- Ingenjören - https://www.ingenjoren.se -

Ericsson har klarat stålbadet utan uppsägningar

För drygt ett år sedan sjösatte Ericsson ett globalt sparpaket på 10 miljarder. Sedan dess har ingen på företaget i Sverige blivit uppsagd mot sin vilja. Bakom förändringen ligger hårt lobbyarbete av ingenjörerna, en ny företagskultur och ett nytt uppdrag för cheferna. 

När Ericssons andra kvartalsrapport landade i mitten av sommaren 2017 redovisade företaget en förlust före skatt på 1,2 miljarder kronor. Medan ekonomijournalisterna spekulerade om hur många anställda som skulle varslas bestämde sig Akademikerföreningen för att försöka övertyga ledningen om en annan lösning än en ny omgång med varsel och uppsägningar.

– Vi är helt överens med ledningen om att företaget måste spara pengar men det finns andra vägar att gå än stora varsel och tusentals erbjudanden om frivillig avgång med förmånliga villkor, säger Per Norlander, koncernfacklig förhandlare och ordförande för Akademikerföreningen på Ericsson i Linköping.

Vd Börje Ekholm var beredd att lyssna på akademikerna och blev så övertygad att han gav dem nio månader att klara de neddragningar som krävdes, ett halvår mer än de tre månader som hade räckt för att förhandla fram en avtalsturlista.

Stefan Hasselgren och Per Norlander från Akademikerföreningen på Ericsson har övertygad ledningen om en ny modell för omställning.

Förra hösten startade den resa som på många sätt har förändrat kulturen på Ericsson, ledarskapet men också synen på kompetens. Ingenjören träffade Per Norlander och Stefan Hasselgren, ordförande för Akademikerföreningen i Kista, på företagets huvudkontor för prata om vad som har hänt.

Akademikerföreningens modell handlar om att de anställdas framtid på Ericsson inte längre ska avgöras i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Idén är att istället ge de anställda chansen att ta kommando över sin egen framtid och karriär.

En förutsättning för att få modellen att fungera är att var och en tidigt kan se om och när det affärsområde som man jobbar inom kommer att flytta eller bantas ner. Med bra framförhållning finns det tid för var och en att planera sin framtid. Två andra viktiga förutsättningar är transparens och coachande chefer.

– Arbetet börjar i utvecklingssamtalen (IPM, Individual Performace Management) där chef och medarbetare diskuterar de här frågorna. Var och en måste fråga sin chef: Vart är vi på väg, när kommer vi dit och vad behöver jag kunna för att vara med på resan? Det handlar om en kontinuerlig dialog mellan chef och medarbetare, säger Stefan Hasselgren.

Ledarskapet är viktigt men han menar också att det krävs en kulturförändring och en ny syn på att jobbet sällan kommer att finnas kvar till pensionen. Det är snarare ett projekt som tar slut, förr eller senare.

Både Stefan Hasselgren och Per Norlander medger ärligt att alla chefer på Ericsson inte har varit redo för uppgiften. Under vintern har cheferna fått en kortare utbildning av Trygghetsrådet i coachande ledarskap som har varit en viktig ögonöppnare men mer stöd och utbildning av cheferna kommer att krävas även framöver.

För en del chefer har det också varit besvärligt att prata om mjuka frågor och att tvingas in i en ny roll där lösningen för att klara sparkraven är coachande samtal.

Per Norlander och Stefan Hasselgren förnekar inte att reaktionerna från medlemmarna har varit blandade. Kritiken har handlat om chefer som inte har varit tillräckligt tydliga med framtidsutsikterna men också en ilska över att facket inte har förhandlat fram de förmånliga avgångspaketen. Tidigare väntade många som ville sluta på nästa neddragning och hoppades på ett frivilligt avgångspaket på 12–18 månadslöner.

De avgångspaket som Akademikerföreningen förhandlat fram har de senaste 15 åren kostat Ericsson 16 miljarder kronor.

– Vi har varit extremt tydliga mot medlemmarna att det inte längre kommer några paket. Ett företag där de anställda väntar på att bli utköpta har inte någon chans att överleva. Man kan inte kräva att bli miljonär för att lämna, säger Per Norlander.

Både hans och Stefan Hasselgrens uppfattning är att de flesta medlemmar står bakom den nya modellen för att klara nödvändiga omställningar. Den tidigare lösningen med varsel och uppsägningar innebar också långa perioder av oro som skapade stora produktivitetsförluster. Per Norlander beskriver det destruktiva hemlighetsmakeri som varsel och uppsägningar innebär.

– Ingen vet någonting förrän chefen under högtidliga former meddelar vilka som får stanna och vilka som måste gå. Stämningen är som i ett skräckkabinett där man blir inkallad till chefen i bokstavsordning. Under den dagen kan man bokstavligen skära luften med kniv, säger han.

Ericsson producerar globalt varor och tjänster för 200 miljarder kronor om året. Om produktiviteten sjunker med 1–2 procent handlar det om 2–4 miljarder kronor.

– Ericsson kan göra investeringar i kompetensutveckling istället för att bränna sina pengar på interna friktioner, säger Per Norlander.

Akademikerna anser att ledningens syn på kompetens har blivit mycket bättre under året och det finns också löften från företagsledningen om mer ekonomiskt stöd till kompetensutveckling och omställning på sikt. Beslut fattades nyligen om att ett internt careerhouse i Ericssons lokaler, bemannad med karriärcoacher, ska öppna efter årsskiftet.

De nödvändiga neddragningarna på Ericsson i Sverige är i stort sett avslutade och både Stefan Hasselgren och Per Norlander betonar att ingen har lämnat företaget mot sin vilja. 400 anställda har bytt jobb internt men hur många som har slutat frivilligt vill ingen av dem uppge.

Om Ericssons ägare är tillräckligt uthålliga kan Börje Ekholm gå till historien som den vd  som vänder den ekonomiska utvecklingen utan varsel och uppsägningar i Sverige.

Karin Virgin