”Ericsson skjuter sig själva i foten”

31
1951

Många ingenjörer på Ericsson vill ha förstärkta lönesamtal. Men ledningen har låst kassakistan. Cheferna kan inte begära mer pengar och nu kräver Sveriges Ingenjörer på Ericsson att ledningen föreslår en lösning.

Ingenjören skrev förra veckan om det kärva läget i årets löneförhandlingar på Ericsson. Ledningen har valt att fördela årets löneutrymme på ett sätt som man inte har gjort tidigare. Resultatet ser ut att bli ingen eller mycket blygsamma löneökningar till 60-70 procent av medlemmarna i Sveriges Ingenjörer.

Över 40 personer har kommenterat artikeln och många är besvikna och upprörda över det bedömningssystem som företaget tillämpar. Resultatet har blivit löneboxar där många har slagit i taket. Trots positiv feedback på utvecklingssamtal, där majoriteten har fått beröm och besked att de uppnår de förväntade målen, blir det ingen löneökning.

Ulf Bengtsson
Ulf Bengtsson

Ulf Bengtsson, förbundsordförande för Sveriges Ingenjörer, menar att det kan handla om ett avtalsbrott.

– I avtalet är vi och Teknikföretagen överens om att lönerna ska vara ett styrmedel som ska belöna goda prestationer. Det klassificeringssystem som Ericsson tillämpar verkar hindra cheferna att använda lönerna för att belöna de som gör ett bra jobb, säger han.

Bland kommentarerna till artikeln i Ingenjören framkommer viss kritik mot det nya avtalet som ger cheferna mandat att förhandla löner under lönesamtalet. Men Ulf Bengtsson menar att det är Ericssons klassificeringssystem, inte avtalet som är problemet.

– Det nya avtalet ger var och en ett bättre stöd för att få en rättvis löneutveckling. Har man fått positiva besked under utvecklingssamtalet och sedan får ett bud om ingen eller bara en symbolisk lönehöjning ska man begära ett förstärkt lönesamtal där fack och arbetsgivare medverkar, säger Ulf Bengtsson.

Ericsson har sedan början av 2000-talet kraftigt minskat antalet anställda i Sverige, från 40 000 till 16 000. Några medlemmar antyder i sina kommentarer att Ericssons lönestrategi handlar om att försöka göra sig av med icke önskvärda ingenjörer. Man satsar rejält på dem som man vill behålla och skickar signaler till övriga att de inte längre behövs.

Ulf Bengtsson vill se att ingenjörerna på Ericsson reagerar och inte accepterar en obefintlig löneutveckling

– Alla som fick positiv feedback under utvecklingssamtalet och som har nollats under lönesamtalet ska begära en utvecklingsplan av sin chef. Alla ska känna att Ericsson behöver mig och jag vet vad som krävs av mig för att jag ska kunna höja min lön nästa år, säger Ulf Bengtsson.

– Känner du inte att Ericsson belönar dig som har gjort ett bra jobb tycker jag inte att du ska stanna kvar på företaget, säger han.

Många medlemmar har inte accepterat de lönebesked som cheferna har kommit med och har begärt förstärkta lönesamtal. Men det har visat sig vara en återvändsgränd.

– Vi har fått beskedet att möjligheten för cheferna att äska pengar för att kunna fortsätta löneförhandlingarna stängdes den 20 september. Det har vi inte fått information om tidigare, säger Per Norlander, förtroendevald för Sveriges Ingenjörer i Linköping.

Han och kollegerna i förbundets lokala förhandlingsgrupp ställde därför ett ultimatum i fredags.

– De förstärkta lönesamtalen på fler orter är inställda men några kör vidare. Nu har vi begärt att arbetsgivaren föreslår en lösning på detta, säger han.

Camilla Frankelius_besk
Camilla Frankelius

Camilla Frankelius, förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer, tycker att de förtroendevalda på Ericsson gör ett fantastiskt jobb och hon är bekymrad över det som händer på företaget nu.

– Klassificeringssystemet där har skapat en inlåsningseffekt som hindrar majoriteten av ingenjörerna på företaget att få en normal löneutveckling. Det bryter mot avtalets intentioner och jag tycker dessutom att Ericsson skjuter sig själva i foten, säger hon.

Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen vill inte kommentera utvecklingen på Ericsson under de pågående lokala förhandlingarna.

Anders Weihe
Anders Weihe

– Jag var tillsammans med Sveriges Ingenjörer på Ericsson i våras för en konsultation där vi gick igenom intentionerna med avtalet och ett var ett bra möte. Jag vet att det är en del trassel nu med de lokala förhandlingarna och jag har bokat ett nytt möte med Ericsson. Att det blir diskussioner om tillämpningen av ett nytt avtal är inte så konstigt. Man måste räkna med vissa inkörningsproblem, säger Anders Weihe.

