Vi har glömt hur man stämmer möte

0
1050

För en tid sedan lyssnade jag på en TED-föreläsning av Sherry Turkle, en amerikansk psykolog och sociolog. Hon pratar bland annat om hur beroende vi har blivit av våra mobiltelefoner och hur vi i dag alltmer betraktar mobiltelefonen som en del av oss själva.

När jag skaffade min första mobiltelefon 1997 frågade jag mig själv om jag verkligen skulle ha så stor nytta av den. I dag undrar jag hur jag någonsin klarade mig utan. Det har nästan blivit omöjligt att utföra den enklaste planering utan den där manicken. Vi småduttar kring möten och säger ”jag är mitt på torget, ser du mig, jag vinkar…” och när någon glömmer mobiltelefonen sprider sig lätt en stämning av panik.

Jag glömde mobilen hemma en dag häromveckan när jag åkte till jobbet. Och naturligtvis gick det käpprätt åt pipsvängen. Efter jobbet skulle jag och min fru träffas på det stora möbelbolaget. Eftersom jag inte hade någon mobiltelefon, bestämde vi noggrant tid, på fiket på bottenvåningen.

Där sitter jag och väntar på utsatt tid, och efter 15 minuter frågar en anställd efter mitt namn. Han frågar om det är korrekt att jag är utan mobiltelefon. Jo, det är korrekt, säger jag. Han räcker fram sin mobil. Där möter jag, inte min frus röst, utan en röst som tillhör annan anställd på möbelföretaget som säger att hon har förstått att jag inte har med mig min mobiltelefon och att min fru sagt att hon inte kan komma som avtalat, för hon är på väg till akuten med ett sjukt barn. Och hon säger också att min fru vill att jag ringer tillbaka ”så fort jag bara kan.”

Jaha, tänker jag. Min fru som jobbar på sjukhuset – med sjuka barn – kommer förstås inte loss från sitt jobb för att de måste flytta ett barn mellan sjukhusen. Det är något som händer ibland. Vi får väl köpa möbler en annan dag. De där transporterna är en rutingrej, men de kan ta lång tid. Det vet jag sedan tidigare.

Jag får låna telefonen för att ringa tillbaka till min fru direkt. Om det är en upptagetton eller en hänvisningston jag får höra då, är jag lite osäker på så här i efterhand, men jag kommer inte fram. Typiskt, tänker jag. Det är svårt att boka tid med någon som har ett jobb som så ofta kräver att hon måste stanna kvar, men det är fint att hon meddelar mig. Så jag tar min ryggsäck och stegar iväg, för att åka hem.

Fyra minuter efter att jag har gått, kommer min fru till den avtalade platsen, till fiket. Där får hon höra att jag nyss har sprungit iväg, mer eller mindre hals över huvud. Jag har ju ingen mobiltelefon med mig, så min fru kan fortfarande inte nå mig. Nu tror hon att jag är uppriven över att ett av våra barn är dödssjukt.

Inget av våra barn är sjuka. Hon skulle inte flytta barn i jobbet. Hon ringde bara för att säga att hon var sen till mötet. Men den hjälpsamma kvinnan i växeln hör att kvinnan i telefonen – min fru – andas häftigt (min fru var ute och gick, och att prata och promenera samtidigt brukar låta ansträngt i telefon) samtidigt som hon kanske hör ambulanssirener i telefonen (min fru promenerade på sjukhusområdet). Allt detta gör att kvinnan får en uppfattning av att något ytterst allvarligt är på väg att hända. När hon därtill hör att kvinnans man saknar sin mobiltelefon förstärker det känslan av hot, att någonting är allvarligt fel. Det är min teori.

Personalen försöker verkligen vara schysta och hjälpa till. Men det blir bara fel. Och jag inser att felet till stor del är mitt. Alla tar för självklart att man har sin mobil med sig, och missförståndet hade förstås aldrig uppstått om jag inte hade glömt min hemma. Samtidigt tycks effektiviseringen som kom med mobilerna också ha tagit bort något annat, kanske en bit av vår tålmodighet.

LÄMNA EN KOMMENTAR

Please enter your comment!

Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer. Publicering sker efter att inlägget granskats. Skriv gärna kort, håll god ton och håll dig till ämnet. Vi publicerar inte kommentarer med personangrepp. Kommentarsfältet stängs 21 dagar efter artikelns publiceringsdag.

Please enter your name here

SENASTE NYTT

Johan Westerman, Stockholms universitet

Ny studie: Den som byter jobb ofta lär sig mer

Det är inte bara lönen som ofta höjs när vi byter jobb. Vi lär oss också mer, visar en ny studie. Och det är som tydligast för personer mellan 40 och 55 år. 

Akademikernas ordförande på Volvo: ”Jag vill inte vara med om det här igen”

– Det är inte en hållbar lösning att lägga ett större varsel var tionde år för att företaget behöver ny kompetens, säger Anna Margitin, Akademikerföreningens ordförande på Volvo Cars.
Övervakning

Övervakning på jobbet ökar – också i Sverige

Allt fler arbetsgivare kollar vad anställda skriver i mejl, om de tittar på Youtube eller byter fönster under Teams-mötet. Nu behöver anställda och fack få koll på vad som sker, menar it-experten Mattias Beijmo.

Risk för fler tvister om Las förändras

Helene Robson, chefsjurist på Sveriges Ingenjörer, varnar för fler tvister på arbetsmarknaden om det blir förändringar i Lagen om anställningsskydd.

”Har jag rätt till avdrag för hemmakontoret?”

Se till att din arbetsgivare tillhandahåller den utrustning du behöver. Det är den bästa lösningen enligt Skatteverkets expert.
Annica Norlenius

140 på GKN Aerospace tar erbjudande om avgångsvederlag 

I juni meddelade GKN Aerospace i Trollhättan att var sjätte tjänst, 350 av 2 100, måste bort. För att inte bara yngre ska få sluta har facket och företaget kommit överens om att ha frivilligavtal.

”De största tekniska genombrotten är också våra största utmaningar”

Ingenjörer som yrkesgrupp har haft en avgörande roll i den svenska samhällsutvecklingen. Nu kommer en ny bok som sätter ingenjören i sitt historiska sammanhang. 

Chalmers erbjuder anställda avgångspaket

I juni varslade Chalmers 180 personer om uppsägning. Nu erbjuder man samtliga tillsvidareanställda möjlighet till avgångspaket.

Arbetstid och stress blir viktiga frågor i statens avtalsrörelse

Större inflytande, bland annat över arbetstiden, blir en viktig fråga i förhandlingarna om ett nytt avtal för akademikerna inom staten.

Forskningens höga status drabbar undervisningen

"Forskning går alltid före undervisning, det ligger så otroligt starkt i kulturen", säger Mats Ericson, professor på KTH som personligen brinner för att höja statusen på undervisningen.