Svagare fack kan ge fler konflikter

De senaste åren har facken stadigt tappat i antal – och om utvecklingen fortsätter åt samma håll kan det leda till fler konflikter och en partipolitisk förskjutning åt höger, menar statsvetaren Johannes Lindvall i en ny rapport.

På bara två decennier har den fackliga anslutningsgraden sjunkit från 84 till 68 procent i Sverige. Den allra senaste tiden har nivån visserligen stabiliserats – men vid kriser har den fackliga anslutningsgraden ökat, så på sätt och vis motsvarar stabiliseringen också den en minskning, menar Johannes Lindvall. Och om trenden fortsätter framöver kan vi räkna med stora förändringar av den svenska modellen.

– Jag tror att en försvagning av facket i Sverige kan få flera effekter – den politiska tyngdpunkten förskjuts högerut, relationen mellan fack och regering kommer att bli mer konfrontativ och att det blir mer konflikter mellan så kallade ”insiders” och ”outsiders” på arbetsmarknaden, säger Johannes Lindvall.

I sin forskning har Johannes Lindvall, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet, tittat på intresseorganisationers roll i politiken i hela Västeuropa. Och i ett sådant perspektiv är den fackliga anslutningsgraden i Sverige fortfarande hög.

– Det är egentligen bara Danmark och Finland som har siffror i samma nivå. Men vi har sett en kraftig minskning i Sverige, framför allt de senaste fem åren. Och om minskningen fortsätter, och vi i framtiden hamnar på en nivå mellan 30 och 50 procent där många andra europeiska länder befinner sig, då tror jag att vi kommer att få se effekter av det, säger Johannes Lindvall.

I de länder där man sett liknande försvagningar av facken har man också de tre senaste decennierna sett en ökning i antalet demonstrationer, protester och politiska strejker, konstaterar Johannes Lindvall.

– Det är fortfarande vanligast i sydeuropeiska länder, men det har också förekommit den radikala formen av strejker i många länder norr om Alperna, som Belgien, Österrike, Holland och Norge. Det vi ser är att risken för konflikt ökar när facket är tillräckligt starkt för mobilisera sina medlemmar, men inte så starkt som i Sverige där facket är mer förhandlingsinriktat.

Fler konflikter mellan fackförbund och staten är alltså en utveckling vi kan förvänta oss om utvecklingen fortsätter åt samma håll, liksom att politiken förskjuts högerut, menar Johannes Lindvall.

– Facken har en unik förmåga att mobilisera väljare som i normala fall inte röstar, som lågutbildade och lågavlönade. I länder där facket är starkare är deras benägenhet rösta större. I Sverige pratas det ofta om förhållandet mellan facket och Socialdemokraterna, och en försvagning av facket kan som jag ser det leda till att S tappar röster eller rör sig högerut för att hitta nya väljare, säger han.

Spänningarna mellan olika grupper i samhället kan också komma att öka när facket försvagas, menar Johannes Lindvall.

– De senaste åren har vi kunnat se att vissa fackförbund har tappat mer än andra. Som mest tappar facken i branscher med högre andel osäkra anställningar och osäkrare villkor. Vi har haft en tradition av generella lösningar i Sverige, och en prognos är att detta kommer att minska. Vi kan få se särlösningar för redan starka grupper på arbetsmarknaden där det finns en hög anslutningsgrad.

Det är en ganska dyster framtidsbild som Johannes Lindvall målar upp, med fler konflikter mellan såväl fack och stat och mellan olika grupper i samhället. Men enligt Jonas Milton, ordförande för arbetsgivarorganisationen Almega, finns det mycket som talar för att Sverige inte kommer att utvecklas på samma sätt som andra länder med svagare fackförbund.

– Svaga fackliga organisationer ligger inte i arbetsgivarnas intresse heller. Men fackets styrka beror inte bara på anslutningsgraden, utan även på att den svenska staten på 70-talet gav facken en särställning på den arbetsmarknaden, genom LAS, MBL, FML, och så vidare. Det gör att oavsett anslutningsgrad blir facken en viktig spelare. Vi har också redan i dag många arbetsplatser där organisationsgraden är under 20 procent, men vi sitter ändå och förhandlar med dem, säger Jonas Milton.

Tobias Baudin, förste vice ordförande på Kommunal och en av fyra nominerade till att bli ny ordförande för LO, var lite mer oroad för framtiden.

– Den farhåga jag ser för framtiden är att vi har vissa områden där organisationsgraden är ner mot 20 procent. Det gör att jag blir orolig för hela vår svenska modell. Är det för låg organisationsgrad – med 80 procent som väljer att stå utanför facken – är den svenska modellen hotad. Och om Anders Borg sätter våra minimilöner i stället, då är det självklart en stor risk för konflikter.