Några medlemmar som har kommenterat Ingenjörens artikel skriver att de funderar på att går över till Unionen som har en individgaranti i avtalet. Unionens avtal garanterar deras medlemmar 500 kronor under avtalets hela treårsperiod.

Sveriges Ingenjörer har alltid varit tydliga i förhandlingarna med Teknikföretagen att en individgaranti inte är intressant för medlemmarna.

– Vilka ingenjörer är nöjda med 500 kronor på tre år? För alla som gör ett bra jobb och når målen som man har formulerat tillsammans med sin chef är det en helt oacceptabel löneutveckling, säger Ulf Bengtsson.

Camilla Frankelius tycker också att det är en rättvisefråga.

– En bra arbetsinsats ska ge en bra lön och de som inte presterar ska inte få en tröstslant. De ska istället kräva tydliga besked och riktlinjer för vad som krävs av dem, säger Camilla Frankelius.

Karin Virgin

Läs tidigare artikel: Ericsson vill nolla ingenjörerna

 

 

31 KOMMENTARER

  1. Ulf Bengtsson skrev:
    ”Årets löneprocess innehåller just de element som behövs. Kommer du överens med din chef är allt bra. Kommer du inte överens får du en andra chans med hjälp av dina lokala fackliga företrädare. Kommer ni inte överens i detta andra samtal skall du kräva ett besked om vad som krävs, och en åtgärdsplan för att uppnå en bättre löneökning framöver.”

    Och hur fungerar det i praktiken, när ens lokala företrädare fått stränga order om att de inte får vara med på lönesamtal med mindre än att chefen brutit mot företagets process? Facket anser det uppenbarligen vara viktigare att följa företagets instruktioner om hur processen skall gå till, än att följa ambitionerna i det centrala avtalet. Är det då konstigt att medlemmar är besvikna?

    Om facket menar allvar med att faktiskt hjälpa sina medlemmar så bör man inrikta sig på att bemyndiga de ansvariga cheferna till att faktiskt kunna ha inflytande över lönerna de kan sätta, inte skylla på att medlemmarna inte kan konsten att förhandla! I den gamla modellen skedde förhandlingarna längre ner mot golvet, mellan fack och företag, och det ledde ju uppenbarligen till ett resultat som folk var nöjdare med!

    Det nya avtalet innebär i praktiken att facket lokalt inte (kan?/får?/vill?) göra något för den enskilde medlemmen, som numera är ensam lokal förhandlare, dvs SI har avskaffat sig själva… Om det ändå hade funnits någon probleminsikt högre upp i SIs organisation hade jag inte sagt så mycket, men av diskussionen på denna sida att dömma så kan man inte fövänta sig något där heller…

    Det börjar mer och mer luta åt att man får byta fackförbund om man skall få något hjälp på lokal nivå.

  2. ”Årets löneprocess innehåller just de element som behövs. Kommer du överens med din chef är allt bra. Kommer du inte överens får du en andra chans med hjälp av dina lokala fackliga företrädare. Kommer ni inte överens i detta andra samtal skall du kräva ett besked om vad som krävs, och en åtgärdsplan för att uppnå en bättre löneökning framöver. Uppfylls inte detta är det ett avtalsbrott, och då får man begära en central förhandling.” skriver Ulf Bengtsson.
    Menar du att alla nollade ingenjörer på Ericsson gör inte det jobb som arbetsgivaren kräver av sina anställda? och därför får dem 0 kronor av i lönehöjning? och alla 60% ska ha en åtgärdsplan!? tror du inte att vi pratar om abstrakta saker här som inte går att mäta? vem kan bedöma om man har gjort det som krävs av en eller ej? vårt arbete är inte en helt klar arbetsuppgift: städa den här lokalen så får x i lön, det handlar om att hitta lösningar till problem som inte ens är väldefinierat. Arbetsgivaren kan då också påstå att anställde inte har gjort det som förväntas av en (då som nu som förr!) och vad gör facket?! kommer till central förhandling. Javisst, alla lokala förhandlare vet att det inte tjänar till något, jag själv har alltid förespråkat sista åtgärden tills vi bad om det och fick central förhandling, vad tror du resultatet blev? INGET!
    Du lever i en ideal värld, Ulf B., där arbetsgivaren vill betala sina anställda sjysta löner, men hade det varit så hade vi inte haft behov av att vara med i en fackförening, eller hur?

