganisationen och som applåderar nye chefens buzz-words från scenen.

    12 februari 2010
  • Lana Louka

    Hej.
    Jag tycker personligen att det spelar ingen roll hur gammal man är eller hur ser man ut eller kön när man vill verkligen jobba och har de meriter som behövs för att utföra arbete på ett rätt sätt .
    Jag ska också bli äldre en dag och då vill jag inte bli behandlat på ett sånt sätt.
    Det handlar om respekt.
    Jag har inte fyllt 30 än.

    Med vänliga hälsningar
    Lana

    12 februari 2010
  • Åsa Tibbing

    Hej!

    Jag är själv nästan 50 men är tyvärr böjd att hålla med ”Annika”.

    Många äldre personer har svårt att ”hänga med” och det kan bli ett problem.
    Frågan om huruvida man bloggar/är med på Facebook är ett sätt att testa detta. Är inställningen till dessa fenomen negativ och det inte ens finns en förståelse för vad de står för visar det att personen kan ha svårt att ”hänga med”…?

    Det är verkligen inte ålder, kön eller nationalitet som avgör hur väl man kommer att fungera i arbetet, men det finns STATISTISKA samband mellan dessa faktorer och hur man fungerar. En del gör det därför lätt för sig och använder faktorerna för att ”sålla” redan innan intervjun.

    Som kvinna råkar man också ut för det, det har jag själv fått erfara. Man förutsätts ha egenskaper som man kanske inte alls har… både positivt och negativt….
    (Jag blir fortfarande arg när jag tänker på ett argument jag hörde för att kvinnor ska bli poliser. ”Det behöver finnas poliser som tar hand om dem som utsatts för våldet också…”)

    Jag har tyvärr ingen lösning för hur man någonsin kan ändra på detta annat än att fortsätta att påvisa att alla människor är individuella och inte bör generaliseras/sättas i ”fack”.

    /Chef i 20 år

    12 februari 2010
  • Lennart Borgman

    Såvitt jag förstår så bryter alltså yngre rekryterare systematiskt mot lagen.

    Ansvarig för diskrimineringen är rekryterarens arbetsgivare. Jag föreslår att Ingenjörsförbundet gör ett antal anmälningar via DO.

    12 februari 2010
  • Anders Widov

    Jag märkte själv att det var en hel del headhunting-företag som ringde mellan 38-43 års ålder ungefär. Och ja, man är kanske mer flexibel då än när man är äldre.
    MEN – när jag ska anställa så är min idealanställde en välutbildad person som är mellan 50-55 år gammal. Vi är väldigt få på mitt företag och jag är inte intresserad att lära upp någon 30-åring under 2-4 år som sedan går till en konkurrent. En person som är 55 har mindre chans att få ett annat jobb och stannar därför med största sannolikhet till sin pension, dvs i 10 år. Lite cyniskt kanske.
    Samtidigt förutsätter jag att personen har ett mycket gott kontaktnät – det är en del av kompetensen att personligen känna en del beslutsfattare inom den branch man arbetar.
    Jag är själv 45 år, civilingenjör och VD och det är en hel del av mina gamla studiekamrater som sitter på beslutspositioner idag. Jag arbetar inom en ganska snäv branch och gissar att 50% av dem som jag skulle vilja anställa känner jag redan namnet på.

    //Anders

    12 februari 2010
  • Peter Elofsson

    På min arbetsplats i kommunen så värdesätts äldre kollegor något enormt. Jag tycker de sätter en standard för oss andra att jobba mot. Jag jobbar med stadsplanering och upplever dagligen att ny, ung kunskap, direkt från utbildningen, inte är det som efterfrågas, utan viktigare är att kunna rutinerna på arbetsplatsen. Rutinerna är de äldre erfarna otroligt snabba på, samtidigt som unga kommer med nya kreativa sätt att arbeta på. Ny kunskap tar ibland tid vilket medför att projekt kanske får bättre kvalitet, men tar längre tid att genomföra. Då blir det ofta enklare att köra den snabba vägen med en äldre handläggare.

    När det kommer till social kompetens är det bara att inse att det är viktigt idag. Att sträva emot hjälper inte. Kommentarerna i artikeln tyder på en nedlåtande attityd till det som yngre generationer ser som självklart. Jag säger inte att alla måste finnas på Fejjan (facebook) utan att ett öppet sinne är väldigt viktigt. På mina fikaraster är det snarare Fejjan-användare som det fnissas åt än den äldre generationen som gärna gör saker de alltid gjort.

    I stort upplever jag som 70-talist att det är ganska typiskt att denna diskussion kommer upp nu. 40-talisterna har alltid varit en jättestor grupp med mycket makt. Även idag är det så och då är det klart att det blir så mycket fokus på ”de äldre”. På min arbetsplats i kommunen kryllar det tex med satsningar i olika form på äldre – det är seniorboenden för 50+, kommunens tidning Seniorliv etc etc. Jag upplever inte att äldre lever i skuggan av unga – tvärtom tycker jag de fått ett större utrymme de senaste åren.

    12 februari 2010
  • Fahd Eter

    Det är otroligt synd att arbetsmarknaden är så, Jag själv har nästan samma problem fast jag arbetar under tiden jag söker andra jobb … men skilnaden är att jag har utländskt namn och bakgrund. Snacka om jämnställdhet ….

    12 februari 2010
  • Tina

    Vad ”Annika” bör specificera mera ingående av vad som krävs av ”de äldre” för att komma in på arbetsmarknaden och hur komma runt denna fördom som hon beskriver.

    Eftersom fördomen redan finns och man har ett nytänkade….

    12 februari 2010
  • Sunken

    Hej,
    Jag tillhör de yngre men vill ändå hålla med Hans. Tycker Annikas svepande formuleringar om ”äldre män” är livsfarliga. Hur man kan generalisera så är helt otroligt och diskriminerande? Skulle vara intressant att intervjua Annika när hon är 50+. Förmodligen känner hon sig fortfarande ung & vacker.

    12 februari 2010
  • Kajsa

    Äldre-yngre, manlig-kvinnlig. Diskriminering sker i många former i arbetslivet. Och i många olika forum, oftast utan reflektion görs.

    Till exempel undrar jag varför det i ingressen är viktigt att påtala att avdelningschefen är kvinnlig? Varför står det inte de ”två äldre manliga civilingenjörerna”?

    Självfallet inte en diskriminering, men ändå en hänvisning om vad som anses vara norm i samhället. Tyvärr.

    12 februari 2010

Lämna en kommentar

Senaste nytt

Han är nörden i gillestugan som blev Excelkändis

Han är nörden i gillestugan som blev Excelkändis

Ingenjören David Stavegård har nära 18 000 prenumererar på ”torsdagstipset” där han visar smarta funktioner i Excel.  Själv är han mest stolt över att ingå i den exklusiva grupp som regelbundet träffar Microsofts Excelteam.
Fler artiklar