2013-02-19 Bara fyra procent av universum består av materia som är uppbyggd av atomer. Merparten av universum består av mörk materia och mörk energi. Det kommer jag aldrig att glömma.
Nu har jag lyssnat på spännande vetenskapliga föreläsningar från morgon till kväll i fyra dagar på den stora vetenskapskonferensen AAAS i Boston, men det tydligaste minnet, när jag summerar mina intryck, är synen av hur astrofysikern Robert Kirshner, mitt under sitt föredrag skär upp en paj och trycker in en liten bit i munnen. Det såg ut att vara någon slags chokladpaj. Säkert god men väldigt mäktig. Den lilla biten, fyra procent, hade varit lagom till en eftermiddagsfika.
Det här med pedagogik och att kunna föreläsa på ett sätt som engagerar och berör är verkligen viktigt. I skolorna finns allt mer digitala läromedel med interaktiv undervisning där eleverna på olika sätt är aktiva, istället för att lyssna på en lärare eller läsa text i en bok.
Här på AAAS har spelutvecklare från både Harvard och MIT visat några exempel. Jag blev mest imponerad av Eco mobile som lär barn i mellanstadiet hur ett ekosystem fungerar. Först vandrar eleverna omkring i ett virtuellt ekosystem på datorerna i klassrummet. De löser olika uppgifter och ser resultatet. Vad händer till exempel i sjön när det regnar och vattnet från de gödslade åkrarna rinner ut i sjön? Sedan är det dags för ett besök i naturen IRL (in real life). Då promenerar barnen omkring med fältversionen av Ecomobile i sina mobiler. GPS-tjänsten vet var barnen befinner sig och ger dem uppgifter och ställer frågor. Kul och innovativt. Den som försökt hålla ihop en skolklass på en utflykt vet hur svårt det är att få alla att lyssna och fokusera. I små grupper med mobiler i händerna blir eleverna som små forskare och upptäcktsresande.
Eco mobile går att ladda ner gratis. Tipsa alla redaktörer för digitala läromedel i Sverige som ni känner. Hoppas att de blir inspirerade. Det här vill jag se i svenska skolor.
Efter fyra dagars korvstoppning med vetenskapliga rön kastas man gång på gång mellan hopp och hopplöshet. Mycket är oroande, en del är glädjande och en hel del förvånande.
Den amerikanska forskningen har givetvis varit i fokus men EU har också varit här på talangjakt. Kommissionen har berättat om ambitionerna med kommande forskningsbudget och om de förträffliga förutsättningarna för forskare i Europa. Det finns en tydlig ambition att locka till sig amerikanska toppforskare. Och jag visste faktiskt inte att Europa, som har sju procent av världens befolkning, har över en tredjedel av världens forskningsbudget. Imponerade med tanke på att Kina, Indien och USA är de riktiga forskningsnationerna.
Häromdagen lyssnade jag på ett företag om gifter i luft, mark och vatten. Där fick jag höra att blyförgiftning är ett gigantiskt problem här i USA. Bly orsakar inte bara sjukdomar utan också hjärnskador och kriminalitet. Forskaren Jessica Wolpaw Reyes har beräknat att prislappen för blyförgiftningen i USA ligger på över 200 miljarder dollar per år. Ofattbart! I Sverige har vi inte pratat om blyförgiftning på flera decennier. Är problemet borta eller så mycket mindre?
Ett av de mest inspirerande seminarierna var en grupp forskare som pratade om möjligheterna att koppla datorer till våra hjärnor och låta hjärnorna styra maskiner. Forskning om så kallade transhumanider har inte bara tekniska utan också etiska utmaningar. För den som är intresserad av ämnet rekommenderar jag att se på nätet vad Miguel Nicolelis, Todd Coleman och Martha Farah har publicerat.