    ”Ingen ingenjör som gör ett fullgott jobb, dvs ”meets expectations” eller bättre, skall dock under normala omständigheter behöva nöja sig med mindre ökning än 500 kronor i månaden. Envisas arbetsgivaren med det skall man ge sig ut på marknaden efter en mer förnuftig arbetsgivare.” skriver Ulf igen.
    Hur många sådana arbetsgivare finns i städer med undantag för stora regioner? kan alla 60% anställda på Ericsson byta jobb? finns det andra arbetsgivare som vill anställa så många? ska vi bara konkurrera med varandra och låta arbetsgivarna utnyttja vår konkurrens sinsemellan? Jag tycker att det är dags för facket att vakna och se att världen ser annorlunda ut numera och arbetsgivarna håller på att utnyttja fackets oförmåga att förhandla.

    Till er som tror att arbetsgivaren vill att anställda ska gå ur facket håller jag med om helt och hållet, men bytt fackförening så kanske Sveriges Ingenjörer vaknar till och se att det måste göra något mer för medlemmarna för att behålla dem, det är mitt råd. Jag själv håller på undersöka saken och byter fack snart.”

  3. hej,
    det är fö inte enbart Ericsson som tillämpar denna lönepolitik. Jag själv arbetar på Electrolux AB inom FoU, löneökningen bland oss här har varit skamligt låg och förkastlig och eftersom teknikarbetsgivare håller varandra om ryggen så blir detta resultatet bland väldigt många ingenjörer.

  4. Anna och Henrik har öppnat ett nytt spår i den här diskussionen: Vad är rätt löneökning? I de enkla okomplicerade fallen har båda rätt till dels. Tyvärr är vår verklighet varken enkel eller okomplicerad. Begreppet ”midpoint” som Henrik tar upp betyder att man köper arbetsgivarens indelning i lådor (families och levels), och att man anser att alla i en viss låda gör samma jobb om de har omdömet meets expectations. I verkligheten ryms det ganska varierande uppgifter i en låda, och gränsen till nästa låda är inte alltid helt skarp. Var i lådan man befinner sig måste alltså ha betydelse för både löneläge och löneökning. Vidare spänner omdömet ”meets expectations” över hela spannet från nästan ”below expectations” till nästan ”exceeds expectations”. Även detta borde påverka löneökningen. De arbetsgivare som tillämpar det här systemet (alltför många) sätter dessutom stenhårda lönetak i boxarna. Ligger en medarbetare då nära nästa box med en prestation nära exceeds är han/hon likväl inte värd någon löneökning enligt arbetsgivaren. Det är en av de allvarligaste svagheterna med systemet, och en av de faktorer som bidrar mest till att våra löner blir alltmer komprimerade.

    För tjänstemän i allmänhet, och kanske i synnerhet för oss ingenjörer innebär många år hos samma arbetsgivare många omorganisationer där man flyttas runt mellan lådorna, i bland till en som värderas högre, ibland till en som värderas lägre. Påfallande ofta gör man emellertid samma jobb både före och efter flytten. Är det då rimligt att sänka lönen för att man momentant har hamnat i en låda som anses mindre värd? Jag anser inte det, utan tycker att man faktiskt måste värdera den erfarenhet och den potential som medarbetaren har (står också i avtalet) och även låta detta påverka lönesättningen.

    Anna skrev att de med ”meets expectations” borde få en löneökning motsvarande genomsnittet av den framförhandlade lönepotten. Jag tror det är rätt, med kompletteringen att de i genomsnitt, dvs inte varje individ, bör få värdet av den framförhandlade potten. De av Henrik uppräknade faktorerna kommer också in, och kan för individerna betyda större eller mindre löneökningar beroende på omständighterna. Ingen ingenjör som gör ett fullgott jobb, dvs ”meets expectations” eller bättre, skall dock under normala omständigheter behöva nöja sig med mindre ökning än 500 kronor i månaden. Envisas arbetsgivaren med det skall man ge sig ut på marknaden efter en mer förnuftig arbetsgivare.

    Lönesättning är inte lätt, det är väldigt många faktorer att ta hänsyn till. Det är absolut inte lätt att vara lönesättande chef, speciellt inte om händerna är bakbundna pga en alltför liten penningpåse. Likväl måste man göra så gott man kan med de medel man har till buds. Vi kan alla hjälpa våra kollegor bland cheferna genom att ta chansen att då och då byta arbetsgivare. Alla vinner på detta. Vi utvecklar våra kunskaper, erfarenheter, kontaktnät och löner och våra arbetsgivare får in nya impulser och erfarenheter utifrån som bidrar till att utveckla verksamheten, samtidigt som omställningar förenklas.