– Vi måste också vara självkritiska. Vi har sett fackets roll som självklart, och det måste vi ändra på. Vi måste förändra vårt sätt att arbeta, vi måste ut på arbetsplatserna, tala med medlemmar och icke-medlemmar. Då tror jag att vi kan stoppa den här utvecklingen.

Läs mer:
» Hela rapporten ”När facket försvagas”, SNS förlag (pdf)

Peter Alestig Blomqvist

Kommentera

För att hålla en så hög nivå som möjligt på diskussionerna har vi en restriktiv policy när det gäller vilken ton som tillåts i kommentarerna på hemsidan. Vi vill definitivt inte censurera några åsikter, men förbehåller oss rätten att inte god­känna kommentarer som anses irrelevanta, innehåller någon form av person­angrepp eller på annat sätt kan ses som stötande. Vi kontaktar alltid personer vars kommentarer inte godkänns och ber honom/henne att omformulera sig (förutsatt att en korrekt mejladress finns angiven).

Fält markerade med * är obligatoriska. Alla kommentarer granskas före visning.

Kommentarer (19 st)

  • Hej Paulina,

    Tack för att du uppmärksammade oss på felet. Nu ska det vara åtgärdat.

    Peter Alestig Blomqvist
    Webbredaktör

  • Länken nedan fungerade inte.

    Hela rapporten ”När facket försvagas”, SNS förlag (pdf)

  • Jag är inte förvånad att medlemmar hoppar av. Det som förvånar mig är att det fins många medlemmar kvar tröts att facken har försvagats till en grad där de centrala förbunden sysslar med något annat än medlemsfrågor. De centrala förbunden är och var dimensionerade för samspel i fredstid där man handskadade för företagets och de anställdas bästa. AGna hade mycket respekt för LAS och de följde reglerna nästan till punkt och prick i god anda med facken. Nu mera har vi företagsledare som agerar som cowboys med ett enda syfte, nämligen att förhäva sig själva inför styrelsen. De fins i våra stora företag och många gånger visar bra EBIDITA då de arbetar endast för att visa kortsiktiga resultat. De har inga empatier och struntar i på vad som händer när de slutar. Sluta gör de, då de oftast har korta tider i företagen. I dessa företag har de lokala facken ingen funktion då de hotas på alla möjliga sätt (löner, förmåner, anställningstrygghet, etc) av dessa hänsynslösa ledare. De centrala förbunden hänger inte med i dessa förändringar. Istället arbetar de med kurser, konferenser och mycket annat skit som inte ger någonting till medlemmar i dessa företag. Därmed minskningen av antalet medlemmar.

  • Måste efter att ha läst övriga kommentarer tillägga att jag tycker det är bra att man har en bred nyhetsrapportering. Jag är litet oroad över läskunnigheten hos de flesta kommentatorer, för artikeln i sig är neutral och citerar bara en ny rapport. Däremot kan jag hålla med om ”osmakligheten” i rubriken i medlemsutskicket.

  • ”Det vi ser är att risken för konflikt ökar när facket är tillräckligt starkt för mobilisera sina medlemmar, men inte så starkt som i Sverige där facket är mer förhandlingsinriktat.”
    Är det inte delvis en fråga om tradition också? Som Milton påpekar har facket en särställning, på gott och ont. (Exempel på ”ont” är de gånger som fack har blandat sig in där de inte haft något att göra, med maffialiknande metoder som blockader, bara för att man förhandlat fram avtal med de anställda utan att gå via facket)
    Om en effekt av hög anslutningsgrad är att man får fler att rösta på ett visst parti genom fackets försorg, tror jag inte demokratin gråter över en lägre anslutningsgrad. Just LO tappade medlemmar åtminstone delvis pga stödet till S.

  • Iofs vet jag inte varför jag ens är med i facket, förutom inkomstförsäkringen som jag egentligen inte behöver, men om jag kan medverka till ”högerförskjutning” genom att visa facket långfingret så blir jag sugen. ;)

    (Ironi)

  • Intresant rapport, men reagerar på att undersökningen som Johannes Lindvall har utgivit. Reagerar på följande uttryck:

    1.” den politiska tyngdpunkten förskjuts högerut, relationen mellan fack och regering kommer att bli mer konfliktfyllda”. Vad i rapporten finner du stöd för att det är så?

    2.Vem är beställaren av rapporten?