Några forskare berättade om det intressanta Iterprojektet, försöksanläggningen i Frankrike för nästa generations kärnkraft som beräknas står färdig 2018. För mig som inte är fysiker var det lite svårt att hänga med i de matematiska formler som fladdrade förbil. Jag fastnade istället för några av begreppen. Alfvén-vågor nämndes flitigt och jag förstår att de måste komma från den svenska fysikern Hannes Alfvén. Honom minns jag som barn som en snäll gråhårig farbror. Han var morfar till min klasskompis Olle och kom och tittade på flera luciatåg och skolavslutningar. Nu dyker han upp här och har tydligen en hel del att göra med framtidens kärnkraft.
Hannes Alfvén fick ju till och med Nobelpriset. Det är stort. I det här sällskapet har jag insett, mer än tidigare, hur betydelsefullt Nobelpriset är. Många forskare har berättat vem som fått Nobelpriset inom deras forskningsområde och visat bilder på pristagaren och vår svenska kung. Malligast var de som jobbar tillsammans med en nobelpristagare, och det är hen hel del. 2012 gick fysikpriset till David Wineland på Harvard. Han är forskarkompis med Robert Kirshner, han som åt upp fyra procent av chokladpajen. Javisst, han visade också några bilder på kungen.

Kommentarer (7 st)
7. Peter R 8 mars, 2012 kl. 13:59
Problemet är att media i allmänhet inte skriver om alternative teorier för klimatförändringar. Se t.ex. denna länk
http://wattsupwiththat.com/2012/02/26/the-skeptics-case/
6. Lars 29 februari, 2012 kl. 08:14
Jag lämnar den här här:
https://lh6.googleusercontent.com/-zbqeV7ElxbI/TzxYYP3xHsI/AAAAAAAAA_4/l9o58CC-4Oo/More%2BLikely.jpg
5. Jenny 27 februari, 2012 kl. 19:36
Gunnar – ja så kan man förstås se det. Min reaktion beror nog mest på att vi i Europa faktiskt inte diskuterar de här frågorna nu utan helt fokuserar på den ekonomiska krisen. Att forskarna inom USA:s största vetenskapliga sammanslutning inleder sitt årsmöte med att tala om hur allvarligt de ser på klimatproblemen kan naturligtvis tolkas som något slags utryck för sekterism. Jag blev överraskad.
4. Gunnar 27 februari, 2012 kl. 14:18
”Det mest överväldigande intrycket av konferensen är att ingen här tvivlar längre, om de någon gång har gjort det. ”
Låter som en rapport från Jehovas årsmöte, av mer än en anledning. Kanske framförallt på grund av att texten genomsyras av en bergfast övertygelse om egen ofelbarhet, kopplad till en stark längtan att få upplysa de fåkunniga. ”Tvivla inte, utan tro!” (Joh 20:27).
När vetenskapen möter politiken, vinner alltid politiken. Jag föreslår därför att vi helt slutar med forskning inom politiskt känsliga områden, eftersom det är meningslöst. Istället kan vi ha en sanningskommitté som berättar hur det ligger till. Kanske kunde detta skötas av FN…oj, vänta nu…
3. John 24 februari, 2012 kl. 03:27
Det är väl helt enkelt så att ingen får pengar för att forska kring att det saknas en förstärkt växthuseffekt. Nu senast kom man ju dock fram till att någon glaciär (?) smälter allt för långsamt….
2. Jenny 23 februari, 2012 kl. 15:42
Du har helt rätt – men för att kommunicera och få större grupper att förstå vad forskningsresultat betyder för dem och deras värld är det klart verkningsfullt. Såg exempelvis en modell som visade hur risken för stora skogsbränder ökade och hur den i värsta fall helt stängde av alla vägar till och från en stad. Sedan kan man fråga sig vad man gör med resultattet – hur utformar man stadsplanering osv utifrån det här?
1. Johan 23 februari, 2012 kl. 14:04
Modellen kan upplevs som verklig. Men är modellen felaktig så blir resultatet fel oberoende om åskådarna tvivlar eller inte.