    Vad som däremot aldrig fungerar är att sitta still i båten och klaga. Var och en måste faktiskt ta ett ansvar för sin egen utveckling. Ingen tänker mer på din lön och din löneutveckling än du själv. Vi är med i Sveriges Ingenjörer för att tillsammans försöka göra något åt saken, men hjälper vi inte till själva blir det inget tillsammans, och heller inga resultat. En arbetsgivare betalar inte mer än det som nätt och jämnt behövs för att behålla tillräckligt kvalificerad personal, och, om de missbedömt läget, för att rekrytera den kompetens som fattas. Skall vi långsiktigt göra något åt ingenjörernas löneläge måste vi öka rörligheten. Även de som är 50 och 55+ har en arbetsmarknad enligt TRR, så säg inte att det är hopplöst.

    Det är f ö stor ingejörsbrist i Norge just nu. Europas bästa löner, och bättre köpkraft än i Sverige ;-)

  5. @Henrik:

    Låt oss applicera ditt tankesätt på andra yrken inom arbetsmarknaden:

    Ta som exempel butiksbiträden, sophämtare, sekreterare, osv. De borde ganska snabbt nå upp i sin maxkapacitet och därför få ”meet expectations” löpande framöver. De borde därför få 0% i löneökning vid samtliga löneförhandlingar resten av deras liv. Det är kontentan av ditt resonemang.

    Detta trots att inflationen och de genomsnittliga lönenivåerna på arbetsmarknaden ökar över tid?

  6. Att som Anna säger att: ”I mina ögon så borde de som får ”meet expectations” få en löneökning motsvarande genomsnittet för den framförhandlade lönepotten (tex 2.1 %). De som får högre betyg än så borde får mer, och de övriga mindre.”
    Detta håller i mina ögon inte alls pga att det inte tar hänsyn till vilken lön du hade innan och vilken lön tjänsten är värd. Min åsikt är att om du når ”Meet expectations” skall du ligga på midpoint. Med en helt flexibel lönesättning skulle det innebära att vissa som får ”meet expectations” får rejält sänkt lön då de idag har för mycket betalt för sin tjänst, vissa får bibehållen lön och vissa andra rejält höjd lön då de har för lite betalt vilket enligt mig är betydligt mer rättvist och svarar mot ”Lika lön för lika arbete” som jag tycker skall vara en grundsten i lönesättningen. Med Annas synsätt skulle istället den med den högre ”ingångslönen” få mer i löneökning än den med den lägre ”ingånglönen” och löneskillnaden skulle öka istället för att minska trots att de utför exakt samma arbete och lika bra. Genom att möjliggöra lönesänkningar möjliggörs också löneökningar till de som utför ett ett bra jobb och har för lite betalt!

  7. Det kallas för, ”Crony capitalism”. Ekonomi genom stölder och exploatering av grupper med ingen eller liten politisk makt.

    Följande kan du göra.

    1. Inte jobba på Ericsson.
    2. Flytta utomlands där du får den lön du anser dig berättigad.
    3. Byt yrke.

  8. Att det blir på detta sätt beror också på att det finns gott om högpresterande personer som ligger galet i lönestrukturen. De få procenten centralt räcker inte långt om alla missförhållanden ska rättas till.

    Jag fick bedömningen Exceeds Expectations och ligger 10% under midpoint i strukturen. Min chef hade mandat att ge 5% ökning. Det är ändå bättre än innan. Men så har ju förstås alltid referenslönerna varit science fiction där jag jobbar.

  9. Inte så konstigt, de vill ju att ni ska sluta! Det var min frus kommentar när jag berättade om årets lönerevision. Sanningen kan vi bara spekulera om i nuläget, tiden får utvisa detta. I vilket fall som helst är missnöjet stort på min arbetsplats (Ericsson Borås) och jag undrar hur det ska sluta denna gång. Visst klagas det varje år efter lönesättningen, med rätta för många, men i stort sett alla accepterar och arbetar vidare. I år däremot ser jag kollegor som känner sig arga, ledsna, uppgivna, svikna och förolämpade utöver det vanliga. Dessutom chefer på lägsta nivå som mår psykiskt dåligt av sitt uppdrag som budbärare. Det förekommer flera fall där den anställde inte skrivit under delgivningspappret. Ja, vi kallar det vid sitt rätta namn, en delgivning går till exakt på detta vis. Dock tror få på möjligheten att driva det vidare.
    En intressant detalj är att det enligt artikeln inte är möjligt att efter den 20:e september äska mer pengar för fortsatta löneförhandlingar. Inte många hos oss hade mottagit sin delgivning innan denna dag.
    Så vad ska man göra? Är du missnöjd är mitt svar SÖK NYTT JOBB! Hör du till dem Ericsson gärna vill behålla så har de ett konstigt sätt att visa det på. Du behöver inte stå ut med orättvis behandling utan låt Ericsson ta konsekvenserna av sitt agerande och SÖK NYTT JOBB! I det fall Du tillhör dem Ericsson gärna vill bli av med så har Du ändå inga större möjligheter till utveckling, SÖK NYTT JOBB! Min förhoppning är att Ericsson ska få en tankeställare när de ser problemen som uppstår när viktiga personer slutar och i framtiden vara rädda om alla som faktiskt inte vill sluta. Man kan tro att Ericsson då också får en väl motiverad personal som är lojal mot sin arbetsgivare. Så, SÖK NYTT JOBB, alla kan bli vinnare till slut.
    Hälsningar från en som tyvärr behöver vara anonym.

