Civilingenjören Peter Kimstrand gör en postdoc vid University of
Pennsylvania i Philadelphia med inriktning mot dosberäkning och
modellering av biologisk effekt för protonstrålbehandling.

Berätta lite om din bakgrund.

– Jag är i botten civilingenjör med examen från teknisk fysik i Uppsala. Efter grundutbildningen doktorerade jag inom medicinsk strålningsfysik, sen dess har jag jobbat som mjukvaruutvecklare inom strålbehandlingsbranschen. Jag har jobbat med utveckling av mjukvara som används för att planerna strålbehandling, och inom det främst med beräkningar av den stråldos som patienten får.

Hur fick du det här jobbet?

– Jag fick det här jobbet efter att ha sett en annons på en internationell websida för medicinsk fysik. Jag sökte, och efter två intervjuer via Skype så blev jag erbjuden jobbet. Eftersom jag har familj så krävdes en del planering för att faktiskt komma iväg, min anställning var bara en pusselbit, vi behövde även klura ut hur det amerikanska skolsystemet fungerade, var vi skulle bo, samt inte minst att fixa visum till hela familjen.

Vilka utmaningar finns i ditt jobb?

– Utmaningen är liksom för många andra att fokusera på rätt saker för att komma fram till resultat. Det finns hela tiden många stickspår att välja på.

Vad är roligast med ditt jobb?

– Jag tycker också om att få jobba med fysik i en direkt tillämpning. Det jag jobbar med har potentialen att förbättra vården och inte minst livskvaliteten för framtida cancerpatienter.

Vilka likheter och skillnader ser du mellan att jobba i Sverige och i USA?

– Likheterna för mig personligen är arbetsverktygen och arbetsuppgifterna, jag jobbar med ungefär samma saker och med samma verktyg. De stora skillnaderna är att jag idag har min arbetsplats på sjukhuset, det är en helt annan miljö jämfört med kontoret i Stockholm.

– En stor skillnad är också avsaknaden av informella möten, folk tar varken fikarast eller lunchrast. Tyvärr blir den sociala delen av jobbet lidande när de ytorna inte finns.

Hur bor du?

– Jag bor tillsammnans med min familj i ett parhus i en förort till Philadelphia. Jag har 45 minuter på cykel in till jobbet som ligger i centrala Philadelphia.

Är det något du saknar från Sverige?

– Närheten till naturen.

Övrigt som du vill lägga till?

– Har man chansen att jobba utomlands så tycker jag att man ska ta den. Det ger en själv perspektiv att helt byta miljö och jobba och bo nån helt annanstans. För min del så är jag ju inte här på egen hand, utan det här är en upplevelse för hela familjen, inte minst för barnen kommer det här året att vara nåt som de kommer att ha stor nytta av.

Ania Obminska