Utvecklingsfrågor har länge varit ett stort intresse för Åsa Forsman som i dag arbetar med givarstödda utvecklingsprojekt i Kenya och Rwanda.

Utvecklingsfrågor har länge varit ett stort intresse för Åsa Forsman som i dag arbetar med givarstödda utvecklingsprojekt i Kenya och Rwanda.

För Åsa Forsman började ingenjörslivet med en civilingenjörsutbildning med inriktning väg och vatten på Lunds universitet och KTH. Därefter följde jobb på UNDP i Nairobi, urbanenheten på Sida, som fristående konsult på bland annat Haiti, och nu som representant för Niras i Kenya. Niras är ett danskägt företag som bland annat arbetar med givarstödda utvecklingsprojekt i låginkomstländer. Åsa är ansvarig för marknadsutveckling för Niras i Kenya och Rwanda, men arbetar även som konsult i ett slumupprustningsprojekt och leder ett utvärderingsprojekt i Rwanda.

 Hur blir du bemött som svensk ingenjör?

– Ingenjörstiteln har status i Kenya, så jag använder den ibland på möten när jag vill bli respekterad, även om mitt dagliga arbete inte är så ingenjörsmässigt. Det är fortfarande ovanligt med kvinnliga ingenjörer, så samarbetspartners och kunder blir ofta förvånade, men på ett positivt sätt, när jag säger att jag är ingenjör.

Har ni annorlunda anställningsförhållanden än i Sverige?

– Inte samma sociala säkerhetsnät eftersom man måste skriva ut sig från Sverige om man jobbar utomlands i mer än ett år, och därmed är man också utskriven från Försäkringskassan.

Hur är lönen?

–  Om du arbetar som utsänd från ett svenskt eller europeiskt företag så är lönen ofta ganska hög för en konsult och ett projektledarjobb i utvecklingsländer. Men för oss som inte är utsända så är lönen oftast ungefär som i sverige eller lite under.

Hur går det med språket?

–  I Nairobi pratar alla engelska. Även på landsbygden förstår de flesta engelska. Jag pratar en del swahili, som är officiellt språk tillsammans med engelskan här, och det är mycket uppskattat inte minst i jobbsammanhang där det är viktigt att visa att jag inte är nyinflyttad utan vet hur saker och ting funkar, och då hjälper det att förstå skämt på swahili.

Är ingenjörer från Kenya duktiga? Och hur skulle du beskriva dem?

–  Kenyanska ingenjörer är generellt sett väldigt tekniskt kunniga. Men, precis som för många svenska ingenjörer så är problemet ibland att de inte är så flexibla när det gäller att hitta nya lösningar, eller att ta in synpunkter från andra experter eller områden, till exempel vad gäller sociala och kulturella aspekter.

Skiljer sig arbetsklimatet från en svenska arbetsplats?

–   I det konsultjobb som jag gör just nu är jag stationerad på ett ministerium, motsvarande samhällsbyggnadsdepartementet i Sverige, och den största skillnaden gentemot Sverige är nog att det är väldigt hierarkiskt. Alla beslut tas högt upp och det leder till långa väntetider på beslut som egentligen hade kunnat tas på en lägre nivå. Det här systemet gör också att många är rädda för att ta beslut även när de skulle kunna göra det. Rädslan att göra fel leder tyvärr till ineffektivitet.

 Vad är det bästa respektive sämsta med att jobba i Kenya?

– Det bästa är att jag får träffa så många bra människor. Det är ett väldigt öppet klimat så även arbetsrelaterade möten är riktigt roliga. Det ligger mycket fokus på interaktion och möten med människor prioriteras på ett annat än i Sverige. Det sämsta är att Kenya är ett korrumperat land och tyvärr ser man som konsult saker som händer med upphandlingar, och att entreprenörer kommer med extrakostnader för att själva öka sina intäkter.

Sandra Forsvik