  10. Ulf Bengtsson skrev:

    ”Att få mindre än 1000 kronor i månaden i löneökning måste betraktas som lågt för en kvalificerad ingenjör, och att få under 500 är oacceptabelt förutsatt att man skött sitt jobb.”

    Om nu ca 60% på Ericsson får noll eller nära noll kronor i löneökning, så är det väl snarast att betrakta som normen att få mindre än 500-1000 kr i månaden i löneökning. Om man från SIs sida anser att det är ”oacceptabelt” så är det väl dags att göra något åt saken?

    I mina ögon så borde de som får ”meet expectations” få en löneökning motsvarande genomsnittet för den framförhandlade lönepotten (tex 2.1 %). De som får högre betyg än så borde får mer, och de övriga mindre.

    Att ge noll procent i löneökning till de som får ”meet expectations” utgår från det felaktiga grundantagandet att lönenivåerna på arbetsmarknaden ska stå still. Men i praktiken ska de i genomsnitt öka med lönepottens storlek. Däri ligger grundfelet i Ericssons modell.

  11. ”Vi har något som rätt utnyttjat borde vara bättre, nämligen en skyldighet för arbetsgivaren att kunna tala om för er hur ni skall göra för att uppnå en rimlig löneökning, samt en skyldighet att upprätta en åtgärdsplan om ni av någon anledning fått en låg löneutveckling.”

    Ovanstående har sagts länge, men jag har under mina 25+ år i ett stort företag aldrig veta vad jag behöver göra för att uppnå en rimlig löneökning. En gång blev dock svaret: bli chef! Jaha, hur man det då – är det bara att bli? Suck, suck, suck – detta bidrar då inte till att öka min kreativitet på jobbet i alla fall…

  12. ”Vilka ingenjörer är nöjda med 500 kronor på tre år?” frågar sig Ulf Bengtsson. Troligen inte många men troligen fler än de som är nöjda med 0 kronor. Och de 500 är väl ett golv och inte ett tak?

    Och hur man som Camilla Frankelius kan vrida detta till en ”rättvisefråga” känns – kreativt… Uppenbarligen skall vare sig de som inte presterar eller de som presterar som förväntat ha någon ”tröstslant” utan nöja sig med till intet förpliktigande ”tydliga besked och riktlinjer ”.

    Om man dessutom är 50+ så känns inte heller rådet att byta jobb speciellt realistiskt. Inte den mest eftertraktade åldersgruppen för arbetsgivarna.

  13. Jag har full förståelse för den berättigade frustration som finns hos ingenjörerna på Ericsson. Att få mindre än 1000 kronor i månaden i löneökning måste betraktas som lågt för en kvalificerad ingenjör, och att få under 500 är oacceptabelt förutsatt att man skött sitt jobb. Jag pratar dock här om årliga löneökningar, inte per tre år.

    Alla ni som är frustrerade och upprörda bör dock fundera på vad som orsakat dessa skambud. Är det ett centralt avtal som säger att ni själva och er chef skall få lov att sätta er lön, eller är det en filosofi hos arbetsgivaren? Är det sannolikt att ett traditionellt avtal med en pott några tiondelar under stupstocken i årets avtal skulle givit mer? Är det bättre att arbetsgivaren sätter lönerna utan att ni får yttra er, än att de sätter dem efter det ni har fått ett ord med i laget? Besinna att Sveriges Ingenjörer aldrig har haft några individgarantier i sina centrala avtal. Vi har något som rätt utnyttjat borde vara bättre, nämligen en skyldighet för arbetsgivaren att kunna tala om för er hur ni skall göra för att uppnå en rimlig löneökning, samt en skyldighet att upprätta en åtgärdsplan om ni av någon anledning fått en låg löneutveckling. Handen på hjärtat, vill vi att någon som missköter sitt jobb skall få en löneökning, om än aldrig så liten? Hjälp era lokala företrädare genom att kräva besked av chefen: Vad krävs av mig för att jag skall kunna höja min lön? Har du låg eller ingen löneökning så kräv att ni gemensamt upprättar en åtgärdsplan som skall leda till bättre löneökningar.