    3.”I Sverige pratas det ofta om förhållandet mellan facket och Socialdemokraterna, och en försvagning av facket kan som jag ser det leda till att S tappar röster eller rör sig högerut för att hitta nya väljare, säger han” Är detta uttalanden S=facket är sant? Vi som inte röstar rött vilket fack ska vi tillhöra och har ni funderat på den nya arbetarklassen och deras behov?

    4.”Facken har en unik förmåga att mobilisera väljare som i normala fall inte röstar, som lågutbildade och lågavlönade” Hur menar du här? vad vill du säga med dessa ord, att arbetarklassen var lätt att manipulera?

    och så fortsätter det med nästa stycke:

    5.”Och om Anders Borg sätter våra minimilöner i stället, då är det självklart en stor risk för konflikter” Är det hot eller propaganda?
    Har det gjort någon utredning eller konsekvensbeskrivning på om vad som sker när ungdomar inte får något arbete?
    Eller har Johannes gjort någon riskanalys på vad det kostar företagarna att ha en slags ”mentor” för att lära upp någon ny?
    Har Johannes tittat på vad dagens ”minimilöner” som betalas ut från arbetsförmedlingen sk. aktivitetsbidrag, kas eller vad det nu heter? Hur kul är dessa så kallade ”löner?”

    6.”Vi måste också vara självkritiska. Vi har sett fackets roll som självklart, och det måste vi ändra på”
    Ja, kan bara hålla med, er funktion är viktig både för föratagen men också i samhället i stort, men bör tänka efter vilka grupper facken vill representera och agera mer påtagligt utifrån medlemmarnas behov och inte inrikta er på något parti.

    En som vill se ett oberoende fack

  • Jag har arbetat pa ett foretag i England i snart tva ar, ett land dar facken inom manga omraden nastan ar helt utplanande sedan slutet av 70-talet. Alla de rattigheter som anstallda i Sverige tar for givet existerar inte overhuvudtaget, inte heller for ingenjorer. Den negativa trenden av antalet fackanslutna i Sverige oroar mig darfor valdigt mycket. Det ar tyvarr latt att bli bekvam och glomma bort den viktiga roll ditt fackforbund har pa din arbetsplats. Jag hoppas att insikten om hur viktigt det har ar kommer forr snarare an senare och att facken tar till sig av statistiken och agerar genast. For en battre arbetsplats for alla.

  • Hej!

    Tack för alla engagerade kommentarer! Jag vill poängtera två saker. För det första är artikeln ett referat av en forskningsrapport som försöker beskriva eventuella konsekvenser av en svagare facklig anslutningsgrad som helhet i Sverige. Det förekommer inte någon redaktionell värdering av om detta är en önskvärd utveckling eller inte. För det andra är det redaktionella innehållet på ingenjoren.se inte en kanal där Sveriges Ingenjörer uttrycker sina officiella ståndpunkter, vare sig den här eller andra frågor. Fortsätt gärna läsa och kommentera våra artiklar!

    Peter Alestig Blomqvist, webbredaktör

  • Jag har varit medlem i ”mitt” fack sedan 1980 – hela tiden med ett fokus på det rent fackliga och utan politiska undertoner.
    Det är därför med besvikelse jag noterar att vi numera tycks rikta in oss på att hota med högerspöket om inte färsvagningen av facket stoppas. Det är ju alltid bra att skapa en gemensam extern fiende i problemtider, det har skett oräkneliga gånger i historien, med syftet att skyla över den egna oförmågan till förnyelse och därmed brist på attraktionskraft i en föränderlig omvärld.

  • Hej.
    Vill bara säga att jag tyckte att det var en bra artikel. Att en facklig tidning berör förhållandet mellan fackförbund, arbetsgivare och politiska intressen i ett något bredare perspektiv än det helt egna borde väl inte vara så upprörande? Att en forskare säger att det är möjligt att S söker sig till höger för att hitta fler väljare borde inte heller vara något att gå i taket för.
    Och för att förekomma arga svar; Nej, jag tycker inte att Nordkorea är ett drömland och inte heller kan jag internationalen.
    Tack för en för det mesta alldeles utomordentlig tidning.

  • Efter att ha läst komentarerna till denna artikel kan jag bara konstantera att det skall vara skillnad på fack och fack. LO-facken ska kämpa för sina medlemmars intressen och SI skall …. kanske göra det också..eller ..nåt annat kanske :S… Iallafall inte nämnas ihop med ‘fula’ ord som LO, LAS eller svenska modellen, då kommer många medlemmer göra slag i saken och gå ur!
    Mig veterligen finns det iaf inget fackförbund med ‘högerprofil’ såsom man ser LO-facken som ‘socialdemokratiska’ men jag kanske har fel. Personligen kan jag heller inte se att jag som ingenjör gynnas av våran högerregering eftersom jag inte och förmodligen aldrig kommer jobba på bank.

