Om det mätbara i tillvaron

En meter är formellt definierad som längden av den sträcka som ljuset tillryggalägger i absolut vakuum under tiden 1/299 792 458 sekund. Innan litade mänskligheten till ett antal standardmeter av platina och iridium men deras längd förändrades litet hela tiden upptäckte man. För kilot söker man just nu en ny definition, det svenska rikskilot har, liksom sina 39 likar runt om i världen, nämligen ökat i vikt på grund av beläggningar.

Det är viktigt att mäta. Om man mäter får man svar och då behöver man inte diskutera så mycket eftersom fakta finns att tillgå och talar sitt tydliga språk. Eller?

Häromdagen sa en ingenjör till mig, när vi talade om allvaret i miljö-och klimatutvecklingen
att de flesta människor i dag inser att vi har stora problem att lösa ”men vi ingenjörer ser ju litet mer rationellt på det”. Det undrar jag. Många frågeställningar i dag är så komplexa att de inte avgörs av fakta utan av helt andra saker.

Forskaren Mike Hulme har skrivit en bok som heter ”Why We Disagree on Climate Change”. Den var, om inte en ögonöppnare, så en sorts bekräftelse på det som länge legat i mitt bakhuvud och väntat på att bli formulerat. I den beskriver han hur våra värderingar styr. Att vi har fakta är viktigt men vilka fakta vi väljer att framhålla eller lägga vikt vid blir det som avgör. Och där kommer bakgrund, religion, erfarenheter och andra subjektiva och okontrollerbara parametrar att avgöra.

I Svenska Dagbladet läser jag om hur jobb och utvecklingsmöjligheter riskerar att gå förlorade på grund av nya regler för vattenkraft – den bemöts i sin tur av en artikel som istället talar om alla nya jobb som kommer med förnybar energi. Vem har rätt?
På ett seminarium på Naturvårdsverket redovisar en forskare från Chalmers en undersökning som visar att Göteborgarnas livskvalitet inte kommer att påverkas särskilt mycket om vi minskar användningen av fossila bränslen. De kommer inte att uppleva det som något stort problem. En vecka senare kommer en rapport som talar om att bensinpriset måste höjas till 42 kronor och vilka hemska följder det kommer att få.

Det är svårt att säga att någon av rapporterna är direkt felaktig. Mike Hulmes poäng är att vi alla går in i frågorna med olika infallsvinklar. Någon har bott på landet hela sitt liv och alltid varit beroende av en bensindriven bil. Någon har alltid cyklat. En tror att kärnkraften är det Alexanderhugg som krävs för att lösa energiknuten medan en annan tycker att det är oförsvarligt att lämna sådana risker åt framtida generationer att hantera.

Vad gör man då? Ja, som journalist försöker man spegla verkligheten ur olika vinklar och låta människor med olika åsikter komma till tals. Blir det helt objektivt – nej, så länge det finns människor med i processen så blir det aldrig helt objektivt. Blir det då heltäckande? Nej inte det heller, men egentligen är det inte ett jättestort problem. Den stora massan av läsare vet att det är en mycket komplex verklighet och att både de själva, experterna och journalisterna är delar av den. Det som kan var ett problem är när debatten får så snäva ramar att det bara finns ett rätt svar. Då är det oftast inte verkligheten vi talar om.