    Det förekommer uppgifter om att Sveriges Ingenjörer varnats om att den löneprocess som nu gäller inte skulle fungera på Ericsson. Det är en sanning med modifikation, det en del Ericsson-förtroendemän var tveksamma till var den alternativa löneprocess som fanns i det förra centrala avtalet. Den modellen saknade stupstocken, dvs den var helt sifferlös. Med hänsyn till hur Ericsson agerar i årets lokala avtalsrörelse förefaller den varningen ha varit väl befogad. Det vi har i avtalet nu är dock en stupstock, som faktiskt ligger några tiondels procent över den pott som finns i Unionens avtal. Vår garanti är alltså starkare än Unionens. Hela idén med avtalskonstruktionen är dock att vi aldrig skall behöva komma i närheten av att utlösa stupstocken. Det vore verkligen ett misslyckande.

    Det är lätt att säga att man är med i facket för att facket skall förhandla ens lön. Jag tycker nog att man istället skall säga att man är med i facket för att man skall få hjälp och stöd att förhandla sin lön. Facken, åtminstone Sveriges Ingenjörer, sätter inga löner. Däremot försöker vi hjälpa våra medlemmar att komma fram till en vettig löneökning. Årets löneprocess innehåller just de element som behövs. Kommer du överens med din chef är allt bra. Kommer du inte överens får du en andra chans med hjälp av dina lokala fackliga företrädare. Kommer ni inte överens i detta andra samtal skall du kräva ett besked om vad som krävs, och en åtgärdsplan för att uppnå en bättre löneökning framöver. Uppfylls inte detta är det ett avtalsbrott, och då får man begära en central förhandling. Samtidigt bör du fundera på om du verkligen är hos rätt arbetsgivare. Din arbetsgivare visar ju tydligt under dessa omständigheter att dina utvecklingsmöjligheter är obefintliga. Det betyder inte att du skall säga upp dig på stubben, men du bör definitivt ge dig ut på marknaden för intressanta lediga jobb.

    Avslutningsvis vill jag säg att Sveriges Ingenjörer har verkligen inte begärt att arbetsgivaren skall nolla stora delar av vår medlemskår. Det har arbetsgivaren kommit på alldeles själv, och jag har tråkigt nog för mig att detta inte är första gången det händer på Ericsson. Även med den gamla typen av avtal var det möjligt. Det är inte avtalet i sig som är orsaken, det är Ericssons uppfattning av vad deras anställda ingenjörer är värda som är problemet.

  14. Jag tror den bistra sanningen är att Ericsson vill att folk ska sluta. Man har helt enkelt för låg personalomsättning. Det usla resultatet i årets lönerevision är bara en åtgärd av flera från företaget att försämra villkor för ett stort antal anställda i Sverige. Andra exempel är att man tog bort den bonus på max 8% av årslönen som alla tidiagre hade möjlighet att få, man tar bort rörliga lönerdelar utan konpensation, man tar bort bilförmåner utan kompensation osv-
    Den här taktiken leder nog bara till att de som har möjlighet att byta jobb gör det men kvar blir de äldre med förhållandevis bra löner och som kan ha svårt att hitta nya motsvarande jobb. De blir kvar och blir mindre och mindre motiverade.

  15. Grundproblemet är att lokal förhandling, men endast möjlighet till centrala stridsmedel inte fungerar. Under alla mina tidigare år på ABB hade vi inte ett enda avtal som accepterades av det lokala facket, men vad bryr sig företaget om det. ABB betalade ut minimum enligt det centrala avtalet.

    Lokalal förhandlingar kan nog vara bra, men då måste lokala stridsåtgärder också tillåtas. En strejk på Ericsson skulle troligen snabbt ändra företagets policy.

  16. Följer med intresse denna debatt. Jobbar själv på ett annat av sveriges största företag där vi precis inlett en likande löneprocess. Chansen/risken är stor att vi kommer att se en liknande situation…
    En annan tanke slog mig; Det jag läser här, dvs att medlemmar är arga på och går ur SI, kanske är PRECIS den effekt man önskar från arbetsgivarhåll? Det ligger självklart helt i linje med deras intresse att facket roll försvagas – Ju färre medlemmer, desto mer kan man pressa ner löneläget! En ond spiral förstärks.
    Jag tycker intentionerna i avtalet är mkt bra, att ha en förstärkt dialog om lön o löneutvecklingen. Det är tillämpningen (där chefen bara får ansvar men ej befogenhet) som är skitkass. HÄR kan Si gå in och visa kraft att man inte accepterar vad som helst.

