- Ingenjören - https://www.ingenjoren.se -

Otydliga regler hindrar flyktinginitiativ

KTH. Pressbild.
KTH. Pressbild.

Anställda vid KTH har uppmuntrats att dra i gång projekt som kan gynna flyktingars situation. Men när en professor vid högskolan ville göra det möjligt för nyanlända flyktingar att sitta med på föreläsningar stötte han på hinder. Vad får högskoleanställda egentligen göra för att hjälpa?

KTH. Pressbild.
KTH. Pressbild.

Anställda vid KTH har uppmuntrats att dra i gång projekt som kan gynna flyktingars situation. Men när en professor vid högskolan ville göra det möjligt för nyanlända flyktingar att sitta med på föreläsningar stötte han på hinder. Vad får högskoleanställda egentligen göra för att hjälpa?

läs mer

Diskussioner om hur man kan hjälpa nyanlända flyktingar pågår på flera lärosäten i landet. Linköpings universitets rektor Helen Dannetun har nyligen fattat beslut [1] om att utse en person som ska samordna universitetets initiativ i flyktingfrågan:
– Vi har under hösten fått ta emot många frågor och förslag, från både medarbetare och studenter, på vad universitetet kan bidra med i den svåra situation som råder. Vårt uppdrag är ju att utifrån en demokratisk grundsyn och akademisk tradition skapa, sprida och nyttiggöra kunskap och på det här sättet vill vi se vilka initiativ vi kan bidra med, säger rektor Helen Dannetun i ett pressmeddelande.

Två doktorander vid juridiska fakulteten vid Lunds universitet har skrivit en debattartikel [2] i studenttidningen Lundagård där de föreslår att universitetet erbjuder flyktingar att ta del av verksamheten, genom språkkurser, stipendier, kurser och möjligheter att fullfölja forskning och utbildning.

I augusti skrev [3] den tyska affärstidningen Handelsblatt att 60 av landets högskolor och universitet hade öppnat upp för att låta flyktingar sitta med på lektionerna. Flyktingarna kan inte få ut någon examen, men behöver heller inte betala någon studieavgift. Fördelarna med upplägget är att flyktingarna får chansen att utveckla kompetenser och får större möjligheter att integreras i samhället, skriver affärstidningen Handelsblatt.

I november tog Wouter van der Wijngaart, professor vid skolan för Elektro- och systemteknik, initiativ till ett projekt som skulle göra det möjligt för nyanlända flyktingar att sitta med på vissa föreläsningar riktade till elektrostudenter. Enligt informationen som låg ute på skolans hemsida den 17 november skulle flyktingarna inte kunna antas formellt, examineras eller få betyg, men de skulle kunna få ett närvarodiplom. Det var åtminstone tanken. En vecka senare var informationen borttagen.

Enligt KTH:s ledning var idén inte förenlig med högskolans uppdrag, att tillhandahålla utbildning för antagna studenter. Man kan inte öppna upp för flyktingar att delta på ordinarie kurser utan att även låta andra grupper delta och i så fall måste det röra sig om allmänna föreläsningar, som öppna för alla, menar ledningen. Och det går inte att erbjuda dem som deltar i föreläsningar några intyg.

Wouter van der Wijngaart tycker att KTH gör en onödigt snäv tolkning av regelverket. Han tycker också att beslutet går emot KTH:s värdegrund och vision om att vara ett inkluderande lärosäte.

Wouter van der Wijngaart
Wouter van der Wijngaart

– Samhället klarar inte av att ta hand om flyktingar tillräckligt bra och då gäller det att tillåta organisationer att hjälpa till på det sätt de kan. Det kräver egentligen inga extra resurser från vår sida, och så länge det inte stör lektionerna borde det inte vara ett problem, säger Wouter van der Wijngaart.

Det kräver egentligen inga extra resurser från vår sida, och så länge det inte stör lektionerna borde det inte vara ett problem

I sin argumentation tar Wouter van der Wijngaart bland annat fasta på att KTH är medlem i European University Association, som i slutet av oktober i år uppmanade [4] universitet och högskolor i Europa att göra det möjligt för studenter som flytt att få tillgång till högre utbildning.

Organisationens ordförande Rolf Tarrach har bland annat sagt att tillgången till högre utbildning är “ett av de bästa sätten att hjälpa studenter som har flytt att få kvalifikationer och att göra det möjligt för dem att söka anställning och satsa på en karriär, för att på sätt kunna skapa ett liv för dem själva och för deras familjer.”

Den 16 november publicerade KTH:s personaltidning Campi en intervju med dekanus Katja Tollmar Grillner, där hon säger [5] att det står lärare och forskare fritt att, inom ramen för sina arbetsuppgifter, dra i gång egna projekt som kan gynna flyktingars situation. Detta är också något hon uppmuntrar. Men det har alltså visat sig att det kan vara svårt för anställda att veta vad som i praktiken är okej att göra.

Till Ingenjören säger Katja Tollmar Grillner att särskilda insatser vad gäller utbildning för asylsökande kräver ett uppdrag från regeringen eller annan extern part. I just det här fallet följde inte initiativet det regelverk som finns. Det såg ut som att man erbjöd flyktingar ett utbildningsprogram, menar hon.

Om någon ges företräde för att närvara på en kurs är vi inne i ett slags antagnings-förfarande. Vi kan hamna i bedömnings-situationer som vi inte ska hamna i.

– Vi skulle ha hamnat i bedömningar och beslut om prioriteringar som inte är rimliga enligt regelverket. Om någon ges företräde för att närvara på en kurs är vi inne i ett slags antagningsförfarande. Vi kan hamna i bedömningssituationer som vi inte ska hamna i.

Om initiativet hade presenterats på ett annat sätt, med ett annat upplägg, och om det då hade hanterats annorlunda av ledningen vill hon inte spekulera i.

Mikael Herjevik, biträdande chefsjurist på Universitetskanslersämbetet, kommenterar inte det enskilda ärendet men säger att det allmänt sett är lärosätet som avgör om någon som inte är en antagen student kan sitta med på föreläsningar eller inte.

– Om man bara sitter och lyssnar på föreläsningen är man inte student. Men det är lärosätet som måste bedöma de här aspekterna, säger Mikael Herjevik.

Maria Soläng, pressekreterare hos Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning, säger att det är bra att det tas initiativ i de här frågorna, men att man måste se till att det sker inom ramen för vad man får göra. Det finns regler som begränsar vad lärosäten kan göra, till exempel hur anslagsmedel får användas.

– Om en myndighet, ett lärosäte i det här fallet, ser att det finns regler som hindrar från att genomföra en verksamhet kan man be regeringen att undersöka om man kan ändra reglerna. Man kan lämna in en sådan begäran till utbildningsdepartementet, säger hon.

Wouter van der Wijngaart hoppas med stöd från KTH:s ledning göra just detta, och få en tydligare vägledning för vad anställda vid ett lärosäte egentligen får och inte får göra för att hjälpa nyanlända flyktingar.

Ania Obminska