Ska industrin fortsätta att sätta lönemärket? Nej, säger sex LO-förbund. Ja, säger Ulrika Lindstrand ordförande för Sveriges Ingenjörer. Hon menar att den konkurrensutsatta industrin ska gå först men betonar att märket inte hindrar större löneökningar på arbetsmarknaden.
I 20 år har industrin slutit det första löneavtalet vid varje avtalsrörelse. Några fackförbund har på senare år blivit allt mer kritiska modellen. De hävdar att den begränsar möjligheten till större löneökningar på hemmamarknaden där efterfrågan på arbetskraft just nu är stor, exempelvis inom tjänstesektorn.
Vad är märket?
Ända sedan avtalsrörelsen 1998 har de första löneavtalen i varje avtalsrörelse slutits av fack och arbetsgivare inom industrin. Modellen regleras i Industriavtalet. Den nivå på löneökningar som parterna inom industrin enas om kallas märket. Kritikerna hävdar att märket fungerar som ett tak för alla löneavtal på arbetsmarknaden.
Sex LO-förbund, de så kallade 6F-facken (Byggnads, Elektrikerna, Fastighetsanställdas Förbund, Målarna och Seko) har anlitat professor Lars Calmfors för att skissa på förslag till förändring av lönebildningen på central nivå. Grunden för 6F:s projekt är att försöka minska klyftorna mellan arbetare och tjänstemän, låg- och högavlönade och kvinnor och män.
I rapporten som presenterades i mitten av oktober föreslår Lars Calmfors tre modeller.
- Parterna inom industrin fortsätter att sätta lönemärket men att man mer än i dag tar hänsyn till förhållanden utanför industrin. I större utsträckning agerar man utifrån ett bredare samhällsintresse. Det kan kräva nya formuleringar i Industriavtalet.
2. Fler parter släpps in i Industriavtalet och tar ansvar för märket. Det här är en lösning som industrins parter själva har talat om och har nämnt andra internationellt konkurrensutsatta branscher.
3. Parter som är stora på hemmamarknaden, det vill säga inom tjänstesektorn, släpps in till förhandlingsbordet för att ge dem möjlighet att påverka avtalskraven.
Ulrika Lindstrand, ordförande för Sveriges Ingenjörer menar att dörren redan i dag står öppen för fler parter.
– Almega har sedan länge en inbjudan att ingå i industriavtalet, men har valt att stå utanför. Genom att Sveriges Ingenjörer finns på alla sektorer kan vi också ta hänsyn till dessa, men det är viktigt att framhålla att den internationellt konkurrensutsatta industrin går först – och där kan givetvis de parter som finns på den arenan delta, säger hon.
I rapporten beskriver Lars Calmfors beskriver märket som ett tak som förhindrar högre löneökningar på arbetsmarknaden men den bilden håller Ulrika Lindstrand inte med om.
– Märket är inget tak och Industriavtalet har aldrig hindrat relativa löneförändringar. I de senaste avtalsrörelserna har andra parter enats om riktade satsningar på olika grupper såsom lärare och undersköterskor, säger hon.