  17. ”Känner du inte att Ericsson belönar dig som har gjort ett bra jobb tycker jag inte att du ska stanna kvar på företaget”

    Näe, för vi har ju verkligen ett Akassesystem som uppmundrar till rörlighet på arbetsmarknaden dvs att säga upp sig utan att ha ngt annat att gå till. Man får 52 arb.dagar utan stämpling dvs missar två månadslöner samtidigt som man måste söka jobb för fullt! Annat är det för politiker som slutar självmant. De har inga som helst krav på sig utan får ”lön” ändå..

  18. ”Vilka ingenjörer är nöjda med 500 kronor på tre år? För alla som gör ett bra jobb och når målen som man har formulerat tillsammans med sin chef är det en helt oacceptabel löneutveckling, säger Ulf Bengtsson.”

    Med dem nivåer och dem avtal som Sveriges Ingenjörer har skrivit med arbetsgivarorganisationen är det inte många som får 500:- på tre år (jag vet för att jag har tagit fram lönestatistiken åt AF-medlemmar på mitt före företag). De som kan komma över sådana nivåer (senaste 2-3 åren) är de som kliver upp i karriären/ nyutexaminerade och inte alla ingenjörer som jobbar som en ingenjör med en ålder på över 40. Det känns som att Sveriges Ingenjörer vill ,som Ericsson, ha bara chef/ ledare/ ny-utexaminerade som medlemmar där arbetsgivaren betalar bra, andra ingenjörer bryr förbundet mindre om. Det kan man se också i alla nyhetsbrev som kommer till medlemmar, så mycket vikt ligger på blivande chef och hur ska man vara en chef. Förbundet ska förhandla för ALLA medlemmar/ ingenjörer.

  19. Jag tyckte att det nya systemet funkade bra och kom överens med min chef. Jag kommer dock få vänta på ny lön för att ett gäng ”överbetalda snåljåpar” har klagat på att de inte får ännu mer i lön även om de egentligen borde få sänkt lön då de är överkvalificerade/överbetalda för sin tjänst? Oavsett om man gör ett bra jobb eller inte ska man inte ha mer betalt än vad tjänsten kräver. Att betala mer i lön till någon än vad som är marknadsmässigt gynnar ingen långsiktigt då konkurrenskraften för företaget minskar och på sikt har man då inget arbete alls att gå till.

  20. Aldrig tidigare har jag haft så svåra utmaningar inom arbetet som jag lyckat lösa (och rejält ökat min erfarenhet och komptens). Och aldrig tidigare har jag blivit så dåligt belönad vid lönerevisionen -0kr!!!
    (Känns som ett slag i ansiktet i stället för en belöning)
    Enligt min chef har han inget mandat att göra något åt detta.
    Ska man skratta eller gråta?

  21. Jag gick ur SI igår. Det tog 15 minuter att surfa fram ansökningshandlingarna, fylla i dem och posta.
    SI vill att jag som medlem ska förhandla individuellt. Jag är med i ett fackförbund för att det ska förhandla eftersom kollektivet är starkare än individen.
    Unionen ger en löneökning som är större än 0 kr, vilket är en ren vinst för mig. De förhandlar för mig.
    Javisst, klart att jag ska försöka byta jobb också. Hindret är att jag trivs på mitt jobb, det är kul och utmanande, men har en lågt värderad lönebox. Så när jag byter vill jag helt klart hitta ett lika roligt jobb som är högre värderat lönemässigt. Det tar en stund. Under tiden får jag iallafall en tröstpeng av mitt nya fackförbund.

  22. Förbundsordföranden borde nog överväga om han ska stanna kvar som förbundsordförande.

    Det är uppenbart att han har varit mer intresserad av att driva igenom sin egen ”baby”, än att ta hänsyn till varningarna om att det inte skulle fungera på ett stort företag som ericsson.

  23. ”De ska istället kräva tydliga besked och riktlinjer för vad som krävs av dem, säger Camilla Frankelius”

    Fast… eftersom det är en relativ skala hjälper det inte att jag gör precis vad som sades i de tydliga beskeden och att jag följde riktlinjerna jag fick av min chef om alla andra gör minst det också.

  24. Hej,
    Varför skall jag vara kvar i SI? Ni har gett upp för länge sedan, Känner inget stöd från er. Ett nytt möte=? snälla skämtar ni? Företaget ver hur svagt SI har blivit så varför skulle de ändra sig? .Hur kunde ni gå med på detta avtal? Jag kräver centrala förhandlingar! i annat fall tänker jag gå över till unionen.