  • Instämmer i Karls klockrena kommentar. Men artikeln var i alla fall inte fullt så illa som den tokiga rubriksättningen.

  • Varför annonseras texten med ”svagt fack ger konflikter och högervåg” i epostutskick till Sveriges Ingenjörers medlemmar om det är så att den handlar om LO?

    Tycker SI att en högerpolitik är ett problem? Bör man gå ur SI om man röstar borgerligt?

    Eller är det så att SI tycket att färre bör vara med i facket så att vi får en högervåg med lägre marginalskatter för medlemmarna?

  • Om jag kan bidra till att förskjuta den politiska tyngdpunkten åt höger genom att lämna Sveriges Ingenjörer så ska jag fundera seriöst på att göra slag i saken.
    Jag tackar för tipset, men om ni inte vill tappa medlemmar p.g.a. såna uppmaningar så kanske ni borde ta ett snack med personen som skriver era medlemsmejl. Trodde att jag plötsligt börjat få LO:s medlemsmejl av misstag.

  • Hej Ulf!

    Tack för din kommentar! Jag kanske borde ha varit tydligare i min artikel med att Sveriges Ingenjörer inte har några band till Socialdemokraterna, det är enbart LO som har den kopplingen. Inte heller tappar Sveriges Ingenjörer medlemmar, till skillnad från de flesta andra fackförbund i landet. Det som diskuteras i artikeln är snarare en försvagning av den fackliga anslutningsgraden som helhet, och där är Sveriges Ingenjörer bara en liten del i sammanhanget.

    Peter Alestig Blomqvist, webbredaktör

  • Tydligare än såhär blir det inte att Sveriges Ingenjörer står mycket långt ifrån sina medlemmar. ”en försvagning av facket kan som jag ser det leda till att S tappar röster” En majoritet av medlemmarna röstar borgerligt och vill inte se en S-regering. Om ni bröt banden till S och verkade för lägre skatter och bättre villkor för industrin skulle medlemsantalet sluta sjunka.

  • Vad är detta för vänster-dravel? Fackets funktion är att effektivisera samtalen med de 1000-tals anställda vid krav och motkrav för arbete. Att föra ex. löneförandligar en och en skulle vara omöjligt. Tror nog att de företag som har tillräckligt många anställda ser till att det finns ett fackförbund på plats så de kan genomföra löneförhandlar snabbt och sedan ägna sig åt huvudsysslan att göra affär.

  • Vænstervågen på 70-talet sænkte en stor del av industrin. Vi gick från værldens størsta varvsnation till det enda land i Europa med kust som inte har ett enda kommersiellt varv før lastfartyg. Mkt p.g.a. det førakt som vænstern væckte mot føretag. Det føraktet vill vi inte ha tillbaka.

Magasinet

omslagstor
Nummer 3 är ute nu! Klicka på omslaget och läs. Det finns också att ladda ner som pdf, genom www.Qiozk.se eller att köpa i Pressbyrån. Äldre nummer hittar du under Magsinet/Arkiv i toppmenyn.

Speakers’ Corner

Debatt: ”Ökade inkomstskillnader leder inte till ett bättre samhälle”

Ökade inkomstskillnader leder inte till ett bättre samhälle, oavsett hur många akademiker vi har, skriver Johan Kjellgren, fackligt förtroendevald inom SACO-S, på Speakers’ Corner efter Sacos artikel på DN Debatt.

”Sifferlöst riskerar öka otydlighet”

Knäckfrågan är om löneutrymmet skall bestämmas i ett centralt avtal eller summeras efter lönerevisionen, skriver några fackligt förtroendevalda.

”Lika lön för lika arbete”

KTH:s nya beslut om ersättningsnivåer för stipendiater visar på godtycklighet och drabbar många individer ekonomiskt. Det skriver representanter för den lokala Saco-föreningen på Speakers’ Corner.

Lediga Jobb


Projektledare Konstruktör/Statiker
WSP Sverige AB

Quality specialist
Husqvarna, Huskvarna

Utvecklingsingenjör
Kärcher Belos, Tranås

Projektör/Handläggare
Grontmij

Uppdragsledare/Teknikansv.
Grontmij

Uppdragsledare till Stockholm
Pöyry Sweden

Gruppchef Mek Verkstäder
AstraZeneca Södertälje

Gatuingenjör
Skövde Kommun

SU sajten
stipendier