- Ingenjören - https://www.ingenjoren.se -

Var tredje akademiker vågar inte föra fram kritik

Mer än var tredje akademiker upplever en tystnadskultur på arbetsplatsen. Ett tystare samhälle är ett demokratiproblem och särskilt allvarligt är när detta sker inom universitet och högskola.

Enligt en undersökning som Novus Opinion utfört på uppdrag av Saco svarar 35 procent av akademikerna att de upplever att det råder en tystnadskultur på arbetsplatsen. Medarbetare vågar inte säga vad de tänker och tycker om jobbet eftersom man är rädd för repressalier, straff eller tillrättavisanden.

Louise Bringselius, Lunds universitet

– Det är anmärkningsvärt många som svarar att det råder en tystnadskultur och det riskerar att bli ett demokratiproblem, säger Louise Bringselius, förvaltningsforskare vid Lunds universitet och före detta forskningsledare i den statliga utredningen Tillitsdelegationen.

Ytan viktigare än innehållet

Tystnadskulturer breder ut sig inom många sektorer i samhället och Louise Bringselius konstaterar att detta delvis är en konsekvens av en bredare trend där varumärkesbyggande och personliga nätverk blir viktigare än kompetens, objektivitet och saklighet. En trend som även färgar akademin.

– Varumärkesarbete innebär ofta att man flyttar uppmärksamheten från verkligheten till det som kommuniceras. Tystnad om missförhållanden ses då som lojalitet med verksamheten, trots att det bör vara tvärtom.

Riggade rekryteringar, att man på förhand har en favorit till en tjänst och tillsätter den mer utifrån personliga nätverk än meriter, är också en orsak till att medarbetare inte vågar vara obekväma och riskera att stöta sig med sina chefer.

En tredje orsak är en allt starkare linjestyrning inom den akademiska världen.

– Den akademiska världen är speciell eftersom den har dubbla hierarkier. Vi har både den kollegiala hierarkin och linjeorganisationen och det behöver vara en balans mellan dem. Om inte riskerar vi att tappa den kollegiala öppenhet som krävs för att säkerställa en god och oberoende forskning.

Underminerar demokratin

Louise Bringselius konstaterar att tystnaden har ett högt pris i form av minskat engagemang, minskad produktivitet, minskat samarbete och minskad benägenhet att slå larm vid korruption och andra missförhållanden. Universitet och högskola har ett viktigt uppdrag att leverera oberoende och opolitisk kunskap, vilket bygger på att det finns en psykologisk trygghet – att man både kan ge och ta kritik på ett bra sätt. En tystnadskultur riskerar att underminera allt detta.

– Eftersom akademin är en viktig demokratisk institution, där forskare ska våga och kunna granska samhällets makthavare, är det särskilt allvarligt med tystnaden där, poängterar Louise Bringselius.

Bryt tystnaden

  1. Synliggör beteenden. Prata om hur det ser ut i er verksamhet. Vad är lojalitet för er? Hur gör ni i praktiken?
  2. Tydliggör vägar för att lyfta missförhållanden. Var kan man lämna synpunkter, hur tas de tillvara och hur gör man för att vara anonym? 
  3. Visa uppskattning för den kritik som kommer fram.
  4. Informera och utbilda medarbetarna om vilka rättigheter de har när det gäller exempelvis meddelarfrihet och -skydd.

Motkraften till en tystnadskultur är en som bygger på tillit – där ärlighet och öppenhet premieras och det finns en psykologisk trygghet som gör att människor vågar träda fram och blir lyssnade på utan risk för repressalier.

Förstå sina egna beteenden

Att bryta en tystnadskultur handlar därför om att synliggöra strukturer och beteenden. Vad betraktas som lojalt i vår verksamhet? Vad styr våra beteenden? Och hur gör vi om vi upptäcker missförhållanden?

Dessutom är det viktigt att informera medarbetarna om vilka rättigheter och skyldigheter de har att föra fram missförhållanden, samt att tydliggöra hur man i så fall går tillväga.

– Vi behöver diskutera öppenhet, prata om beteenden och föra en lokal dialog utifrån det som händer på den egna arbetsplatsen. Lyssna på professionen och se till att bygga en öppenhet där alla oavsett akademisk grad är välkommen att kritisera, ifrågasätta och peka på oklarheter, säger Louise Bringselius.

Anna Nyström