  25. Resonemanget att ”avtalet var bra, det var klassificeringen på Ericssons som var fel på”, är lite svårt att svälja för en ingenjör. Ett avtal måste utgå ifrån befintliga förutsättningar, bl a löneklassificering, företagens attityd och andra rådande omständigheter. Det är bara att acceptera man har gjort ett misstag. Och att göra misstag är väldigt mänskligt.
    Fördelen med att erkänna misstag är att man tar ansvar för det och att man inte kommer att göra det.

    Att byta jobb, kan man alltid göra. Utan att behöva organisera sig för det.

  26. Känner precis samma sak som Den Gode Ingenjören. Det är mycket snack från SI:s sida men väldigt lite verkstad. Tänk vad mycket kul man kunde haft för alla meningslösa medlemsavgifter man betalat. Dags att säga upp det omedelbart.

  27. När skall man från SI göra mer än att klaga i sin egen tidning? Generellt gör facket ett bra jobb här men när kommer det till en punkt där man måste handla och visa företaget att man inte accepterar detta? Dags för en övertisblockad eller liknande?

  28. Jag har hört att förtroendevalda på Ericsson hade redan varnat SI om att kollektivavtalet som det ser ut nu skulle inte fungera på ett företag som Ericsson. Här bekräftas allt och hoppas att SI regaerar rätt.

  29. Känslan från den här artikeln är att Sveriges Ingenjörer inte planerar att göra ett jäkla smack för att ändra på det här. Ett nytt möte är det enda man klarar av. Enligt förbundsordföranden:
    – Känner du inte att Ericsson belönar dig som har gjort ett bra jobb tycker jag inte att du ska stanna kvar på företaget, säger han.

    Tack för rådet. Precis så känner jag för facket och SI just nu, så jag tänker börja med att säga upp mitt medlemskap där.

LÄMNA EN KOMMENTAR

Please enter your comment!

Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer. Publicering sker efter att inlägget granskats. Skriv gärna kort, håll god ton och håll dig till ämnet. Vi publicerar inte kommentarer med personangrepp. Kommentarsfältet stängs 21 dagar efter artikelns publiceringsdag.

Please enter your name here

SENASTE NYTT

Åsa Göthlin och Mikael Billström

Scania: Vill möta medarbetarnas önskemål att jobba hemifrån

Efter pandemin vill Akademikerföreningen på Scania se mer flexibilitet i var och när arbetet utförs. Och det är också Scanias mål.  
Scanialastbil

96 procent på Scania vill jobba hemifrån efter pandemin 

En enkät från Akademikerföreningen på Scania visar att nästan alla akademiker vill jobba hemifrån, mer eller mindre, också framöver.

Emils algoritm grundade 18-åringarnas techbolag

För den som behöver köpa en dator eller telefon kan det vara svårt att veta vilken modell som passar de behov man har. Det gav några gymnasiekillar i Jönköping en affärsidé.
Usb-minne

Se upp med vad du sparar – kan vara stöld av företagshemligheter

Sparar du programkod, någon ritning eller en kundlista? Om arbetsgivaren anklagar dig för att ha stulit företagshemligheter kan det bli dyrt. 

Karriären inte slut efter utbrändheten

Sofia Wahling drabbades av utmattning på sitt första jobb. Det fick henne att tänka om. Idag är hon på ett jobb där hon trivs och mår bra. Här delar hon med sig av sina bästa råd.
Johan Westerman, Stockholms universitet

Ny studie: Den som byter jobb ofta lär sig mer

Det är inte bara lönen som ofta höjs när vi byter jobb. Vi lär oss också mer, visar en ny studie. Och det är som tydligast för personer mellan 40 och 55 år. 

Akademikernas ordförande på Volvo: ”Jag vill inte vara med om det här igen”

– Det är inte en hållbar lösning att lägga ett större varsel var tionde år för att företaget behöver ny kompetens, säger Anna Margitin, Akademikerföreningens ordförande på Volvo Cars.
Övervakning

Övervakning på jobbet ökar – också i Sverige

Allt fler arbetsgivare kollar vad anställda skriver i mejl, om de tittar på Youtube eller byter fönster under Teams-mötet. Nu behöver anställda och fack få koll på vad som sker, menar it-experten Mattias Beijmo.

Risk för fler tvister om Las förändras

Helene Robson, chefsjurist på Sveriges Ingenjörer, varnar för fler tvister på arbetsmarknaden om det blir förändringar i Lagen om anställningsskydd.

”Har jag rätt till avdrag för hemmakontoret?”

Se till att din arbetsgivare tillhandahåller den utrustning du behöver. Det är den bästa lösningen enligt Skatteverkets expert.