DN:s kolumn ”Ställ inte klimatet mot handel” den 2 april om EU:s skatt på flygutsläpp illustrerar problemen med komplexa frågor väldigt bra. Kan vi inte fixa den optimala lösningen genast så gör vi hellre ingenting.
Jag har en släkting som konsekvent vägrar att köpa KRAV eller Fair Trade eller över huvud taget något miljömärkt eftersom hen inte är hundra procent säker på att märkningarna är fullständigt rättvisa och heltäckande. Under handelsbojkotten mot Sydafrikas apartheid-regim öppnade hen skrockande burkar med Cools sydafrikanska aprikosmarmelad – hur skulle hen kunna vara säker på att sydafrikanerna verkligen var emot apartheid, och vilka sydafrikaner? På liknande sätt ifrågasätter nu icke-EU-medlemmar det nya systemets utformning samtidigt som de ingalunda driver på arbetet för ett globalt, och bättre system. Det hedrar EU att unionen står upp för att även flyget måste betala för sina utsläpp.
Att från UE tvinga på Kina och USA nya CO2 skatter kommer att leda till handelskrig och bygger på mycket osäkra prognoser om CO2’s påverkan på klimatet. Vid vårt inträde i EU var jag mycket possitiv till denna organisation men det har svängt. När de ska lägga sig i och detaljstyra allt blir det absurt. Senast fick jag höra att EU inte tillåter att barnens fjädergungor placeras i den vanliga sandlådan med kak-sand utan det måste vara en grövre sand som inte är så kompakt att trilla i. Snacka om sandlådepolitik!